Imatranajo

I morgon bitti 17/7 06.00 bär det av på MC turne igen till vårt östliga grannland Finland. 
Jag och kompisen Stefan Wemmenlöv drar iväg med våra gamla motorcyklar packade med tält och sovattiraljer. Färja från Grisslehamn till Eckerö hoj i 50 km till Långnäs sedan färja med skärgårdstrafiken till ön Kökar för tältning. Sedan på torsdag eftermiddag blir det återigen färja med skärgårdstrafiken till Galtby. På torsdagskväll når vi Finska fastlandet efter diverse broar och landsvägsfärjor för att sedan hitta en camping i Åbotrakten.
Fredag morgon ställer vi in GPSen på Imatra i Finska Karelen nära Ryska gränsen
 ca 450 km körning väntar. 
På fredag eftermiddag bromsar vi in på en MC träff i Imatra. Lördag söndag kollar vi in Roadracing på den anrika tidigare GP banan. Det är en klassisk landsvägsbana där det inte körts med modärna hojar på  30 år men nu körs det en tävling med superbike 1000cc och 600 cc samt GP 250 hojar och även sidvagn. Förare från främst GB, Tyskland, Holland och en del andra länder samt två Svenskar deltar som vi ska heja fram.
 
 
Vi hörs om enn vecka men det går ju alltid att följa oss på facebook
 
/Tomas
 
 

Firmafest hos firma Fixar Lazon

Idag bjöd mitt företag FIXAR LAZON för den anställda (Jag), direktörn (Jag), fackrepresentanten (Jag) ekonomiansvarige (Jag) på ett uppskattat kalas.
Det bjöds på ett hejdundrande kalas, ja man skulle nästan kunna kalla det en hippa.
Dyrbara 365kr kilot kräftor från Vättern. Visserligen relativt smaklösa med dålig sälta och minimal dillsmak och ett smaklöst högt pris men det gäller ju att visa lite klass på firmafesten ty här knusslas icke..
Alla närvarande fick ju en pilsner vardera bara för att visa firmans klass.
Här slås det på stort minsann. Aftonbladets La gazetta de la rossa blir kräfthatt
Dyra men mjuka och smaklösa kräftor från klosterorten Vadstena.
 
Sistlidna veckoslut tillbringades på Sviestabanan i Linköping där det gigantiska classiska 51 årsracet gick av stapeln där över 600  motorcyklar i Roadracing, Speedway, Motocross och Trial tävlade.
Jag hade det hedersvärda uppdraget att tillsammans Tomas Hilse få vara speaker för roadracing under två dagars skoj racing. Kul värre men man missar ju dom andra grenarna då man är låst i speakertornet men eftersom det är 17e året jag är med på ett eller annat vis på årsracen i Linköping så är det okay.
Depålivet på kvällarna går ju inte heller av för hackor. 
Lönen var soppaersättning, två mål mat och en tjusig T-shirt men är man idealist så.
På onsdag bär det av tillsammans med kompisen Stefan Wemmenlöv på motorcykel via Åländska skärgården till Finska karelen. Imatra är målet för att kolla modärn Roadracing på deras klassiska gamla landsvägsbana.
Ojojoj vad jag ser fram emot det.
 
Sporten på färgteven fick stå för underhållningen under firmafesten.
 
Nu hejar vi på Sverige i OS och för tillfället qvinnofotboll som tvålade till USA i kväll. Jag är helt omvänd nu vad det gäller SVENSKA quinnolaget i fotboll, tycker nästan om Pia Sundhage numera.
Jahapp där satt den
Yipiii. Där fick dom.
 
Trots att den korrupta domaren vägra blåsa för ett flertal USA  offsider och tillät den Amerikanske målisen utföra ett regelvidrigt handskbyte vid straffläggningen så höll sig vår quinnor kalla och vann. Tjoho.
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu skiter jag i OS några dagar.

Visst är jag TV sportfåne men det finns det som för mig kan vara ännu roligare att kolla, och gärna live.
Idag bär det av till Linköping och nordens största tävlingshelg för klassiska motorcyklar. Det här blir 17e året i rad som jag kommer att vara på plats. Jag har under åren sysslat med det mesta på Sviestabanan.
Kört classic roadracing 5 ggr, kört Enduro 2ggr, kört Classic Motocross 1 ggr, kört Classic Trial 1 ggr.
Varit mekaniker några gånger, varit funktionär några gånger och bara varit publik en massa gånger.
I år hoppar jag på en ny roll då jag ska agera speaker för classic Roadracing vilket jag ser som ett hedersuppdrag.
Häftigt att affischen pryds av Hedemoras gamla trialstjärna Sune Lundgren
Sune som syns på affischen byggde sin trial mc runt 1960 det sitter en 200cc Triumph Tigercub motor i den.
Sune brukar ibland när kroppen inte protesterar (82 år) vara med oss relativa ynglingar när vi leker trial.
Han kommer att vara på plats med hojen men kommer inte att tävla.
 
