Trialprojektet har startat
Jag har nu gripit mig an SWM projektet. Som vanligt blir jag inte klok på mig själv och mina impulshandlingar. Jag har börjat rota och riva i det gamla liket. En maskin som någon av alla dom tidigare ägarna har lagt ner en hel del krut på att göra så tung som möjligt.
En rekorderlig ful och tung järnbit har ersatt ljuddämparen usch,
Den vägde sina modiga kilon och det är nog bara Ludde och på sin höjd Ljungen som tycker den är frän.
Minst lika tung men förmodligen väldigt effektiv var den hemsmidda hasplåten i 4 mm tjock plåt som satt monterad. Kan jag bytta dessa 2 komponenter till aluminiumgrunkor så har jag nog reducerat totalvikten med ca 7 %.
Jag har lyft på mössan och cyllen på självaste moroten och kunnat konstatera att det verkade mås ganska skapligt med såväl vevparti som det övriga så det blir att klappa ihop skiten igen.
Jag upptäckte en kul sak under saneringen av framnavet. Jag vill minnas att när man kör VM i Enduro så märker man naven med färg och ristar in startnumret i färgen för att ingen ska kunna fubba med däcken under tävlingen.
Samma märkning finns även i naven på min hoj.
Kan någon Trialkunnig hjälpa mig på traven om denna märkning används vid tävlingar på trial och i så fall vid vilka tävlingar?
Lite uppfräschning av plastdetaljer och skärmstag pryder.
Projektet få nu mogna några dar erftersom jag och lilla duvan tar oss en liten minisemester med husbilen till Gälleråsen för att kolla in classic racingen till helgen.
Vi hörs /Tomas
Motion ska visst vara nyttigt.
I min ungdom alltså fram till för 6 år sedan så var jag en flitig motionär såväl med löparskorna på som i Endurospåret. Jag löptränade minst 2 dar i veckan minst 10km åt gången jag körde dessutom Enduro 2 timmarspass 2 dar i veckan. Vad hände sen? Jag satte upp mål som att springa herrtävlingen Tjurruset varje höst och även Enduroklassikern Gotland Grand National varje höst och däremellan diverse andra mindre tävlingar men nästan lika jobbiga.
När jag fullföljde Tjurruset senast fick jag ingen fart på mina gamla ben, jag fullföljde men allt gick trögt. Men det som gjorde att jag fick anledning att lägga ner fortsatt deltagande i Tjurruset var att man i det sista manliga loppet som skulle vara ett mer manligt lopp än tjejmilen och männens sista chans att få göra nåt eget var att man tillät kvinnor att fortsättningsvis få delta i vårat eget lopp.
Detta var en utmärkt anledning för mig att avsluta mitt hälsobringande motionerande, jag kunde alltså skylla på kvinnorna.
Jag körde visseligen mitt åttonde Gotland Grand National senare denna höst men därefter så avtog mitt motionerande drastiskt när jag inte hade moroten "Tjurruset" att se fram emot, och jag sket även att anmäla mig till Gotland Grand National följande år och har därefter lagt ner Enduroåkandet helt.
Nu är det så här att min fru är en idog motionär och hon har även lyckats få med sig sin dotter på sina övningar. Dom hade anmält sig till ett terräng lopp i Falun och jag vet inte riktigt vad som flög i mig för jag anmälde mig också till loppet jag hade ju den sista veckan kört 2 långpass på cykel och tagit en långpromenad på 7 km. Så i kväll bar det av till Falun för att springa terrängloppet the run.
Jag och Johanna med nöjda leenden före loppet
Alltså det var en plåga från start men eftersom jag alltid har hävdat att smärta är njutning så trivdes jag trots allt.
Väldigt kuperade spår i Lugnets VM banor och till råga på allt så hade dom jävlarna lagt upplopet i den legendariska mördarbacken ojojoj vad jag njöt av smärtan som den backen framkallde jag stapplade i mål med krampkänningar i vänster vad.
Lite duktig känner man sig trots allt fast det går sakta och ska jag kunna motivera mig ytterligare för att sätta gubbfläsket i gungning så behövs det ett motoriserat motionsredskap som inte går så fort som Enduro och motocross.
Svaret är naturligtvis en trialknarr. Jag är övertygad att en sån ger mig en ordentlig fysisk utmaning och det går inte så fort heller.
En risig SWM Jumbo 350cc är svaret.
