Nu har jag varit i Afrika igen. del 3
Dags att runda av Afrikaresan. Jag har äntligen fått nån slags stabilitet i avföringen samt att jag har tagit åt mig ett par dagars lönearbete den senaste veckan vilket har medfört att livet här i norr börjar gå sin gilla gång med lagomt sval luft och en trivsam släng av vintrigt vemod.
Det kan säkert skrivas en lång novell om vårt Afrikaäventyr men jag måste nånstans runda av och återgå till mera MC relaterade inlägg, men jag biter ihop och försöker bidra med en lättare knorr på det hela.
Självklart så ingick snorkling och koralldykning vid dom yttre reven med Indiska oceanen som bakgrund i semestern. Semester förresten, hur kan man ha semester när man är friherre och råder över sin tid?
På väg ut mot reven med Issa och styrman i en dowbåt med latinsegel
Vackra båtar som huserar en utteliggare på vardera sidan
En fantasivärld finns därute med fantastiska sjöstjärnor och elaka sjöborrar.
Efter lite panikartade övningar fick jag till snorklandet och kunde trots att jag simmade utan ordinarie korrektionsglasögon njuta av att vistas i ett slags akvarievärld.
Vår styrman visade sig vara en hejare på att hitta ätbara äckliga saker i vattnet som han lurade fram med list och en ståltråd. Kolla filmen på länken.
http://youtu.be/z29FcTOGe6 här fångas octopus
Självklart så ska man ägna en heldag för ett besök i Stonetown. Vi hade som personlig rådgivare, guide, ciceron, advokat baba Bosse som har övervintrat på Zanzibar under 3 vintrar och lärt sig att hitta och känna en massa kul människor.
Vi reste in till Stonetown med en dalala som är det billigaste och vanligaste färdsättet för lokalfolket. En fantastisk upplevelse som bara den kan rendera i en hel bok.
En daladala i bakgrunden. Fullt lass både inne och på taket med en väl fungerande logistik som jag aldrig blev klok på
Insidan av en daladala konduktören står längst bak
Vi kollade också in den gamla slavmarknadsplatsen, ganska obehagligt att se hur vi människor kan vara.
Ett konstverk som berörde vid slavmuseet av Clara Sörnäs Sweden
Mitt åldrade telefonhjärta hoppade till när jag såg 4 utomordentligt skickliga gubbar sitta vid ett bord i skuggan och utförde avancerade reparationer av mobiltelefoner, här hemma slänger vi ju dom
Det som slog mig var att nästan varenda människa ägde en mobiltelefon och dom användes flitigare där än här hemma av vårt förslavade facebookfolk.
Från Livvingstone restaurang njöt vi av solnedgång och en helt fantastisk akrobatisk uppvisning som var en blandning av breakdance, kampoeda och fristående gymnastik där språngbrädan var ett lastbilsdäck.
Kolla och njut.https://www.youtube.com/watch?v=Il2IAoKlPwM
På kvällen så var hela strandvägen en enda stor restaurang och jag käkade mitt livs godaste kebab där
Här fanns det mycket gott att välja på
Glada kaffebönor på coffehouse
Jag kollade också in en fotbollsmatch i byn där vi bodde och blev helt betagen av den höga klass dessa 15 åringar höll. Vid halvlek satte sig alla på arslet och tömde skorna på sand, när jag snackade med en av tränarna så förklarde han att Jambiani var en riktig plantskola för bra fotbollslirare och hotellet Alhapa sponsar ett lag som heter Alhapa boys och är numera ett av topplagen på Zanzibar.
En skoj episod var när det vandrade in 2 kor på plan som fick fösas bort och även en tupp parkerade sig passande nog vid hönflaggan.
En av mitt livs bästa fotbollsmatcher
Vi råkade under en promenad på bygatan även på rektorn för byskolan. En mer entusiastisk och kärleksfull person får man leta efter. Han brann så det rykte för sitt kall som lärare och sina barn . Det var en mycket gripande beskrivning han gav om sin skola och vi öpnade med lätthet våra plånböcker och lämnade ett bidrag som var peanuts för oss turister men betydde mycket för dom.
Rektorn och friherren i intellektuellt samspråk
Alltså. Det här är bara en bråkdel av dom upplevelser och intryck jag har med mig från mina 2 veckor i Afrika.
Nåt som jag upplevde som bland det vackraste var nog alla dessa solnedgångar och fullmånar som vi hade tajmat in utan att fatta hur det gick till.
