albinracing

Melodifestivalen eller Mello som det lite så där modärnt heter väcker minnen i min så sakta avsomnande hjärna  så det är bäst att jag berättar en liten anekdot medans jag minns den.

Det hela utspelade sig under första halvan av 70 talet nånstans 1974: 1975 skulle jag tro.

Det var under brinnande proggrörelse och vi var ett gäng som tillhörde rödvinsvänstern som bodde i nåt slags kollektivaktigt hus.

Som vanligt så var jag kärringen mot strömmen och var den enda som ägde en TV i huset eftersom dom övriga inte tyckte det var politiskt korrekt att bete sig så.

Jag tror att det var det året ABBA var favorittippade  och hela Sverige satt på nålar, men naturligtvis så tyckte alla i huset att man inte kunde tävla i musik och att det hela stank kommersialism så dom satt på sina kammare och pimplade rödtjut istället för att följa detta djävulska jippo.

Det är nu idealisterna börjar vackla i sin nyfikenhet över hur ABBA (som dom var totalt ointresserade av) skulle klara sig i tävlingen. En efter en kom dom och hälsade på mig denna kväll, men det var ju inte mig dom ville träffa utan det var min djävulska TV dom ville åt,

Så efter nån timme satt jag själv i köket och drack brännvin medans övriga idealister satt  och glodde på min TV.

Då flög fan i mig så jag gick helt sonika in och röck ur antennsladden och tillika elsladden, sen greppade jag TV helvetet och bar ut den till mitt öppnade köksfönster och kastade ut den från 3e våningen så det blev bra skråp kvar.

Mina chockade kamrater undrade naturligtvis vad jaag höll på med det skulle ju presenteras resultat nu?

Jag satte mig åter ned  vid köksbordet och svarade. Ni gillar ju varken melodifestivalen eller TV så jag gjorde ju bara er en tjänst