Höstmys/bilder

 Sköna höstdagar som inte ger utrymme för en höstdepp
 
Lördag 10 sept en sån där härlig då jag tillsammans med Klurik från MC museet och Sune Olsson han som bygger dom fina SOH ramarna fick nöjet att guida ett stort gäng Ducatiåkare runt TT banan
Jag och Klurik åkte ståndsmässigt i han MG
Efter att åkt runt TT banan med diverse stopp vid intressanta platser blev det en snabbvisning av Isgaraget innan gänget drog iväg på lunch för att därefter som avslutning på Hedemorabesöket besöka MC museet innan dom drog vidare söderut.
 
När jag vinkat av Ducatigänget drog Isgaragegänget vidare till Örebro travbana för att kolla longtrack och flattrack som inte körts på många herrans år i Sverige.
Det blev en skön upplevelse att se förarna i ca 170 km/h kasta sig in i dom långa kurvorna med vackra uppställ.
Starten har gått.
 
I fredags hängde jag med ett gäng gubbar ut på grusbus med offroadhojar på härliga grusvägar i Nornskogarna. Jag var faktiskt yngst gänget. Medelåldern låg på 72 år.
Gubbarna grus sträcker på benen vid *Farmen*
Lägg märke till Leffes högerfot, trasig hälsena och stödstövel. Inget hinder fören motorman
Fikarast vid Norns hytta. Härligt pensionärslif = livskvalitet. 
 
Kreativiteten flödar.
Äntligen har jag tagit mig i kragen för att kunna bygga klart min trialhoj.
Den står på hjulen nu men mycket pyssel återstår och jag måste hela tiden hitta lösningar men det är ju det som sporrar en.
Hittade en gammal kylarslang som får leda in luften till förgasaren.
Trykbehållaren till stötdämparen fick byta sida
Blir nog bra det här
 
När det slår stopp i tänket är det bra att hoppa över till nåt annat projekt.
Jag har en gammal elcykel med kass batteri som jag börjat sätta i en Kinapåhängare i
 
Avslutar med en vacker tavla av en gammal Ford i ständig förändring
 
 
 
Lev väl och ha varmt och torrt på fötterna.
 
Vi hörs /Tomas
 

Den där Persbrant.

Jag har nyss kollat på Skavlan och kan inte påstå att Sveriges bästa skådis växt en millimeter som människa i mina ögon,
Micke P. Hånfull med kåktatueringar
 
Han anstränger sig till sitt yttersta för att trycka ner buksvågern Skavlan med hånfulla tillmälen.
Buksvågrar.
Han skryter över sina rattfyllerier, sitt knarkande och sitt allmänt pretentiösa sätt.
Rattfyllot Persbrant
 
 
Han hissar sig själv till skyarna och sätter sig över alla i sin omgivning samtidigt som han tycker att han är storartad när han skickar sin jycke med taxi till sin tidigare hälft den vecka han inte har vårdnaden om jycken.
En hundägare med lite hjärta för sitt husdjur lämnar väl för fan över jycken personligen men i Persbrants fall rör det sig nog snarare om att ha en hund med passande "Matchoutseende" (Rhodesian ridgeback).
Hoppas den här Rhodesian Ridgebacken slipper åka taxi med guldhalsband.
 
Visst han gör en klockren karaktär i Beck som ingen annan skådis kan göra bättre, och kvinnsen smälter över hans blå ögon.
Nu har han ju fått en diagnos som bipolär och tycker fortfarande trots knaprande av litium att han kan sätta sig över sin omgivning. 
Skavlan avslutades med Håkan Hellström och det enda negativa jag kan säga om honom är det taskiga att plocka ut 4 millar utan att lira ur det konkursande Peace and love för några år sedan. Hans musik kan jag inte bedöma mer än att gillar en hel del. Han ger hursom ett mer ödmjukt intryck än Persbrant.
 
Hoppas jag retar nån med mina ytterst personliga funderingar 
 
Vi hörs / Tomas

Lite av varje

Väl hemkommen från MC resan till karelen blev det 2 dagars tält, kläd och hojtvättning innan det bar iväg med Citroenbilen till Karlskoga för att försöka vara speaker. Hur gick det att vara speaker då?  Nja vetifan om jag kände mig särskilt bekväm i den rollen mest beroende på att jag inte känner mig tillräckligt påläst i klasserna efter år 1973. Jaja, jag var ju mest med som "sidekick"  till en man fylld av Göteborgshumor och ett brett kunnande vid namn av Thomas Hilse. Jag fick hursom tillfälle att tala om för honom att Göteborg är " Ett enda gruppboende för efterblivna fiskare" vilket han tog med ett gapskratt.
Jag lyckades i alla fall med att införa en ny upplevelse för publiken genom att med en inlånad resegrammofon av Möklinta Kalle  och tre välfyllda singelpärmar spisa en massa Svenska 50-60 talsinglar till publikens stora glädje.
Vår musikanläggning. Philips resegramofon och speakermicken framför.
Jag har för övrigt knegat åt Stockholmsnoblessen på Djurgårn och i gamla stan i veckan vilket medfört att jag åter spöat upp mina artrosknän ordentligt men vad gör man inte för att fylla upp pensionspungen.
 