Visst är det en del jobb på den men inget oöverstigligt, det ska bli kul att skruva 2 takt igen. Årsmodellen är 1983 och motorn en Rotax SWM är ju som bekant italienskt.
Vi hörs / Tomas
Dirt track eller Flat track
Jag hittade en del sköna bilder från det stora fågellandet väster om Norge. Jag tror det är Flat track men jag har inte koll på skillnaden mot Dirt track så min personlige rundbane expert Ludde är välkommen att räta ut frågetecknen.
Amerikan Eagle.
Vackrare än så här kan det knappast bli
Jag tror att man startar ungefär 16 i bredd och kör ca 18 varv /heat
Hårigt uppställ med bägge fötterna uppe.
I taskigaste fall måste man bryta med överhettad motor
Detta är verkligen Heavy Metal med äkta flammor och allt.
Vi hörs /Tomas
Trevligt garagebesök.
Ja mitt minne för namn haltar betänkligt så vi hoppar över den biten.
Vi har i afton haft ett trivsamt besök från Sveriges framsida Göteborg. Från tidningen "Allt om MC" kom det seriöst nog via MC både fotograf och journalist och besökte oss under 4 timmar.
Ett hembygge Yamaha 1100cc och en teståkar Goldwing bagger
Tycker nog att den svarta passar bäst in i våran garageanda men chaffisen av den röda hävdade bestämt att det bara var en reportagehoj och normalt inte var hans stuk.
Vi hade en kul kväll och fick stor uppskattning av våra alster. Självklart så blev det en massa utomhusbilder med vidhängande gasande av en massa ståpeder, moppar, gammelhojar och nån TT hoj. Ja det blev så livat att åtminstone 1 granne gapade en gnutta trots att toleransnivån i Hedemora är hög för MC ljud. ( Hedemora är ju som bekant Dalarnas MC tätaste stad och Sveriges 4e MC tätaste stad.
Jag tror att det gav en hel del för dom tillresta. Det brändes nog av några hundra kanske 1000 bilder i och utanför garaget och inte många skrymslen lämnades oplåtade .
Bröderna Linder visar upp sin motorspark
Alltså isgaraget bjuder på en sån skön blandning av människor och fordon så det tar säkert en låååång stund för en gäst att smälta alla intryck.
Ett antal lyclkliga ståpedägare med konstruktören/fabrikören Anders Westlund i förgrunden
Reportageteamet försöker behålla intrycken före vidare färd
Ja det blev en 7särdeles trivsam afton med verkligt seriöst intresserade reportrar från " Allt om MC" när reportaget kommer vet vi inte men det blir väl till att köpa varje nummer framgent så det kan garanteras att man inte missar nåt..
Vi hörs /Tomas
Svensk speedway
Tony Rickardsson i interjuv med TV sporten om de dåliga resultaten i GP serien. Kolla länken
Ett antal andra som pysslar med speedway har också snackat i TV
Visst drabbades Svensk speedway hårt när Tony slutade och klubbarna blundade för hans betydelse. Visst har han rätt i vad han säger men frågan är hur mycket han själv ställt upp för sporten sen han slutade? Jag menar att vinna Lets dance stärkte väl bara hans eget varumärke.
Dom aktiva ledarna och övriga i det andra inslaget tror jag sliter desto mer.
Vi hörs /Tomas
Röforsbacken, Skulpturparken å lite djur
Jahapp så har man då fått beträda ytterligare en klassisk motorarena. Jag kan numera skriva in Röforsbacken på mitt CV, visserligen så körde vi med gammelhojar uppvisning utan officiell tidtatgning men enligt speakern så körde vi på tider som var konkurrensmässiga med många av bilarna som körde SM. Skit samma vilket det var en ära att få köra på denna den mest kända och historiskt bäst bevarade backe. Det var en fantastiskt skön och välpreparerad backe, så jämn och fin så inte ens växlarna hoppade ur på min 40 tals låda. Enda marlören var då jag hamnnade i lite modärnt MC beteende och skulle bromsa till inför en kurva och i stället växlade så det knuffade ut mig i lösgruset för en stund men jag hade goda marginaler.
Herr Larsson och Herr Albin i tidstypisk mundering
Jag filmade några sekvenser som jag inte orkat redigera ihop så Ni kan ju alltid klicka på var och en av dem
Ett blått fordon med 2 stödhjul
Trivsamt värre. På hemvägen så passade jag och min trogne supporter "Lilla Duvan" på att ta vägen via Ängelsberg för att kolla in skulpturparken och se vad som var nytt för året.
