Trevlig MC vintervecka.

Etersom jag tycker om att köra snöplog så har jag tillsammans med några andra gubbar sett till att på Brunnsjön inne i Hedemora plogat skridskobana 4,2 km isracingbana, speedwaybana och gokartbana dessutom har bilkillarna fixat till en trevlig bilbana. Det körs även snöskoter, åks skidor och pimplas samtidigt som det samlas hundratals människor varje lördag och söndag
Det är lite häftigt och typiskt för motorstaden Hedemora att alla kan respektera och enas om att utöva sina respektive intressen på en sjö nästan mitt i stan det har körts MC och biltävlingar där i snart 100 år.
Tillsammans med Sätermannen luftade vi min sivagn i söndags
Alexandra en riktigt tuff och duktig isracingtjej var och luftade sin hoj på sjön
 
I torsdags morse tog jag tåget till människobyn för att kolla in årets MC mässa.
Jag tycker nog inte den mässan är särskilt upphetsande numer mest en stor säljmarknad för dom stora MC fabrikanterna och då mitt intresse  för nya modärna hojar  är svagt så gav det mig inte mycket förutom att jag träffade en massa trevliga människor jag lärt känna genom åren i olika MC sammanhang.
Nåt som tilldrog sig mitt intresse var denna futuristiska knarr made in Vietnam
En svart Hedemoratillverkad DS (David Senning) jag aldrig sett förut
Två fräna udda hojar på mässan annars nästan bara nya plasinbakade hojar.
 
I fredags assisterade jag Benny Lerhandlarn Sollo på Holmsjön strax utanför Hedemora.
 
Lördag var det dags för vintercupen i Enduro på Hedemora motorstadion. En fin tävling med 115 deltagare
Peter Fredlund med dagens äldsta hoj. Han bevisar att det går att köra riktigt fort med en gammal luftkyld HUSQVARNA
 
Söndag var det dags för Isracing igen. Posas final Race i Rörberg utanför Gävle där denna legend gjorde sin sista tävling inför ca 1000 åskådare. Tävlingsmässigt ingen höjdare innan det drog ihop sig till finaler där stjärnskottet Martin Haarahiltunen stod som segrare.
Några av förarna vid presentationen. Isracingprinsessan Alexandra hjälpte till efter att hon uppvisningskört ett par varv.
Legenden posa till vänster blev sjua i tävlingen. Bredvid honom Ove Ledström 2a i mitten Martin Haarahiltunen 1a till höger Tomi Tani 3a.
 
Det blev en fin vecka.
 
Vi hörs /Tomas

Finns fina grejer i Indien.

Efter en månads skrivklåda och inspirationstorka ska jag försöka hamra ner nåt läsvärt igen och återuppta Indientråden men jag börjar lite bakvänt med några färskare glädjefyllda paket som jag nyss fått i min ägo. När det går trögt med skriveriet så matar jag på med mycket bilder istället.
Fick några snygga Indiska paket till garaget för en vecka sedan.
Från Royal Enfields fabrik i Chennai.
 
Riktigt vad som döljer sig i paketen och vad jag ska göra med det har jag inte riktigt klart för mig ännu..
En massa Indiska plåtprodukter har ja nu i min ägo
En såå vacker tank. För att inte tala om min MEINDL doja neri högra hörnet
 
Framstänka
Lutbutt
Batteributt
Bakstänka
Fattas ju en hel  del innan det kan bli en komplett Royal Enfield 500 Classic.
En mycket vacker knarr
 
Lite historia bakom Royal Enfield.

Royal Enfield var ursprungligen ett brittiskt öretag, grundat 1893, nedlagt 1971 som var en motorcykeltillverkare Tillverkningen började i ett Indiskt bolag 1955 som sedan blivit ett friståenende, ännu existerande företag.

Sedan det brittiska företaget 1949 började montera MC-modellen Bullet i Indien med hjälp av företaget "Madras Motor Company" har företaget kommit att bli helt indiskkontrollerat, och tillverkar sedan 1955 motorcyklar under namnet Enfield India. Den mest udda produkten från den indiska tillverkningen är en dieseldriven modell, som 1995 noterades av Guininess som världens bränslesnålaste motorcykel. Den kördes 70,77 km på en liter diesel

Sedan 1980-talet exporteras motorcyklar till övriga världen, och köps i första hand av förare som av nostalgiska skäl vill ha en motorcykel med 'gammal' teknik trots att den är ny. Till skillnad från de retromodeller från bl.a Triumph som på senare år dykt upp på marknaden är nämligen Enfields motorcyklar i allt väsentligt fortfarande att betrakta som 1950-talsteknik. Detta betyder både att de kräver mer underhåll än en modern motorcykel, men även att de är lätta för ägaren att själv underhålla med relativt enkla medel.

I samband med att Madras Motors köptes 1999 av Eicher Ltd förvärvades rättigheterna till det ursprungliga namnet Royal Enfield, och sedan dess säljs de motorcyklar som exporteras under detta namn. Ny fabrik byggdes och en särskild exportlinje startades.

 

Svensk generalagent för Royal Enfield är Royal Motorcycles i Karlskrona. 

I Möklinta kallas hojen för "Kunglig Enfald" då Gurra Zeels kör.

 

Jaha och varför har dessa vackra plåtbitar hamnat i min ägo då?  Ja det är så att jag hjälpt en strulig isracingåkaande Fransman en vecka med boende, käk, träning oh träningsbana. Dessutom var jag med honom som hjälpreda till Strömsund sistlidna veckoslut där han körde VM kval i Isracing.Eftersom han aldrig har koll på sin ekonomi så fick jag dom här grejerna som ersättning för allt jag hjälpt honom med.

 

Som sagt vet jag inte just nu vad jag ska göra av dom värdefulla bitarna men tills vidare så nöjer jag med att bara titta på dom för i mitt huvud så är det nån slags nostalgisk MC konst.

Ska försöka nu när mina stela pekfingrar hittat tillbaka till tangentbordet skriva klart min Indiska reseskildring.

 

Vi hörs /Tomas

 

 

 

 

 

 

 


 
 
 
 
 
 

RSS 2.0