En typisk solnedgång i Stonetow
Afrikamåne
Sådärja. Nu får det väl räcka med Afrikarapportering trots att jag bara skummat på ytan av alla intryck,men åk dit själva och kolla om Ni inte redan varit där.
Sammafattningsvis.
+Annorlunda
+Vackert
+Hett som fan
+34 celcsius i sjön på eftermiddagarna
+Vackert och gästvänligt folk
-Mycke mygg
-Jobbigt att flyga så länge
-Jag vill inte bo där
-Jag vet inte om jag åker dit igen
Nu kan jag återgå till trevligt hojbyggande och andra garagesysslor.
Jag ruttnade ur på facebook idag och kommer att avsluta mitt konto för att sälla mig till herr T och övriga våga vägra facebok människor. Känns skönt att krypa ur slaveriet som detta missbrukade skitforum är.
Vi hörs /Tomas
Nu har jag varit i Afrika igen. del 2
Det är allt en annorlunda kontinent. Högtrycken snurrar åt andra hållet, solen placerar sig spikrakt över skallen och stjärnbilden blir spegelvänd.
Det sprider sig lätt en osäkerhet över en blek förvirrad Svensk när man hamnar neranför ekvatorn.
Jag blev osäker över detta.
Men antagligen ska man tvätta håret med duschen och använda tvålen som ligger i botten
Denna tingest fanns på muggen på Mercurys, så självklart blir man förvirrad.
Bara att ta sig fram till vårt slutmål för dagen var en omtumlande och spännande resa full av intryck som var för många och annorlunda att kunna smälta på stört.
Tre bybor från Jambiani som på två veckor lärde oss allt om sitt infödingsliv.
Baba Bosse, Carina, och Lindau
Håll i hatten
Två Svenska missionärer på Livingstone Bar. Undertecknad och reskamraten Jörgen
Se där. Jag jag hittade en läcker BSA parkerad i restaurangen. En kvarleva från kolonitiden.
Äntligen en riktig motorcykel på bloggen, övriga MCn på ön var idel kinesiska hondakopior som är ganska tråkiga.
Äsch inspirationen tryter, jag får försöka ta upp skrivandet en annan dag för att slutföra min Afrikarapport.
Vi hörs /Tomas
Nu har jag varit i Afrika igen. del 1
Ja och nu skryter jag igen. Rubriken kanske ger vid handen att jag pendlar till Afrika. Men det var faktiskt 42 år sedan sist, fast den gången var vi fyra amatörhippies som drog till nordafrika i en flowerpower målad PV 58a som det stog Marakech Express på men det är en helt annan historia.
Den här gången fuskades det vilt genom att resa med flygmaskin anlitat av det luxiösa flygbolaget Quatar airways.
Vi, alltså undertecknad och ungdomskompisen Jörgen lättade från Arlanda i grådask den 8 november mot Doha i Quatar.
Stormotor i väta. Har jag kallat den här kompositionen från Arlanda.
Bra klass på såväl flygplan som flygvärdinnor och ätbar mat, men det bästa av allt var att det var fri sprit.
Det var hyfsat uthärdligt dom 6 timmarna till Doha och dess gigantiska flygplats som placerade Dala ärpårt långt bak i storleksordningen, sedan blev det några timmars väntan på nästa tur.
Intrycket var kliniskt, rikt och alkoholfritt i Doha med enbart gästarbetare som slet.
Nästa mellanlandning var Nairobi airport i Kenya. Inte lika lyxigt och det smög sig in en mer Afrikansk tuch över det hela när vi landade där framåt morgonkvisten.
En mindre glamorös men mer Afrikansk entré i Nairobi
En känsla av ett mer härjat och förtryckt land smög sig på en och jag hittade inga leenden bland personalen.
Allt rullade hursomhelst på som det skulle och vi fick en busstur ut till planet som stog ca 150m bort, antagligen mest för att visa att man hade en fin buss. Nästa resa från Nairobi till Zanzibar åkte vi propellerplan.
"Precision Air" Namnet borgar för kvalitet på bolaget som skulle frakta oss sista biten.
Det känns på nåt sätt trevligt att flyga med ett plan som har vispar framtill på aggregaten.
En grym upplevelse att flyga så här nära ett snötäckt Kilimanjaro som når 5982m upp
Vi nådde flygplatsen i Stonetown kl 10 lokal tid efter att ha tillbringat nära 17 timmar på resande fot från Arlanda varav 13 timmar i luften.
