Det bidde bakburkat istället.
Lustigt hur det kan hampa sig.
En gång i tiden så tänkte jag att ska jag nån gång köra classic racing med sivagn så ska det vara en höghjuling av samma typ som Schröder körde, en sån genuin som man satt uppe på och inte nån stå på knä apparat.
Nu slumpade det sig så att jag impulsköpte nåt rosamålat metallskelett för metallpriset som jag trodde i min okunskap att det skulle gå att köra i nästa klass med, dvs före 1973 och mindre än 17 tums hjul.
Det funkade inte så bra för jag hade för breda fälgar och det så kallade experten på sivagnar påstod att den var byggd 1975 (vilket jag nu vet att den inte var)
Skit samma det blev lite enklare att köra med dom hjul som följde med och det blev betydligt enklare att hitta en lämplig motor eftersom det tillåts motorer fram till 1979 års modell.
I den klassen så körs nästa generations sivagnar dom så kallde kortskorporna och där burkslaven hänger bakom vagnshjulet vilket visat sig ha många fördelar.
Jag hade ända fram till i tisdags ändå tänkt att min sivagn skulle vara framburkad men efter ett samtal med Lars-Gösta Schwartz (Schwartz har 23 starteri IOM) som jag skulle köpa en beg framkåpa av så blev jag övertygad om att lägga om taktik och bygga om för bakburkat .
Bakburkat. Notera utbyggnaden bakom vagnshjulet som jag brännt ihop idag
Det är meningen att ljungen ska hänga därbak på bryggan. Jag blev tvungen att såga av den nyinköpta karossen och smalna av den ca en decimeter samt göra om ramen framför vagnshjulet och få till ett antal fästpunkter för plastchabraket.
Jag kallar denna installation för: Svart Viggo mot vit snö.
Tog med bilden på kompisen Viggo föra att visa att jag rör mig utomhus som en vanlig människa och inte bara grottar i ett skumt garage. Tack för det Viggo.
Vi hörs /Tomas
Julpyssel.
Jag har legat lågt några dagar med sivagnen och istället företagit ett stycke smålandsresa till barn och barnbarn. Jag fick dessutom med mig ett traderainrop från Ödeshög som bestod av en "FinnOpel" som jag kan behöva till vintern då tegelstenen kan bli lite ohanterbar i halkan.
Väl i garaget den här veckan så ville inte rätt inspiaration infinna sig för sivagnsmekning.
Så vad gör man då? Jo man gör nåt annat som att spöa upp lite gamla rostiga hästskor och annat järnskrot med hammare och svets
Resultatet blev en adventsljustake.
Och se där, nu vaknade min mekarlusta igen och jag lyckades med min oerhörda styrka lyfta ur Suzukisnurran så att jag kan slutföra chassiearbetena på sivagnen.
I morgon bär det av för att hämta diverse karossdelar i Hofors.
Vi hörs /Tomas
Jag krökar vidare.
Om man ändå kunde följa systembolagtes gamla slogan "Spola kröken" så hade livet varit mycket lättare. Jag har bamkat. svetsat, bockat, och mätt och mätt igen så jag blivit proppmätt. När det lika förbannat inte har passat så har man kapat upp och börjat om.
Jag snackar avgassystem till sivagnen där man skall försöka smida till nåt vettigt i minimala utrymmen på ett chassie som från början var tänkt för en BMW boxer som har cylindrarna pekandes ut åt sidorna vilket hade varit en baggis att bygga ifrån. Tänk vad enkelt det varit med en elmotor.
Här ska man fä ut avgaserna och samla ihop dom till ljuddämparen
Jag har lagt en oändlig massa timmar på att få till krökarna så att dom går att dela på rätt ställen och förhoppningsvis kunna funka.
Ser enkelt ut men Ni ska bara veta hur mycket möda som ligger bakom.