Årsracet i på Sviestabanan i Linköping är ju det i särklass häftigaste man kan kolla om man gillar klassiska racingmotorcyklar.
Det kommer att delta lite över 260 st klassiska TT hojar (roadracing) och en klass med  modärna hojar.
Mer än 300 motocross hojar, 80 st speedway hojar och till slut 65 st trial hojar. 
Missa inte detta jag lovar att det inte blir en lugn stund den här helgen.
 
Vi ses i Linköping /Tomas

Snart är det OS.

Eftersom jag är sportfantast brukar jag se fram emot att få kolla OS på TV

Tyvärr så är jag rädd för att OS i Rio till stor del kommer att handla om vilka som är dopade eller ej. Inte förvånande att Amerikanska Wada kräver att alla Ryssar ska portas, men frågan är om alla Ryssar är eller har varit dopade. Lite taskigt mot dem som varit rena att kollektivbestraffas. Kollar man de 13 friidrottare som tidigare dömts men fick komma tillbaks under 2015 så är ju de flesta Amerikaner och dom flesta har tränat i USA.

 

Dessa är tidigare dopingavstängda friidrottare 13st som gjorde comeback 2015 och några fler har tillkommit 2016

 

Justin Gatlin USA avstängd för doping 2 ggr, Tyson Gay USA avstängd för doping 1 ggr,  Asafa Powell Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Mike Rodgers USA  avstängd för doping 1 ggr, Femi Ogunode avstängd för doping 1 ggr, Sherone Simpson Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Amine Laloe Maroco avstängd för doping 1 ggr, LaShawn Merrit USA avstängd för doping 1 ggr, Karen May Melis Turkiet avstängd för doping 1 ggr, Sandar Perkovic Kroatien avstängd för doping 1 ggr, Jekaterina Koneva Ryssland avstängd för doping 1 ggr, Shelly-Anne Fraser-Pruce Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Zoltan Kovago Ungern avstängd för doping 1 ggr.

 

Tycker nog att det mesta stinker men som vanligt så styrs det mesta av USA.

 

Det är väl ca 10 år sedan när lag VM Motocross (Motocross des nationes) skulle köras i Europa som storfavoriten USA vägrade ställa upp  om internationella förbundets regler som gällde bullerkontroll på hojarna skulle göras och vad värre är så vägrade man att ställa upp på dopingkontroll.

USA fick sin vilja igenom och kom till Europa och vann.

 

 

Jag minns att USA bojkottade OS i Moskva 1980 för att dåvarande Sovjet förde krig i Afgahnistan, kolla vilka som krigar där nu.

 

Ja en soppa är det med sommar OS men jag kommer nog med all säkerhet att sitta klistrad framför min televisionsapparat trots allt.

Vi hörs /Tomas


Brödlös men inte rådlös.

Isgargetorsdag = öltorsdag. Inget undantag denna torsdag. Gemyt, diskussioner, manlig öppenhjärtlighet, politik, alltså ett grymt andningshål för oss gargemedborgare och tillfälliga gäster.
Hursom, efter att ha ledsagat " Lilla gubben" till hans port cyklade jag hem för att ta en nattmacka.
Det är då jag kommer på att jag glömt att köpa brööööd. Men så länge det finns mjöl finns det hopp. 
Visst vetemjöl finns, salt finns, vatten finns, rapsolja finns,plus att jag har en del torrfoder i form av musli.
Sedär. Allt som ett välsorterat ungkarlskök behöver
 
I med vetemjöl, salt och vatten och älta ihop det hela. Kavla ut ett par klumpar á naturell och kasta i teflonpannan som fått en skvätt rapsolja i botten mest för smakens skull och stek på som om det vore pannkaka.
 
Sisådär nu har man ett par härligt nygräddade brödbitar.
 
För att ytterligare höja smaken dundrar jag på med lite sportmusli som jag knådar in i degen och kavlar ut ytterligare några klumpar.
Samma klet med sportmusli inknådat
Mums vicka goda nattmackor. Messmör på den vänstra och ädelost på den högra.
Rekommenderad dryck. Norrland kortburk
 
Enkelt skitgott och enda med jästkultur är pilsnern.
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 

Det händer ju saker hela tiden den här tiden på året.