Det är inte min starka sida att sova under resa och speciellt inte sittande så sovandet fick skjutas framför mig ett tag till.
Vi togs emot av självaste negerkungen Anders Linder och hans fiancé Carina som guidade oss in i centrum av Stonetown där det inmundigades pilsner av det passande märket Kilimanjaro på MERCURYS restaurang som man låtit uppkalla efter den hädangångne Queen sångaren Freddie Mercury. Lite lustigt att man skryter med hans namn i turistsammanhang medans man i övrigt bedriver häxjakt på personer med hans läggning.
Dessa Red monkees fotade jag från bussfönstret under vilda protester från ett par parkvakter.
Vi drog vidare mot Jambiani och Alhapa hotell för att umgås och bada men jag ber att få återkomma med ytterligare kompletteringar och bilder.
Vi hörs /Tomas
Hakuna matata
Hej ni fåtaliga själar som till äventyrs fortfarande tittar i på min blogg. Nu börjar det bli dax att vända mina myggbitna och gravidkvinnosvullna fötter hemåt.
Det krävs nog lite kyligt och garagegolvliknande underlag för att få ordning på dessa 2.
En kombo av vemod och hemlängtan smyger sig över en när man ska vända hemåt mot vaggan av livets mening, det vill säga Hedemora och mina kära.
Vi hörs när jag kommit hem/ Tomas
i
Å vem fan har hittat på det här? Uppdaterad version. 1:2
En berättigad fråga tycker jag som kräver en förklaring.
Eftersom jag är tvungen att ha en bil med dragkula på så blev det hastigt och lustigt en del snabba bilaffärer i helgen som var. Visst det fanns ända tills i torsdags en bil med dragkula i familjen, men eftersom lilla duvan böt upp sig till en nyare kärra som det inte får monteras drag på så kände jag mig nödsakad att snabbt sälja min gamla Opel Astra och införskaffade en gammal Escort som stått och vilat sig ett längre tag.
Det följde med 4 fina vinterdäck på fälg som jag nu under ett par dar har försökt att skifta, och det är då besvären börjar. Det visar sig att det sitter 1 st hjulmutter på varje hjul med en mystisk nyckelfattning som kräver en unik nyckel för att kunna lossa.
Från vänster idiotisk Hjulmutter, Pajad idiotnyckel samt ett idiotförsök att svetsa på en mutter
Det började redan på tisdagen när jag skulle skifta hjul för att ha godkända sulor till besiktningen och upptäckte att det satt en sån rackare på varje hjul och jag hade ingen nyckel till detta. Jag kollade runt på gummiverkstäderna och dom sa att det var ett hopplöst företag och att enda chansen var att svetsa på en annan mutter utanpå och försöka. Besiktningstiden närmade sig och det visade sig vara skitsvårt att få svetsarna att fästa så följden blev att dom ditsvetsade muttrarna släppte, det blev till att besikta med kassa däck. Nu spelade det inte så stor roll eftersom jag fick ombesiktning på några fler skitsaker i allafall.
Så här ser idiotmuttern ut på plats
På kvällen fick jag kontakt med tidigare ägarinnan som förklarde för mig var mutternyckeln fanns.
Pust vad skönt tänkte jag och satte idag igång med att lossa dom förbannade muttrarna med en mutterdragare, och det gick med viss möda att lossa bakhjulen. Framhjulen däremot satt som berget och det var med yttersta möda jag fick loss normalmuttrarna med ett extra lång skaft, muttermaskinen kom jag ingen stans med. Dom här djävulska idiotmuttrarna vägrade att ge sig. Jag for upp till däckverkstan och fick låna ett förstärkt fälgkors och en förlängare men gummigubben ville inte berfatta sig med det för han var ganska säker på att specialnyckeln skulle paja. Mycket riktigt, jag drog tills det smakade skit i munnen när ett metalliskt ljud uppstod och jag trodde i min enfald att muttern lossade, men det var bara idiotnyckeln som pajade och 2 stift brast som gjorde den oanvändbar.
Så nu har jag en bil med två slut sommardäck fram och två fina dubbdäck bak och hoppas att någon av bloggläsarna har ett vettigt tips att ge mig.
Dagen har inte bara bestått av elände. På förmiddagen har jag och filuren LillNisse med hundsällskap företagit en äventyrlig promenad runt Brunnsjön på ca 8 km.
Nisse och Rotweilern Dummy poserar på Brunnsjöberget.
Den sprallige jycken heter egentligen Acke så vart nisse har hämtat inspirationen från till det andra namnet får ni fråga Nisse om.