Spegel spegel i parken där säg mig vem som skönast i Albinteamet är
Simfåglar och konst i en vacker symbios
Har konstnären inspirerats av Herr T och hans trädgårdskonst
Tjo va de va livat i holken i lördags
Jag vill varmt rekommendera skulpturparken i Ängelsberg som vida överglänser den stinkande oljeön i samma ort.
Och nu måste jag avsluta med ett litet djurinslag.
Anders And visar upp sig i sjön vid skupturparken.
OBS en äkta organisk analog and. Bara lite bildkonst från min sida
Vi hörs / Tomas
En vecka när jag inte trodde att nåt märkvärdigt skulle hända.
Ja lite intressant blir det när man blickar tillbaka några dagar och funderar vad man gjort sen Långlialoppet i lördags.
Till exempel så hade lilla duvan dukat upp till ett utsökt kräftgille till lördagskvällen.
Kräftor ostpaj och gröna kortbuttar mm förgyllde vår afton.
Sedan vidtog ett par dar med BMW service diverse kamerala uppgifter till försäkringsbolag med mera.
På måndagen blev det en tågresa till Stockholm, staden där kungen bor ni vet för ett spännande möte som jag förhoppningsvis får återkomma till.
Ett annat spännande möte blev det när jag råkade snubbla på garagekollegan Benny "Lerhandlarn" Sollo som bjöd mig på en hisnande färd i Stockholms undre värld.
Benny bygger tunnlar 40m under Stockholm för den nya pendeltågsstationen
På tisdagen drog jag och lilla duvan iväg på en 2 dagars MCtur via ringlande småvägar upp till Siljanstrakterna där vi passerade en väldans massa småbyar som innehöll en midsommarstång i varje byhåla.
Första stoppet på Gesundaberget där jag limmade ihop mina brillor för 23e gången efter att dom åkt i backen vid demoteringen av min hjälm.
Väl framme i Mora efter att även rundat Orsasjön, där vi för övrigt hade den otroliga glädjen att i Orsa få se den korte och tjocke Kalle Moreus ätandes en mjukglass som inhandlades på Statoil. Så installerade vi oss på ett enkelt men mysigt boende på Prinsgården i Mora.
Det blev en promenad in till centrum via ångbåtskajen för att kika på lite fina vita båtar.
Den minsta båten heter Sven
En härlig 3 rätters på Hotell Siljan gjorde att magen stod ut i alla åtta hörn till kvällningen.
På onsdagen väntade en kulturell start då vi skulle besöka Zornmuseét. Ett intressant bildspel som sa en hel del om en av Sveriges största konstnärer visades. Man kunde mellan raderna skönja att han var en riktig kn---gubbe men måla,etsa och skulptera kunde han men köra MC tror jag han inte fixade.
Ett tjusigt självporträtt av den gode Anders Zorn
Snygga kvinns fanns det före anorexins intåg som kvinnoideal
Inget har förändrats på 100 år
På hemväg. Gudrun promenerar på den 628m långa bryggan i Rättvik
Familjen Dopping ute på en simtur i Siljan.
Ja en trivsam 40 milatur blev det frånsett nån ömmande svanskota. Nu väntar ett par dagars stillsamt mekande och en del lättja innan jag på lördag ska stila med min Albin -43a inför publiken på Röforsloppet.
Vi hörs /Tomas
Joakim Plym
Den gamle stöten "the one and only" Jocke Plym som tidigare ägnat stor del av sin fritid på isracing har numera helt gått in för den något hurtigare sporten Mountin Bike.
Kanske hurtigare men defenitivt äckligare efter Finnmarksturen i går
Säga vad man vill men när Plymen satsar så är det helhjärtat. En stark resa Plymen, bra jobbat.
Vi hörs/Tomas
Långlialoppet 2013
Underlaget är inte optimalt för en Albin från 1943 utan fjädring eftersom man låter raggarbilar med kompressor och ca 1500 hästar skyffla loss gruset men det är lika förbannat en kul upplevelse att köra där inför en stor publik.
En exclusiv fransk speedwayhoj från sent 30 tal. 350cc M.G och min Albin 1943 i bakgrunden
Åkmässigt då? Ja jag letar fortfarande efter det perfekta loppet i backtävlingar så jag har fortfarande nåt att längta efter, men det finns nog bakom hörnet. Jag kan såklart hitta massor av bortförklaringar men det är lika förbannat jag som bygger hojen, mekar hojen och kör hojen så det finns inget att skylla på.