Javisst det ska ju jobbas både på nödvändiga för stålarnas skull och på icke nödvändiga men förbannat roliga och sämre betalda jobb. Jag har till och från under ett par veckors tid skrapat, tvättat och målat en massa bandtäckta takkupor fulla av alger och annat skit, hängandes i en sele med ett rep förankrat i en takbrygga på tredje våningen. Slitsamt men med fin utsikt frisk luft och sol och ett bra tillskott i min direktörspung.
I en annan del av Hedemora ur fågelsperpektiv.
Där emellan vill jag ju ut och lufta mig själv och nån motorcykel mellan varven.
Jag har annars haft några angenäma uppdrag åt Hedemora kommun där jag fått känna mig lite grann som en blygsam marknadsförare för motorstaden Hedemora.
Det första angenäma uppdraget blev att ta hand om Ducatifabrikens utsände förare på deras 90 aniversity tuor. Som jag tidigare berättat så firar Ducatifabriken 90 års födelsedagden 4e juli och det var på den dagen man skickade iväg sin Ducati Multistrada Enduro 1200  på sin jordenrunt turne. Det är ju en hoj som ska färdas runt stora delar av jorden för att besöka för Ducati historiskt betydelsefulla platser och det var där Hedemora  kom in i bilden eftersom det var där Ducati vann sin första GP seger 15e juli 1956
Det är sju noga utvalda förare som skall bytas av på den över 3000 mil långa resan för att återvända till fabriken i Bologna någon gång i December.. 
Föraren på första delen från Bologna till Moskva med uppehåll i Hedemora var en snubbe från Indien som heter Vir Nakai. Jag hade ju en fördomsfull bild för ögonen att en Indier skall var kortväxt och mager men den fördomen fick jag snabbt överge. Det visade sig vara en ca 195 cm lång och ståtlig man som bor i Bombay men kommer från norra delarna i indien han var frilansjournalist, ordnade äventyrsturer på MC och hade även en MC verkstad.
Det blev tre givande dagar då  första dagen tog en MC tur till tisdagsträffen i Säterdalen. Även om det i regnet var knappt halvfullt med fordon så imponeravide det mycket på Vir att det fanns så mycket motorkultur i våra små städer. (Bombay har ca 100 miljoner invånare).
Tatraplan tjeckoslovakisk bil med en luftkyld V8 där bak i Säterdalen
Nästa dag tillbringade vi till fots och lite bil då jag guidade runt TT banan och släpade med honom till isgaraget och MC museum.
Tre riktiga knuttar vi Kalles MCmuseum
Pressvisning och lunch med Hedemoras kommunalråd följde därefter.
Följande dag så drog vi iväg på en MC tur på  små och roliga vägar till Rättvik och siljanstrakterna
Vi stannade till vid Lugnet och jag hade turen att träffa på en snäll vaktis som släppte upp oss i tornet
Efter Vidablick i Rättvik lagning av punka på Ducatin drog resan via Tällberg till Leksand occh lunch i Moskogen.
Mätta och belåtna for vi via Rexbo och andra småvägar till Torsång för en fika som är ett måste för alla knuttar.
Kvällen avslutades i Isgaraget för att fira Ducatis första GP seger som exakt på dagen 15e juli vanns i Hedemora för 60 år sedan.
Tre mycket givande dagar tillsammans med en mycket intressant man som när detta skrivs befinner sig i Ryssland på väg mot Moskva där nästa förare tar över för en jättetripp genom Ryssland till Japan.
 
Jag hann lagomt hämta mig så blev det ett till kommunalt uppdrag somo bestod i att jag skulle rigga upp kommunens ljudanläggning och försöka vara speaker på Hamrebanan där Hedemora kommun bjöd på stuntshow.
Klicka på bilden och läs vad jag skrev i hedemorastidning.se
 
 
I fredags 22 juli var jag återigen speaker den här gången i lillebrorskommunen Säter när Nostalgic club drog igång sina nostalgidagar. Det är en fantastisk rolig helg man fixar och mitt jobb bestod av att vara speaker på Moppe-MC-Traktorcruisingen när alla ger sig av. Kul värre med ca 300 moppar 75 motorcyklar  och ett 100 tal traktorer. 
Härlig deieselrök 
Kvällens vackraste MC Husqvarna 1917
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 
 

Ducati Globetrotter 90.

Ducatifabrikens utsände kommer till Hedemora för att fira 90 årsjubileum.

Det var i Hedemora man tog sin första GP seger för 60 år sedan. 

Ducati Globetrotter 90.

En cykel. Sju förare. 145 dagar en 29450 kilometer lång resa att köra.

90 år av historia och passion för att firas med en världsomspännande resa. 

Resan börjar 4 juli,  datumet för Ducatis grundande, från Borgo Panigale I Bologna , och sedan drar rutten vidare över hela Europa. Den kommer sedan att följa den legendariska transsibiriska järnvägen, från Ryssland, Mongoliet, Kina och sedan Japan innan man reser över havet till USA på väg tillbaka hem i Västeuropa.

Innan man återvänder till Borgo Panigale, kommer många km från denna världsomspännande resa inkludera spännande kurvor av Futa Pass nära Bologna (där många Ducati cyklar har utvecklats och testats under åren). Den förväntade målgången skall vara 15 December 2016.  

