Ångbåtsblues
I torsdags var jag ut på ett utomordentligt trevligt och stillsamt äventyr. Det var gamle polaren f.d Classicföraren Lås Pelle som undrade om jag ville hänga med på en ångbåtstur. Självklart!
Skeppsredare PG med sin ögonsten Wasa
Vi startade i Tunaån som slingrar sig ut mot Dalälven. Det blev en Humphery Bogart inspirerad resa som starkt påminde om Afrikas Drottnings färd.
Jag fick agera fotograf och styrman vilket kändes oerhört hedrande.
Andre styrman Stefan Wemmenlöv plockade pinnar när jag plåtade.
Maskinist Wärner Burgmeister till vänster bakom håller koll på maskin
Det är en ytterst rogivande känsla med en maskin som har ett varvtalsregister mellan 60 och 120 var i minuten. Tänk efter det är i det registret våra blodpumpar befinner sig för det mesta, så den maskinella sinnesfriden infinner sig på ett naturligt sätt.
Här behövs mer ved så det blir lite mer tryck
Det är viktigt i sammanhanget att kalla drivkällan för maskin (ångmaskin) och inget annat ty annars fnyser expertisen åt Er. Kul oxå att jag äntligen efter mer än 30 års väntan äntligen fick nytta av min examen som inomskärsskeppare som jag läste mig till på en kvällskurs.
Det kanske ska tilläggas att såna här utflykter med fördel kan företas i vit linnekostym, vit hatt eller keps tillsammans med punsch och cigarr
Här bjuds på en illa filmad snutt från vår äventyrliga flodtur. Klicketiklick på raden under.
Vi hörs /Tomas
Kommentarer
Postat av: Ludde
Trevligt!
Trackback