På fredag bär det av till nånstans neranför ekvatorn utanför Afrikas östkust, de Ni. Jag törs inte lova några uppdateringar av bloggen bara ett eventuellt kanske möjligvis.
OBS OBS! Uppdatering av hjulmuttereländet ver 1:2
Efter att legat och grubblat med sömnproblem till följd så slog mig tanken framåt 1 snåret i natt att jag kanske ska testa med en hålborr. Ja jag vet all borrar är ju till för att göra hål med men jag menar en sån där rörformad borr med härdade taggar i änden.
Hålborr, oskadad idiotmutter, kärnan som var kvar runt gängorna, konan, delar av muttern.
Och se det funkade. Gängorna klarade sig och även fälgen klarade sig. Det nötte hårt på borrarna och jag fick skaffa nya muttrar som gummiverrkstan bjussade på när jag kunde berika deras kompetensbank med mitt förfarande.
Vi hörs / Tomas
En MC befriad fredag.
Mycket av min fritid kretsar kring motorcyklar, förresten så består ju numera mitt liv enbart av fri tid (observera medveten särskrivning).
Eftersom jag också är en smula intresserad av djur och natur så ger jag mig gärna ut på strapatsrika promenader eller liknande ett par gånger i veckan. Jag hyser en fundering om att upprätta en naturstig runt Brunnsjön i Hedemora. Ni vet sjön jag,Rune och Nisse plogar och spårar för såväl skridskoåkare, skidåkare, Motorcyklar och bilar vintertid. Jag känner ingen konflikt i att var lite "naturmupp light" och MC fantast, alla måste ju kunna komma överens.
Det blev en givande vandring i fredags och både tranor och rådjur höll på att skrämma skiten ur mig när jag tassade fram genom deras bostäder.
Det var många år sedan jag vandrade i dom här markerna och man kan inte sluta beundra moder naturs självklara sätt att skapa vackra naturscenerier där skogen fått stå och växa och dö utan mänsklig inblandning.
Ja en skön och inspirerande promenad blev det och man glömmer gärna att jag blev blöt upp till grenen samt bitvis täckt av lera.
Ett stycke urskog med högstubbar på brunnsjöberget
Vy från Röda hällarna med Hedemora i bakgrunden
Just röda hällarna minns jag att det en gång i tiden ägdes av Svenska kyrkan och var populärt bland oss busfrön att tjyvfiska kräftor ifrån. Numera är det ett populärt ställe för snöskoterfolket att rasta och grilla vid.
Brännvin och öl är populära drycker hos skoterfolket och lämnas gärna vid deras rastplatser.
Ja jag plockade naturligtvis upp skiten efter dom och la i soporna hemmavid.
Det finns mycket tjusigt att finna om man ger sig till tåls och kollar sig ikring.
Träsk med björkskog kan också var tjusigt.
Just i den här norra änden av sjön har jag en gång i tiden sett en Blå kärrhök hoppas att det forfarande finns såna kvar.
Mer skoj som finns i norra änden av sjön är en sediment uppsamlande konstgjord damm som tillkommit på privat initiativ. Eftersom tilloppet till sjön kommer från stora åkermarker så blir sjön lätt övergödd med algblomning till följd så delar av inloppet passerar dammen och det övergödda slammet faller till botten och rensas då och då ur för att ånyo användas som gödning på åkrarna.
Sedimentdammen. Lägg märke till kojorna mot sjön där man sitter och passar på änder.
Det blev en bonus för dammbyggaren att det blev en lyckad jaktplats.
Jag traskade vidare för att på vägen tillbaka mot civilisationen hitta en gammal stig som jag tror jag har gått på för ca 50 år sedan. Stigen hittade jag inte och jag gick ner mig ordentligt några gånger i det alltmer ökande regnvädret.
Jag hittade istället en liten bilkyrkogård som känns som en föränderlig installation och jag fattar inte hur man kunnat få dit skrotet överhuvudtaget.
Variation på samma tema
Jag hittade på huset där ja tror att jag tillbringade mitt första levnadsår i Brunnsjönäs
Ja en skön och inspirerande promenad blev det och man glömmer gärna att jag blev blöt upp till grenen samt bitvis täckt av lera.
Nästa naturskildring kommer nog lite längre fram från Afrika eftersom jag och kompisen Jörgen drar till Zanzibar på fredag 8 nov med vidhängande Zafari och snorkling.
Vi hörs /Tomas