Starten av denna tuffa 30.000 km 120 dagars odyssé med en ny Ducatimodell Multi 1200 Enduro. Den nya Borgo Panigale byggda multimotorcykel kommer bokstavligt talat, vara en "fackelbärare", som bär en speciell låga designad av Ducati Style Center: en passande symbol för denna passion som brinner så starkt i Ducati. 

Resan kommer att delas in i sju etapper, som ska fyllas i av sju olika förare. Ducati som valt att försöka ligga online inleddes i april 2016. Kraven var tuffa: sökande som behövdes skulle vara duktiga  motorcyklister med reslust och måste också kunna tala bra engelska. En annan viktig kvalitet kommer att vara en naturlig gåva för berättande i både skriftlig och fotografisk form. 

Mer än 3000 kandidater fyllde i formuläret. Bedömningen Initialt kandidaten har gett 14 finalister som utmanades på en speciell Bootcamp, 14 juni i Nipozzano på Toscana Hills. Denna andra urvalsprocess involverade utvärdering av körvana och psykolämplighets testning under överinseende av ett professionellt team som innehåller tidigare Paris-Dakar-racer Beppe Gualini. 

De var 3000, och endast 7 gjorde det.

En av dessa 7 är Indiern Vir Nakai som startade sin resa den 5e juli och har nu färdats via alperna och vidare genom Tyskland och Danmark

Vir Nakai  med sin Ducati han kommer att ha som reskamrat

 

Han anländer till Sverige den 10e  Juli med första destination Mantorp för att på måndag, tisdag 11-12  juli delta i Svenska Ducatiklubbens bankörning på Mantorp Park

Tisdag kväll dyker han upp i Hedemora och stannar i Hedemora onsdag, torsdag 13-14 juli. I Hedemora kommer han att besöka MC museet samt få en guidning runt TT banan för att kunna få en bild av banan där Ducati vann sin första GP seger 1956 i 125cc klassen. Vir Nakai vill också hedra Hedemora TT genom att köra några varv runt banan

Mannen som tog segern heter Gianni Degli Antoni.

 

Efter Hedemorabesöket drar resan vidare till Moskva och ett förarbyte för att följa den Transibiriska järnvägen till Peking i Kina.

Ska bli spännande att träffa globetrottern Vir Nakai och att få ta honom runt TT banan.

Följ deras äventyr på den här länken http://www.globetrotter90.ducati.com/the-project/ Jorå jag har norpat och översatt en hel  del av den sidans text med Ducatis tillåtelse

Jag får väl återkomma. Vi hörs /Tomas

 

 

Gamängernas resa del 4.

16 juni

Dags äntra moder Svea eller Svea livmoder.Inte så tokigt i den Svenska fjällvärlden heller. Vi passerar raskt såna ställen man bara hört namnen på tidigare Riksgränsen, Björkliden, Abisko, Björkliden som  följer Torneträsk ner mot Kiruna.  Ja det blev ett kort stopp för att få kliva upp på banvallen på den anrika malmbanan och för att fota lapporten.

 Lapporten sedd från malmbanan

 
Efter proviantering av bergsklättrarmat i Kiruna bar det av mot Nikkaluokta för att slå upp tältet inför den väntande vandringen mot Kebnekaise. Det blev förstås lite krubb på Sarris sylta före sänggåendet. Det är ju så här att Nikkaluokta och trakterna därikring är som nåt slags egen nation där familjen Sarri äger och driver det mesta och de flesta i personalen bär samma efternamn, dom är inte blyga att ta betalt av oss turister men förbannat trevliga människor är det, och dess anfader Enok Sarri hade ju namn om sig att kunna spå väder i slaktade renmagar.

 Här campar vi i Nikkaluokta. Mysigt

 17 juni
Fredag morgon intas en för oss Gamänger sedvanlig frukost bestående av pulverkaffe, mörkt bröd dekorerad med tubost innan vi startar vår 19 km långa vandring mot Kebnekaise fjällstation.

 Här startar själva promenaden

 Hyfsad vandring de första sex kilometrarna med bara en km av stenblocksvandring. Framme vid sjön Ladtjojaure och nedre  bryggan beslutar vi oss för att ta båten ca 5 km uppströms allt för att bespara mina alltmer svällande knän ytterligare smärta.

 Lap Dånalds hade tyvärr inte hunnit att öppna för säsongen

Båten som körde oss upp över Ladtjojaure och ytterligare en bit upp i Älven.
Det var en av Enok Sarris söner som var kapten.
 
Allt stenigare och jobbigare promenad ju närmare Kebnekaise fjällstation vi kommer, ingen hälsokur för mina knän direkt och jag bestämde mig för att inte göra någon topp bestigning följande dag då jag behövde en dags rehab. Framåt kvällen kom min son Rasmus till fjällstationen, han bor i Boden och hade åkt tåg och buss därifrån.
Kebnekaise fjällstation. Ett häftigt ställe i väglöst land. 
 