Racemässiga carbonburkar är alltid lite ögonfröjd. Nu har jag passat in allt som skall fixas med moroten i så nästa vecka plockar jag ner hela sivagnen för att snygga till den och bygga ihop den med färg och allt på den så att den står klar till hjul. Sen har jag diverse andra projekt som jag ser fram emot att börja med.
OBS. Extra nyhet. På lördag förmiddag sker i Säter nåt som man kallar uppstart! Det är den senaste trenden med stationära motorer som skall träffas och köra sin apparater. Allt från små 3 hästare till stora V12 motorer. Det är Picken och Sätermannen som ligger bakom och varmkörv kommer att serveras.
Vi hörs /Tomas
Bysmidet går framåt, och skriet fyller moppe.
Idag lyftes GS 1000 snurran in i chassiet. Det är en tung klump till motor men som tur var så tittade brossan förbi garaget mycket lämpligt och vi baxade i den med varsamma händer.
Nu är högersidans avgassystem på plats. Kolfiberdämpare från huvudleverantören Biltema
Jag är tvungen att dra ut rören åt två håll (2-1) för det är så gott som omöjligt att få till ett 4-1 grenrör där framme pga utrymmesskäl. Nu återstår att färdigställa rören till vänstersidan samt smida till växellänkaget innan jag kan lyfta ur motorn igen och riva isär hela skiten för färdigsvetsning, tillsnyggning, slipning och målning.
Javisstja jag har fortfarande inte fått tag på nån frontkåpa eller en gjutform så om någon känner till nån sån så meddela mig [email protected] eller mob 070-5608067.
Skriet från skroten fyller 3 år.
Eftersom åldern på skrotskulpturer räknas enligt skrotindex så är varje skrotår lika som 5 människoår, alltså så är min konstkritikerrosade staty numera 15 år vilket är det samma som att fylla moppe.
Se så överväldigad han blir över sin present i matchande färg och material.
Vi hörs /Tomas
Hästkrafter.
När jag nu på morgonen i mitt tillbakalutade tillstånd som anstår en friherre avnjöt dagens första kaffekopp med tillhörande fullkornsmacka, samtidigt som lokalteven visade tjusiga rörliga bilder från nostalgidagarna i vänorten Möklinta.
Då hör jag konstiga ljud från åsgatan som väcker min nyfikenhet, det slamrar och pinglar på ett sätt som möjligen finns långt tillbaka i mitt ljudminne.
Jag söker mig mot fönstret och upptäcker en lång hästfora med åtta hästdragna vagnar som är befolkade av människor i vadmalskläder och pälsar.
Det väcker minnen från min tidiga barndom då det förekom hästar på Åsgatan.
Ja visst blir man glad av en sån syn. Foran startade i Leksand i fredags morse och skall vara framme i Stockholm för att rulla in i Globen och Stockholm horse show den 30 november
Det är ju faktiskt gamla riks 12an man kör på. Den gamla leden som användes då Dalfolket drog till Stockholm
Vindstilla solen skiner 0 grader med frost på backen jag får nog sträcka ut på en längre hundpromenad innan jag tar till svetsen för att försöka färdigställa sivagnen.
Vi hörs /Tomas
Isgaraget the mowie
Nu är den här! Den senaste oklippta och ocensurerade filmen från isgaraget.
Sätt Er bekvämt tillbakalutade och bered Er på 11 minuter och 29 sekunders samtida kulturyttringar.
Klicka på raden under och håll till godo.
Vi hörs /Tomas
Jag stretar på med bromsarna
Stret, streta, stretar..
Kärt ord med många betydelser .
Streta enligt Viktonary ;
1 anstränga sig, bemöda sig sträva, sig
2 strida, kämpa
Jag har hört elektriker av den gamla stammen använt ordet stret om ström. Ex nu släpper vi på streten säger dom när det ska bli skarpt läge och man släpper på spänningen.
