Nu har jag varit i Afrika igen. del 1
Ja och nu skryter jag igen. Rubriken kanske ger vid handen att jag pendlar till Afrika. Men det var faktiskt 42 år sedan sist, fast den gången var vi fyra amatörhippies som drog till nordafrika i en flowerpower målad PV 58a som det stog Marakech Express på men det är en helt annan historia.
Den här gången fuskades det vilt genom att resa med flygmaskin anlitat av det luxiösa flygbolaget Quatar airways.
Vi, alltså undertecknad och ungdomskompisen Jörgen lättade från Arlanda i grådask den 8 november mot Doha i Quatar.
Stormotor i väta. Har jag kallat den här kompositionen från Arlanda.
Bra klass på såväl flygplan som flygvärdinnor och ätbar mat, men det bästa av allt var att det var fri sprit.
Det var hyfsat uthärdligt dom 6 timmarna till Doha och dess gigantiska flygplats som placerade Dala ärpårt långt bak i storleksordningen, sedan blev det några timmars väntan på nästa tur.
Intrycket var kliniskt, rikt och alkoholfritt i Doha med enbart gästarbetare som slet.
Nästa mellanlandning var Nairobi airport i Kenya. Inte lika lyxigt och det smög sig in en mer Afrikansk tuch över det hela när vi landade där framåt morgonkvisten.
En mindre glamorös men mer Afrikansk entré i Nairobi
En känsla av ett mer härjat och förtryckt land smög sig på en och jag hittade inga leenden bland personalen.
Allt rullade hursomhelst på som det skulle och vi fick en busstur ut till planet som stog ca 150m bort, antagligen mest för att visa att man hade en fin buss. Nästa resa från Nairobi till Zanzibar åkte vi propellerplan.
"Precision Air" Namnet borgar för kvalitet på bolaget som skulle frakta oss sista biten.
Det känns på nåt sätt trevligt att flyga med ett plan som har vispar framtill på aggregaten.
En grym upplevelse att flyga så här nära ett snötäckt Kilimanjaro som når 5982m upp
Vi nådde flygplatsen i Stonetown kl 10 lokal tid efter att ha tillbringat nära 17 timmar på resande fot från Arlanda varav 13 timmar i luften.
Det är inte min starka sida att sova under resa och speciellt inte sittande så sovandet fick skjutas framför mig ett tag till.
Vi togs emot av självaste negerkungen Anders Linder och hans fiancé Carina som guidade oss in i centrum av Stonetown där det inmundigades pilsner av det passande märket Kilimanjaro på MERCURYS restaurang som man låtit uppkalla efter den hädangångne Queen sångaren Freddie Mercury. Lite lustigt att man skryter med hans namn i turistsammanhang medans man i övrigt bedriver häxjakt på personer med hans läggning.
Dessa Red monkees fotade jag från bussfönstret under vilda protester från ett par parkvakter.
Vi drog vidare mot Jambiani och Alhapa hotell för att umgås och bada men jag ber att få återkomma med ytterligare kompletteringar och bilder.
Vi hörs /Tomas
Kommentarer
Postat av: Jörgen
Heter väl Al Hapa so två ord?
Annars kan det bli fel?, som t ex "Mats Bosödra" på pizzerian.
Postat av: Brozzan
Den lilla bussturen på flygplatsen beror på internationella säkerhetsbestämmelser.
Messersmitten
Trackback
