Gamängernas resa del 3.
14 juni eftermiddag och hela15 juni
Alltså när man närmar sig Lofoten med båten från Bodö och får se dom spetsiga bergen som reser sig ur havet blir det lite ståpäls på mina underarmar. Och väl iland möter man en bedårande natur.
Spännande vy. Vad väntar oss?
Väl iland på Lofoten skildes vi från våra nyfunna globetrottervänner som raskt drog iväg.
Vi hittade en helskön camping på västsidan mot Atlantsidan inte allt för långt från norra Ishavet. Soligt vackert och magiskt då midnattssolen gjorde att man inte ville gå och lägga sig. Jag gick upp mitt i natten för att lätta på trycket och det ljuset jag upplevde kl 03 på natten överträffar det mesta
På väg till Atlantcamping
Nästan i kanten av den blåa Atlanten campade vi.
15 Juni Vi rullade vidare genom Lofoten och det krävdes mycket skärpt och aktiv MC åkning. Vi åkte runt fjordar, under fjordar i tunnlar och över fjordar på broar. Vi åkte runt berg, över berg och igenom berg i tunnlar som sagt otroligt rolig MC åkning genom en bedårande natur.
Så småningom hamnade vi längst in i Narviksfjorden där vi hyrde en högt belägen hytte med utsikt över fjorden att det var +20 grader på kvällningen förgyllde dagen.
Ett par lätt svullna sexiga knän pekar mot Narviksfjorden
Ett gigantiskt brobygge på gång över Lofotsfjorden. Öppnas om ca ett år.
Pylonerna över 200m höga
Det var allt för nu som dom säger på TV.
Vi hörs /Tomas
Gamängernas resa del 2.
13 juni.
Nästa etapp hade Mosjön som mål. Det blev en 400 km etapp på fortsatt roliga och krokiga vägar och över höga och snöiga fjäll, vi fick åka en omväg över en fjälltopp då tunneln genom berget var under reparation.
Halkvarning häruppe
Vi passerade porten som visade att här börjar NordNorge
Kallt som fan i det snöblandade regnet uppe på det snöbelagda fjället mellan dom isiga sjöarna. Tanken var från början att vi skulle slå upp tältet den kvällen men något frusna och fuktiga hyrde vi en hytte för att komma till liv.
Mosjöns camping och en skön vila
Mosjön låg som de flesta städerna vi passerade längst inne i en fjord. Mosjön verkar vara känd för sina gamla trähusbyggnader och för den Norske skalden Petter Dass.
Men jag tyckte den här nostalgi Shellmacken var roligare
14 juni
Nu bar det av ännu längre norrut och vi passerade efter en massa tunnlar och fjordar Mo i rana. Sen bar det uppåt igen. Det är ju ganska häftigt att köra från havsnivån upp till kalfjället på bara nån timme.
Vägen drog upp mot Svartisen och Saltfjället och en lätt frusen paus togs vid polcirkeln Arctic circle center där vi käkade renskavstuvning. Medans vi satt och käkade drog en snöby förbi men inte värre än att det hade töat bort innan vi grenslade våra järnhästar. Under dagens körningar har vi fått hålla koll på eventuella isfläckar.
Gamängerna framför polcirkelmonumentet
Häftig restaurang vid polcirkeln på saltfjället. Här käkade vi ren med potatismos
Lite mysko var att bägge våra Garmin GPS slocknade när vi närmade oss cirkeln och startade igen några mil efter cirkeln. Samma sak hände oss när vi kom till cirkeln på hemvägen, mysko eller hur. Jag har googlat på det och tydligen har fler råkat ut för samma sak. Kanske beror det på att jag är pacifist och Natomotståndare
Efter pausen bar det utför ner till Bodö där vi äntrade en färja som förpassade oss till Lofoten efter en 4 timmar lång båtresa.
Vi träffade vid färjan två riktiga knuttar. Charlie Garret från Sydafrika som för 3 månader sedan startade från Kap horn och har kört på sin BMW GS ensam genom Afrika upp genom Europa och nu reste på samma färja som oss över till Lofoten. Han skulle sen ta sig upp till Nordkap innan han vände neråt igen och han har tältat för det mesta. Jag har haft kontakt med honom och han har nu tagit sig genom Finland, Estland, Lettland, Litauen och borde nu befinna sig i Polen. Han tänker sen frakta över hojen till Amerika och ta sig igenom den kontinenten, sicken snubbe va.
Den andre knutten kom från Amerika och heter Mundo i efternamn han körde en BMW enstånka. Han har en lägenhet på Hawai och en på fastlandet. Han har tidigare kört MC genom alla länder i Sydamerika och nu genom Nordamerika för att flyga över sig själv och sin MC till Frankfurt för att sen ta sig till Nordkap och vidare neråt igen via Finland och baltländerna. Han befinner sig just nu i Tallin.
Globetrotters. Mundo till vänster och Charlie Garret till höger på färjan mot Lofoten
Pust det vart allt en hel del skrivet den här gången men det får väl bli en del 3 för att göra klart resan
Vi hörs /Tomas
Gamängernas resa del 1.
Ska försöka beskriva de 2 gamängerna/äventyrarna/Pensionärerna Jörgen Brugge och Tomas Larssons äventyrliga MC resa till Kebnekaise för att försöka bestiga Sveriges högsta berg.