18 juni
Jörgen och Rasmus ger sig iväg på morgonen för att göra ett toppförsök. Jag följer med en liten bit och vinkar av dem sen ägnar dagen med att kyla mina knän och lata mig.

Dom gjorde ett tappert försök på den västra leden. Först måste dom över en 1600 m hög topp och sen ner igen till kaffedalen och det är då ca 2 km tuff klättring kvar till toppen.

Efter att dom trampat igen snön åtskilliga gånger och sjunkit ner så högt dom är kluvna så tog dom det kloka beslutet att vända men berget står ju kvar till en annan gång.

Två trötta bergsbestigare som nyss återvänt

19 juni
Vandring och båt tillbaka till Nikkaluokta 19 km där vi packar ihop tält och allt annat för att grensla våra väntande motorcyklar och påbörja färden hemåt.

Käkar burgare på Frasses i Kiruna, tankar och drar till Gällivare där vi hyr in oss på vandrarhem vi hann med 170 km på motorcyklarna den dagen.

 20  Juni

När vi käkar frukost kommer det in en genomblöt cykelklädd herre. Han hade cyklat från Vetlanda till Nikkaluokta och gjort samma promenader som oss och dessutom lyckats nå toppen på Kebnekaise.

Sen hade han cyklat tillbaka 7 mil till Kiruna, vilat sig till kl 03,00 på morgonen för att sen cykla ytterligare 100 km till Gällivare. Vilken karl va.

Vi passerade Polcirkeln ytterligare en gång och samma fenomen inträffade igen på våra Garmin GPS. Dom slocknade åter när vi närmade oss cirkeln och startade åter en bit senare.

Svenska polcirkeln i Regn

 Det blev en blöt MC tur den dagen på 330 km genom Lappland för att komma fram till Sorsele. Vi hyrde en stuga för att kunna torka kläderna efter en dag i regn men solen tittade fram på kvällenn
I Sorsele håller Jörgen hus. 

21 Juli
Det blev en tripp på 460 km den här dagen. Halva dagen i regn men på eftermiddagen så tittade lilla solen fram igen.

Ett trevligt avbrott i åkandet blev det när Jörgen kom på att han har en brorson på Frösön så han kontaktades och vi for dit och blev bjudna på en trevlig middag med renskavstuvning.

Gott och vi for vidare med fullproppade magar.

Blev att hyra en stuga i Åsarna i hopp om att kunna spana in danskungen/skidkungen Thomas Wassberg men han höll sig borta från oss..

 22 juli

Tankning i Åsarna och nu började hemlängtan göra sig påmind. Vi vek av in mot Hälsingland efter Ytterhogdal på trevliga hojvägar. Eftersom Jörgen bara har en 15 liters tank på sin Honda och vi lyckades missa att tanka blev det lite spännande innan vi efter 275 km hittade en Gulfmack i Enviken. En skön bensträckare och sen hägrade med bara 80 km kvar vår hemort så  det blev att sträcka ut den sista biten hem i hyfsat tempo.

Ja det var väl allt. Vi har haft en härlig resa med lättsamma äventyr vidunderlig natur och rolig MC åkning. Nu börjar det dra i resetarmen och jag hinner nog med minst en långtur ytterligare i sommar men det får jag återkomma till..

 

Vi hörs /Tomas


Gamängernas resa del 3.

14 juni eftermiddag och hela15 juni

Alltså när man närmar sig Lofoten med båten från Bodö och får se dom spetsiga bergen som reser sig ur havet blir det lite ståpäls på  mina underarmar. Och väl iland möter man en bedårande natur.

Spännande vy.  Vad väntar oss? 

 Väl iland på Lofoten skildes vi från våra nyfunna globetrottervänner som raskt drog iväg.

Vi hittade en helskön camping på västsidan mot Atlantsidan inte allt för långt från norra Ishavet. Soligt vackert och magiskt då midnattssolen gjorde att man inte ville gå och lägga sig. Jag gick upp mitt i natten för att lätta på trycket och det ljuset jag upplevde kl 03 på natten överträffar det mesta

På väg till Atlantcamping

Nästan i kanten av den blåa Atlanten campade vi.
 
15 Juni                                                                                                                                                                       Vi rullade vidare genom Lofoten och det krävdes mycket skärpt och aktiv MC åkning. Vi åkte runt fjordar, under fjordar i tunnlar och över fjordar på broar. Vi åkte runt berg, över berg och igenom berg i tunnlar som sagt otroligt rolig MC åkning genom en bedårande natur.

Så småningom hamnade vi längst in i Narviksfjorden där vi hyrde en  högt belägen hytte med utsikt över fjorden att det var +20  grader på kvällningen förgyllde dagen.

Ett par lätt svullna sexiga knän pekar mot Narviksfjorden

 Ett gigantiskt brobygge på gång över Lofotsfjorden. Öppnas om ca ett år.
Pylonerna över 200m höga 
 
Det var allt för nu som dom säger på TV.
 