Ett par härliga gamla sivagnar fanns på plats. Det värmde
Visst gnälldes det en del på banan men det inte lätt att glädja vissa surkartar och jag såg inga sura miner efter fullbordad tävling. Dom gör det bra Värmlänningarna som bjuder på dessa roliga träffar.
Brorsan Svante laddar på en fortfarande okörd bana. Jag tänker inte nämna hur brödrakampen gick.
Mycket attityd med en gammal volvo under huven
Snyggt avvägt uppställ
Det roliga med dessa tävlingar är att man verkligen kör/rejsar med sina gamla rariteter i stället för att bara ha dom att titta på i nåt muséum.
Jag lär väl dyka upp där nästa år igen eftersom jag fortfarande letar efter det perfekta åket.
Vi hörs /Tomas
Semester i Danmark utan MC tema
Det känns lite lyxigt att ta semester mitt i sitt friherrelif dessutom via husbilen i stället för MC.
Dag ett känns lite sisådär så här i efterhand. Ca 10km söder om Laxå så exploderar vänster bakdäck och till råga på allt så sker det i den enfiliga delen av en mitträckes väg. Jag får hejd på ekipaget och lyckades backa ca 30 m på bara fälgen in på en gammal vägsnutt för däckbyte, lite spännande är det att backa emot den livligt trafikerade E 20 trångt och nervigt men det törs fan inte stå kvar på vägen med röven utåt och byta däck. Reserven var naturligtvis ett dubbdäck!
Väl i Göteborg parkerar vi husbilen på en stor parkering vid hamnen eftersom vi var väldigt tidiga där. Tillbaka till husbilen efter en 2 timmars promenad i slottskogen upptäcker vi att det varit inbrott i vårt mobila hem! Förbannade elände min väska med laptop, extra mobiltelefon, pin dosa, några minneskort mm är snodda. Jag hade tänkt återuppta mitt löpande och hade ett par helt nya Nike dojor som vart tjuvarnas byte. Gudruns lyxiga Nikon kamera med teleobjektiv försvann oxå. Det blev till att snabbt fixa en polisanmälan kontakta försäkringsbolag, spärra dosa och en del annat som fanns i datorn, allt innan vi skulle rulla på båten och tappa täckning. Det kanske ligger en del i uttrycket : "Göteborg är bara ett stort gruppboende för efterblivna fiskare"
Danmark är ett dejeligt land. Vi försökte glömma incidenterna och njuta av vår semestertur som hade som första mål den skönt avslappnade atmosfären i Lökken.
Avslappnad anonym Dansk piprökare på torget i Lökken
En skön attityd finns i den haär stan. Stranden är enorm med Skageracks vågor svepandes in mot stranden.
Man får köra bil på stranden, låta hundar bada i havet och se coola hängglidare hänga på uppvindarna.
Sköna vågor och ca + 20 i havet. Dejeligt.
Även romantiska solnedgångar fick sin tid.
En ökenvandrig i Danmark
Gudrun försöker knuffa ner fyren i Havet
Efter 5 sköna dar i Lökken drog vi upp till Danmarks nordligaste utpost Skagen. Nu var det tid för mer fisklukt och mer kultur.
Det enda motordrivna 2 hjuliga fordonet av intresse fanns i Skagen
För övrigt så känns det som Skagen återigen blivit invaderade av Tyskar men dom beter sig mycket trevligare nuförtiden dom enda störande människorna är väl Amerikanarna med sitt vulgära bräkande.
Det blev ett besök på Skagen museét för att ta del av målningarna som dom berömda Skagenmålarna åstadkom i slutet av 1800 talet. En fantastisk upplevelse att se dessa romantiska verk live.
Ett klassiskt verk
Även damerna fick sitt lystmäte
Det mest dramatiska är ändå att promenera längst ut på grenen och uppleva dramatiken då dom 2 haven Skagerack och Kattegatt möts och vågorna slår emot varandra från 2 håll.
Här möter grenen grenen, samt att dom 2 haven möts oxå
Två flummiga Danskar i Lotusposition. Fjanten Jo Labero kan dra sog tillbaka nu
En skön resa har vi haft och vi lyckades förtränga dag ett skapligt. Nu återstår att reda ut en massa med försäkringar och annat samt att gå vidare stärkt och förhoppninsvis att ha tagit lärdom.
I morgon tävlar jag och brorsan Svante i Filipstad med gammelfordonen i långlialoppet.
Vi hörs /Tomas