Tanken på att ta sig till Kebnekaise väcktes av en kompis som tidigare efter sitt andra försök lyckades bestiga berget och talade om vilken häftig upplevelse det var. I julas nämnde min son Rasmus som bor i Boden att han hade tankar om att bestiga Kebnekaise. Då slog mig tanken att jag skulle ta mig dit med motorcykel och göra ett försök tillsammans med Rasmus. När jag berättade om mina planer för min kompis Jörgen så högg han till på en gång och undrade om vi inte kunde resa tillsammans och så blev det.
Jag ska försöka dra resan dag för dag.
10 Juni. Startplatsen vid sjön Hönsan i Hedemora
Vi startar från Hedemora och har som första paus tänkt oss Malung där diverse livsmedel inhandlades, och vi hamnade mitt i 9,e klassernas skandalomsusade examenståg.
Malung är sig likt när 9e klassarna firar
Framme vid banan i Våler träffar vi det alltid lika muntra vännerna från Möklinta som ju är Isgaragets vänort i Västmanland och ett par gamla Hedemoraprofiler
Depåliv
Jag söker upp team Halvorsen. för att kolla läget med mitt sidvagnsbygge ” Miss Piggy”
Det var deppig stämning där då en schimsbricka i Suzukimotorn på ” Miss Piggy” spruckit och slagit sönder ventilkåpan samtidigt som Tors Jawa som han kör i 47 klassen hade skurit. Slutåkt för den här tävlingen sa man. Jag gick tillbaka till Möklintagänget och förklarade läget. Hans Westelius som numera mekar och har sin buss full av allehanda mc mekar hokuspokusgrejser sprattlade till och kastade sig på sin minicykel, han drog genast iväg till team Halvorsen och kom tillbaka med den trasiga ventilkåpan. Samtidigt som en förhoppningsfull Tor drog iväg med bil till en bekant för att få tag på en schimsbricka.
Och se Hasse plockade fram sin Dillonsvets och med en magisk svetstråd lyckades han steka ihop kåpan. Lite fila och meka från Tor sen funkade ” Miss Piggy”. Det säger en del om kamratskapet i Classic racing.
Hasse steker ihop ventilkåpan med säker hand.
Efter att få se min gamla ” Miss Piggy” rullat fint under såväl kval som tävling under lördagen så blev det ytterligare en tältnatt innan vi under söndagen drog vidare norrut.
11 Juni
Tor med dottern Ariel Halvorsen gör Miss Piggy rättvisa
Byggherren och racerstjärnorna. Och på pallen kom Dom.
12juni
Det blev fantastisk 486 km tur upp genom Gudbrandsdalen över kalfjället vid Dovre på mer än tusen meters höjd för att sen på hela tiden krokiga roliga vägar komma till Trondheim där vi hittade en fin hytte vid kanten av Trondheimsfjorden
Två trotjänare vid Trondheimsfjorden
Jag hittade en gammal Norsktillverkad MC vid en mack efter vägen.
Med lite skrivkramp så nöjer jag mig så länge men lovar att fylla på med ett par blogginlägg ytterligare medans det finns kvar i det organiska minnet.
Vi hörs /Tomas
I morgon börjar äventyret.
Få se nu. Jag har väl inte glömt nåt?
Vi hörs/Tomas
Äventyret närmar sig.
Ska försöka beskriva de 2 gamängerna/äventyrarna
Jörgen Brugge och Tomas Larssons äventyrliga MC resa till Kebnekaise för att försöka bestiga Sveriges högsta berg. (Sveriges tak)
Resan tar sin start fredagen 10 juni 2016 då vi beger oss till Vålerbanan i Norge och kollar Classic Racing. Efter det bär det av upp genom Norge för att via färja från Bodö ta oss över till Lofoten. Sen tar vi oss över till Sverige via Narvik- Kiruna och till Nikkaluokta där vi parkerar hojarna och förhoppning
svis ansluter min son Rasmus Larsson där för att delta i vandringen. Från Nikkaluokta fotvandrar vi ca 20 km till Kebnekaise fjällstation för övernattning den 17 juni. 18 juni försöker vi bestiga Sveriges högsta punkt 2104m och tar oss tillbaka för övernattning på fjällstationen en promenad på ca 1600 höjdmeter och 20 km turoch retur som tar ca 12 timmar. Dagen efter 19 juni blir det promenad till Nikkaluokta. Sen blir det MC åkning i inlandet söderut hem till Hedemora framåt midsommar 24 juni.
Självklart en massa om och kanske men detta är planen som vi hoppas kunna genomföra.
Det innebär 3650 km på motorcykel och 60 km till fots.
Tufft kanske men som våra ryggar och knän känns så är det bäst att passa på.
Om någon vill följa oss på facebook så finns det en tillfällig grupp som heter.
Gamängernas resa till Sveriges tak.
Uppladdningen har varit usel då min plan var att bitvis trappa upp konditions och vandringsträningen men det har gått på skit med ett par utslitna knän som inte tycks bli bättre, jag har tappat ur en massa vätska samt fått cortison ipumpat med dåligt resultat.
Senaste skörden som togs ur mitt vänsterknä, ingen njutning precis.
Men målet kvarstår och mina knän kommer inte att vara friskare om ett år. Själva MC åkningen känns bättre och jag har gjort ett antal långturer på upp till 30 mil för att få ordning på sittfläsket
Reskamraten Jörgen har en klen rygg och fasar mest inför själva MC turen men han har pigga ben.
Vi kommer att tälta och försöka hyra in oss på mera anständigt boende.
Häruppe på Kebnekaises sydtopp vänder vi hemåt.
Tveksamt om bloggen kommer att uppdateras under resan men vi ska försöka hålla Facebook á jour.
Vi hörs/Tomas