Vi hörs /Tomas

 

 


Gamängernas resa del 2.

13 juni.

Nästa etapp hade Mosjön som mål. Det blev en 400 km etapp på fortsatt roliga och krokiga vägar och över höga och snöiga fjäll, vi fick åka en omväg över en fjälltopp då tunneln genom berget var under reparation.

Halkvarning häruppe

 Vi passerade porten som visade att här börjar NordNorge
 Kallt som fan i det snöblandade regnet uppe på det snöbelagda fjället mellan dom isiga sjöarna. Tanken var från början att vi skulle slå upp tältet den kvällen men något frusna och fuktiga hyrde vi en hytte för att komma till liv.

 Mosjöns camping och en skön vila

 Mosjön låg som de flesta städerna vi passerade längst inne i en fjord. Mosjön verkar vara känd för sina gamla trähusbyggnader och för den Norske skalden Petter Dass.
Men jag tyckte den här nostalgi Shellmacken var  roligare
 

14 juni 

Nu bar det av ännu längre norrut och vi passerade efter en massa tunnlar och fjordar Mo i rana. Sen bar det uppåt igen. Det är ju ganska häftigt att köra från havsnivån upp till kalfjället på bara nån timme.

Vägen drog upp mot Svartisen och Saltfjället och en lätt frusen paus togs vid polcirkeln Arctic circle center där vi käkade renskavstuvning. Medans vi satt och käkade drog en snöby förbi men inte värre än att det hade töat bort innan vi grenslade våra järnhästar. Under dagens körningar har vi fått hålla koll på eventuella isfläckar.

Gamängerna framför polcirkelmonumentet

Häftig restaurang vid polcirkeln på saltfjället. Här käkade vi ren med potatismos
 
 Lite mysko var att bägge våra Garmin GPS slocknade när vi närmade  oss cirkeln och startade igen några mil efter cirkeln. Samma sak hände oss när vi kom till cirkeln på hemvägen, mysko eller hur. Jag har googlat på det och tydligen har fler råkat ut för samma sak. Kanske beror det på att jag är pacifist och Natomotståndare

Efter pausen bar det utför ner till Bodö där vi äntrade en färja som förpassade oss till Lofoten efter en 4 timmar lång båtresa.

Vi träffade vid färjan två riktiga knuttar.  Charlie Garret från Sydafrika som för 3 månader sedan startade från Kap horn och har kört på sin BMW GS ensam genom Afrika upp genom Europa och nu reste på samma färja som oss över till Lofoten. Han skulle sen ta sig upp till Nordkap innan han vände neråt igen och han har tältat för det mesta. Jag har haft kontakt med honom och han har nu tagit sig genom Finland, Estland, Lettland, Litauen och borde nu befinna sig i Polen. Han tänker sen frakta över hojen till Amerika och ta sig igenom den kontinenten, sicken snubbe va.

Den andre knutten kom från Amerika och heter Mundo i efternamn han körde en BMW enstånka. Han har en lägenhet på Hawai och en på fastlandet. Han har tidigare kört MC genom alla länder i Sydamerika och nu genom Nordamerika för att flyga över sig själv och sin MC till Frankfurt för att sen ta sig till Nordkap och vidare neråt igen via Finland och baltländerna. Han befinner sig just nu i Tallin.

Globetrotters. Mundo till vänster och Charlie Garret till höger på färjan mot Lofoten

 Skärmdump på Mundos tracker som uppdateras var 100 km.  https://mundoxmoto.com/
 
Pust det vart allt en hel del skrivet den här gången men det får väl bli en del 3 för att göra klart resan
 
Vi hörs /Tomas
 

Gamängernas resa del 1.

Ska försöka beskriva de 2 gamängerna/äventyrarna/Pensionärerna Jörgen Brugge och Tomas Larssons äventyrliga MC resa till Kebnekaise för att försöka bestiga Sveriges högsta berg.

Tanken på att ta sig till Kebnekaise väcktes av en kompis som tidigare efter sitt andra försök lyckades bestiga berget och talade om vilken häftig upplevelse det var. I julas nämnde min son Rasmus som bor i Boden att han hade tankar om att bestiga Kebnekaise. Då slog mig tanken att jag skulle ta mig dit med motorcykel och göra ett försök tillsammans med Rasmus. När jag berättade om mina planer för min kompis Jörgen så högg han till på en gång och undrade om vi inte kunde resa tillsammans och så blev det.

Jag ska försöka dra resan dag för dag.