I mitt fall så har jag hört ordet stretar som liktydigt med bromsar, vilket jag för närvarande pysslar med på sivagnen
Haj täck å lå täck. Bysmide och balla uniballar i länkaget till fotbromsen
Jag har sett dom här coola Amerissarna på TV som bygger om bilar och motorcyklar.
Chip och OCC med flera, dom brukar göra nån slags plan och skriva en att göra lista på en whiteboard plus att dom har nån slags snygg skiss eller en dataanimering av det färdiga alstret.
Jag känner mig som en av dom stora och jobbar på samma sätt, bortsett från att jag har en ständigt föränderlig bild av projektet i skallen occh inte på papper eller i datorn. Jag har dessutom inte obegränsat med dollar och hjälp från hela Amerika bevare mig väl.
Vad jag däremot har är en whiteboard som jag fyller på och stryker över när det behövs, allt för att min fullmatade skalle ska få nån slags struktur.
Precis som i Amerika. En riktig whiteboard
Jag känner mig lite överlägsen gentemot snubbarna från det stora fågellandet väster om Norge. Jag kan med lätthet läsa vad det står på deras tavlor medans dom inte fattar ett skit av vad som står på min så jag behöver inte mönsterskydda något.
Vi hörs / Tomas
Herrgårdslif
Det var ett förväntansfullt följe som på lördagsförmiddagen samlades i Isgaraget för vidare avfärd mot Gisslarbo Herrgård och Nordens största MC demontering.
Det var Thomas Grandell med familj som Bjudit in till Nonshineträff.
Ett salt gäng iklädda kravatter klara för avfärd
Det var folk från är och fjärran som mött upp till denna träff.
För att få till en bra start på dagen så startades det upp en gammal Rysk sivagnsskönhet.
Den står som ett föränderligt konstverk utanför och har en mångskiftande patina.
Kolla dom rörliga bilderna så fattar Ni.
Efter rundvandring i detta gigantiska lager så tog vi oss in i mangårdsbyggnaden för fika.
Spinnin Wheels tolkning av skriet
Efter fikat blev det ett föredrag av Gunnar Krax Karlsson som avhandlade på ett roande sätt en massa nyttig kunskap om tändstift. För mig var det lärorikt och det är facinerande att det går att fördjupa sig i tändstift i 1,5 timme.
Krax i berättartagen
Några pilsner senare och med kravatter påmonterade så inmundigades en särdeles god middag med passande rödtjut. En särskild komplimang för gott käk och god service.
Kvällens konung
Mycke MC relaterat mingel och även en hel del hästsnack blev det, samt dessutom skönsång från en av döttrarna vilket gjorde hela den här lördagen till en lyckad dag.
Det finns liksom inte tid för nån höstdepression när det ständigt matas på med glädjande aktiviteter.
Vi hörs /Tomas
Lite mer avklarat på sivagnen
Har ägnat veckan åt diverse slipning och lackning av plastdelarna.
Jag har dessutom fått alla bromsar på plats så nu gäller det att knyta ihop det hela med en massa bromsledningar och skit.
Dubbla bromsok fram sitter mitt i vinddraget och svalkas
Även styrfästen har brännts fast. Som tur är så finns Sidewingknarren i garaget så man kan testa så att höjd och vinklar blir rätt
Styrstumparna på plats. Det får bli ett klipp till styre eller vad det heter
I morgon drar ett stabilt gäng bestående av 2 st Friherrar, 1 Kranmagister,1 Bultare, 1 Lastare, 1 Gruvis på ytterligare en kulturressa till Gisslarbo på Nonshineträff vid Spinnin Wheels MC skrot. Självklart bärandes kravatt..
Jag ber att få återkomma med en rapport därifrån.
Vi hörs /Tomas
Dagens filmtips.
En skakande film från Isgaragets Höstutflykt.
Kamera och regi Lazon.
Skådisar: Snubbar från munktellmuseet samt en del diffusa garagemänniskor.