10 Juni.                                 Startplatsen vid sjön Hönsan i Hedemora

 Vi startar från Hedemora och har som första paus tänkt oss Malung där diverse livsmedel inhandlades, och vi hamnade mitt i 9,e klassernas skandalomsusade examenståg.
Malung är sig likt när 9e klassarna firar
 
Framme vid banan i Våler träffar vi det alltid lika muntra vännerna från Möklinta som ju är Isgaragets vänort i Västmanland och ett par gamla Hedemoraprofiler
Depåliv
 
 Jag söker upp team Halvorsen. för att kolla läget med mitt sidvagnsbygge ” Miss Piggy”
 
Det var deppig stämning där då en schimsbricka i Suzukimotorn på ” Miss Piggy” spruckit och slagit sönder ventilkåpan samtidigt som Tors Jawa som han kör i 47 klassen hade skurit. Slutåkt för den här tävlingen sa man. Jag gick tillbaka till Möklintagänget och förklarade läget. Hans Westelius som numera mekar och har sin buss full av allehanda mc mekar hokuspokusgrejser sprattlade till och kastade sig på sin minicykel, han drog genast iväg till team Halvorsen och kom tillbaka med den trasiga ventilkåpan. Samtidigt som en förhoppningsfull Tor drog iväg med bil till en bekant för att få tag på en schimsbricka.

Och se Hasse plockade fram sin Dillonsvets och med en magisk svetstråd lyckades han steka ihop kåpan. Lite fila och meka från Tor sen funkade ” Miss Piggy”. Det säger en del om kamratskapet i Classic racing.

Hasse steker ihop ventilkåpan med säker hand.

 Efter att få se min gamla ” Miss Piggy” rullat fint under såväl kval som tävling under lördagen så blev det ytterligare en tältnatt innan vi under söndagen drog vidare norrut.
11 Juni
Tor med dottern Ariel Halvorsen gör Miss Piggy rättvisa
Byggherren och racerstjärnorna.        Och på pallen kom Dom.
    
 
12juni
Det blev fantastisk 486 km tur upp genom Gudbrandsdalen över kalfjället vid Dovre på mer än tusen meters höjd för att sen på hela tiden krokiga roliga vägar komma till Trondheim där vi hittade en fin hytte vid kanten av Trondheimsfjorden
Två trotjänare vid Trondheimsfjorden
Jag hittade en gammal Norsktillverkad MC vid en mack efter vägen.
 
Med lite skrivkramp så nöjer jag mig så länge men lovar att fylla på med ett par blogginlägg ytterligare medans det finns kvar i det organiska minnet.
 
Vi hörs /Tomas
 

 


I morgon börjar äventyret.

Få se nu. Jag har väl inte glömt nåt?
 
Vi hörs/Tomas
 

Äventyret närmar sig.

Ska försöka beskriva de 2 gamängerna/äventyrarna Jörgen Brugge och Tomas Larssons äventyrliga MC resa till Kebnekaise för att försöka bestiga Sveriges högsta berg. (Sveriges tak)
Ungefärlig färdväg
 

 

 
 
 Resan tar sin start fredagen 10 juni 2016 då vi beger oss till Vålerbanan i Norge och kollar Classic Racing. Efter det bär det av upp genom Norge för att via färja från Bodö ta oss över till Lofoten. Sen tar vi oss över till Sverige via Narvik- Kiruna och till Nikkaluokta där vi parkerar hojarna och förhoppningsvis ansluter min son Rasmus Larsson där för att delta i vandringen. Från Nikkaluokta fotvandrar vi ca 20 km till Kebnekaise fjällstation för övernattning den 17 juni. 18 juni försöker vi bestiga Sveriges högsta punkt 2104m och tar oss tillbaka för övernattning på fjällstationen en promenad på ca 1600 höjdmeter och 20 km turoch retur som tar ca 12 timmar. Dagen efter 19 juni blir det promenad till Nikkaluokta. Sen blir det MC åkning i inlandet söderut hem till Hedemora framåt midsommar 24 juni.

Självklart en massa om och kanske men detta är planen som vi hoppas kunna genomföra.

Det innebär 3650 km på motorcykel och 60 km till fots. 
Tufft kanske men som våra ryggar och knän känns så är det bäst att passa på.

Om någon vill följa oss på facebook så finns det en tillfällig grupp som heter.

Gamängernas resa till Sveriges tak.

Uppladdningen har varit usel då min plan var att bitvis trappa upp konditions och vandringsträningen men det har gått på skit med ett par utslitna knän som inte tycks bli bättre, jag har tappat ur en massa vätska samt fått cortison ipumpat med dåligt resultat. 

Senaste skörden som togs ur mitt vänsterknä, ingen njutning precis.

Men målet kvarstår och mina knän kommer inte att vara friskare om ett år. Själva MC åkningen känns bättre och jag har gjort ett antal långturer på upp till 30 mil för att få ordning på sittfläsket
Reskamraten Jörgen har en klen rygg och fasar mest inför själva MC turen men han har pigga ben.
Vi kommer att tälta och försöka hyra in oss på mera anständigt boende.
Häruppe på Kebnekaises sydtopp vänder vi hemåt.
Tveksamt om bloggen kommer att uppdateras under resan men vi ska försöka hålla Facebook á jour.
 