Vi hörs /Tomas
Fågelskådning med Viggo
En sån där morgon när höstsolen skiner så där magiskt med - 4 c i den syremättade luften och inga måsten som pockar på ens odelade uppmärksamhet. Då är det läge att njuta av friherrelivet för öppna spjäll.
Två livsnjutare vi Hovrandeltat
Kan man ha det bättre? En extra lång morgonpromenad blev det i våtmarkerna vid sjön Hovran.
Hovran är egentligen en del av Dalälven men där landskapet plattar till sig så har den bildat en stor sjö med vidhängande våtmarker. Det är en av Nordens artrikaste fågelsjöar och lockar ornitologer från när och fjärran, det finns bland annat 3 st Havsörnar som om man har tur kan spana in.
En knölsvan var allt jag lyckades fota denna morgon
Från fågeltornet utan kikare var det knepigt att identifiera mer än en knölsvan, men den var väl så tjusig.
Det är ju så att bland fågelskådare så pågår ju även där nåt slags tävlande vilket går ut på att ha spanat in flest arter samt ha den värsta kikaren och det maffigaste teleobjektivet.
Ja vi blir alla saliga på vårt intresse och man måste respektera att det finns annat än motorer som är värt att intressera sig för.,
Vi hörs /tomas
Garagegänget på kulturresa
Årets höstresa har gått av stapeln och har förlöpt väl.
Det är ett alldeles utmärkt sätt att mota bort höstdepressionen så att man får lite ljus i tillvaron under mörka regntunga höstdagar.Vi var 7 garagemedlemmar samt 2 hängöraonds som medelst inhyrd minibuss begav oss till den svenska industrins vagga.
Det var Ekilstuna som var det första målet.
Vi besökte först Faktori museet som numera heter Eskilstuna stadsmuseum.
Där fanns en mängd vackert byggda ångmaskiner som använts i olika sammanhang och givetvis en massa annat som betytt mycket för industriutvecklingen i Sverige
Ångmaskinen Sven
Hur myket ångmaskiner som helst
Efter detta museum drog vi vidare över ån till Munktell museet ty vår kulturtörst visste inga gränser
Här ses delar av Hedemoras kulturelit i vänat på att Munktellmuseet ska öppna
Två figurer som betytt mycket för Sverige.
Edward Josef Kurzaj och Johan Theofron Munktell
Munktellmuseet var en trivsam upplevelse med en filmvisning till att börja med och entusiastisk personal som gjorde allt för att vi skulle trivas. Det berättades inlevelsefullt och man startade till och med en tändkulemotor som proffessor Wärner hjälpte till att skruva på.
Wärner och Lerhandlarn poserar framför en gigantissk ångtraktor
Ja ett fint museum var det, det fanns till och med en vacker 30 liters stjärnmotor där .
Efter att ha tillhandahållit och inmundigat så mycket kultur så krävde våra kroppar även lite fast föda så vi rörde oss ca 150 meter till Radermachersmedjorna och den utsökta krogen Jernberghska där en kamratlig måltid av högsta klass intogs
Ett gäng livsnjutare i färd med att mota bort höstdepressionen
Efter Eskilstuna bar det vidare mot Surahammar och MC museet Gyllene Hjulet.
Gyllene Hjulet är ett förbannat trivsamt och välfyllt museum som alla MC dårar måste besöka, det blev en fin avrundning på vår kulturresa.
Sivagnsdåren Ludde kollar in en slimmad sivagn
En sällsynt Ricksson. Stig Rickardssons bygge. Han körde för SMK Hedemora
SOH. En hedemorabyggd MC. En sån köpte jag 1964
En skön dag där alla bitar verkade funka. Lerhandlarn hade ordnat utmärkt skaffing och trollade fram såväl Mahognygroggar som Ebenholtzgroggar vilka lätt kunde sköljas ned med maltdryck.
I Isgaraget väntas framgent en Glöggafton samt årsmöte av vilka man inte vet vad det bär i sitt sköte.