Vi hörs/Tomas
 

 

 

 


Inte rätt kanske men rätt för mig.

Efter att ha trilskats ett längre tag med min NSU Max 1955 så tog jag ett radikalt grepp.
Den ville inte gå mer än när den själv hade lust och jag fick en känsla av den hade andningsproblem i den gamla Bingförgasaren.
Eftersom jag köper/importerar en massa Kinesiska prylar till min olika projekt så sökte jag och fann en 4-t förgasase på 27 mm som skulle kunna passa.
Jag hittade en som kostade ca 165kr med frakt och allt så det vara att beställa och efter 10 dagar fanns den på ICA i Hedemora.
Jag smidde till ett insug och nu sitter den på plats.
Trångt men det funkar
Den ska kompletteras med en slang till luftburken bara.
Provstart och den funkade kanon på direkten återstår nu att hänga på regskylten och ta en provrepa. Jag har tid för kontrollbesiktning nån gång i juli så jag kan ställa på den nu och hitta en vettig veteranförsäkring för provkörning.
Ja ibland faller saker på plats.
Klicka på länken och njut av lite Tyskt femtitalsljud ur skapelsen från NeckarsUlm
https://youtu.be/dxNvnPpPkrU
 
Självklart så är det inte rätt i NSU fundamentalisternas ögon att sätta på en modärn Kinesisk förgasare men det skiter jag i då jag vill köra den utan mankemang, och originalet finns ju kvar.
 
Vi hörs /Tomas

Giro de Isgaraget

Herrarna i Isgaraget företar några gånger om året diverse expeditioner företrädesvis medelst motordrivna farkoster.
Den här gången blev det en mera hurtfrisk utflykt medelst veliocoped, och ingen av motormännen protesterade över detta sportiga val, hela tio motormän ställde upp
Resans tema var arkeologi, kultur, natur, idrott och motortema.
Det krävdes  kolhydratuppladdning i garaget inför detta fysiska äventyr
Och iväg bar det via stadens gator och torg
 
Första stopp blev en arkeologisk undersökning av det sedan länge nedlagda repslageriet vid Philmans väg.
 Professorn rotade genast fram en del från repbanan 
Massor av intressanta fynd. En kamin
Örjan och Ludde rotar och fyndar.
 
Nästa anhalt ca 250m längre bort efter Åsgatn blev ett besök hos Sture Byhlen och den fantastiska värld han skapat.
Girots deltagare framför Stures modell av morshyttans tågstation i hans trädgård
Sture har inne i stationshuset byggt en helt fantstisk värld som är från hans hemby och allt föreställer hans barndoms by 1959. Han guidade oss på ett mycket underhållande sätt där alla byggnader, bilar, tåg och människor hade en historia.
Det röda huset är huset där Sture föddes
Tågbanan i full funktion var imponerande
I Stures Diorama fanns en massa historiska modeller återgivana. Polishuset i Hedemora
Cykelfärden gick vidare längs Åsgatan ner till Katrinedal där ytterligare arkeologi tog vid. Vi kollade och rotade bland sakerna vid den gamla ramsågen som var i drift till mitten av 50 talet.
Ett vackert monument från förr
Fina grejer

 
Vår kulturella cykling fortsatte sen åsgatan ut ända till Backa för lite motorkultur. Vi besökte Zache för att kolla in hans fantastiska Hot Rod bygge.
Världsklass på hans bygge #KRYPTONIT#
Kepsgubbarna är impade
Grym grill
 
Nu vände girot norrut för att via vägen förbi reningsverket ta oss till fågeltornet vid Hovran där lunch med korvgrillning vidtog.
Ett gäng hungriga girocyklister spisade grillkorv vid fågeltornet
Ornitologen Janne Westlund höll en intressant förelä'sning om fågellivet vid Hovran
Janne hade med sig en extra large fågelkikare och pekade ut en massa fina pippin 

En Gråhäger var bästa behållningen, Den fångade en fisk också
 
Nu vände vi åter tillbaka mot mer centrala delar av Hedemora och det blev två korta bergsetapper innan vi nådde Hedemoras MC museum som var lika med målgång.
Visst är det ett MC museum men Kalles nyinförskaffade MG måste bara ses
Ett litet men ack så sevärt museum med en hel del unika motorcyklar och trampcyklar.
 
 
Självklart så måste en Hedemoratillverkad DS finnas med
Lill Rex. Drömcykeln från ens barndom
En trampbil från 1953 var nog alla barns våta dröm
 
Kaffe och bullar bjöds det på vid museet som en skön avslutning av "Giro de Isgaraget"
En härlig dag.
 
Vi hörs /Tomas 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Tomas Larsson

Bloggen skall handla om min Classic Racing MC Albin anno 1943. Och mina tävlingar

RSS 2.0
http://www.time55.com/countdown/?y=2012&m=aug&d=31&h=0&mi=0&t=Pension&yn=Lazon&c=bu&mc=no