På hemväg från stockholm i torsdags stannade jag till hos världsrekorhållaren Anders Jonsson som kör snabbt rakt fram på motorcykel på Bonneville salt flats i Utah varje år, han lever sin dröm.
Jag fick tillfälle att provsitta Anders kommande rekord MC.
Pust tror att det kan vara en euforisk känsla att åka 250/kmh i den.
Nästan lika kul var att Anders donerade sitt gamla Engelska hjul till Isgaraget.
Jag har redan testat det och kan konstatera att det funkar utmärkt att forma plåt med hjulet. Kan bli mycket skojiga konstverk till vintern.
 
Ducati aniversity globetrotter tour 2016. 
Jag har tidigare beskrivit Indiern Vir Nakai och hans resa från Ducatifabrikenvia Hedemora vidare mot Moskva där han lämnade över hojen till fransosen  Laurent Cochet.
Vir Nakai gjorde en riktigt skön reseskildring och han framhöll Hedemora som en höjdpunkt. 
Nästa Globetrotter Laurent Cochet som ska ta från Moskva till Japan är nu på väg genom Ryssland och Mongoliet gör en mediamässigt episk resa då han fotar och filmar i fågelperspektiv via en drönare och att han lägger på vacker musik till filmerna. Sååå fantastiskt vacket så jag blir smått sugen på att försöka göra den turen nån gång.
 
Ispirerad och med en del intjänade stålar från allt knäkrypande på de rikas tak har jag nu bokat flyg till Indien i november med en liten tur till Zanzibar på hemvägen.
 
Det gäller att passa på så länge knäna bär. 
Vi hörs /Tomas
 
 

Finlandstripp.

Jorsåatt tillsammans med kompisen Stefan Wemmenlöv så bar det av mot Finland sistlidna onsdag 17/8. Vi träffades vid IC macken eller som man säger nuförtiden OK macken i Hedemora. Jag var på plats ca 5 sek före  Stefan vilket måste räknas som en seger eftersom han alltid lägger in tävlingsmoment i allt vi gör. Vi drog i raskt och regnigt tempo till Grisslehamn för en båtresa till Eckerö. Snett tvärs huvudön till Långnäs för en båt till Kökar som var tänkt som vår första natthamn, men längtan eller brådskan till Imatra övervann den billigare varianten som innebar en övernattning på Kökar. Vi sket i övernattningen och valde den 250 % dyrare varianten som gav oss en härlig resa ända till Galtby. Det är ju på det här viset att om man väljer att övernatta på nån av öarna så kostar hela båtturen 250 spänn  istället för 735 spänn som priset blev för oss lyxturister med spring i benen.

Hojarna surrade på en skärgådsfärja för resa genom den  Åländska arkipelagen

 
Vi dundrade på i hopp om att hinna fram till camping Solliden före kl 22 men lite oflyt med ett par gula landsvägssfärjor gjorde att vi trots en blixtrande fartkamera rullade in på campingen vid 22,30 tiden men bommen var öppen så vi pröjsade när vi åkte därifrån.
Solliden camping utanför Åbo 1a natten
 

Nu bar det av mot Karelen och målet för resan var Imatra  480 km bort. Problemfri resa genom den Finska landsbygden och väl framme på eftermiddagen irrade vi runt i staden ett tag innan motorcykelcampingen hittades.

Finncampen vid resmålet. Det blev fullgaskonsert på kvällen Finnish style.

Varvstoppen gick varma

 
 Vi halkade in på tävlingsbanan som var öppen för trafik när vi kom så det blev till att köra ett varv. Staden Imatra är en tjusig stad bara 3 km från Ryska gränsen, skyltarna i affärerna hade Finsk och Rysk text men varken Svensk eller Engelsk. Lite av gammal Hedemora TT känsla var det då hela staden verkade ha laddat för Imatranajo som deras TT lopp kallas.
Imatra 27000 invånare som fördubblades i helgen. Banan det lila strecket.
Vi kollade första träningen på fredagen och kunde konstatera att det gick vansinnigt fort på denna smala landsvägsbana som består av kilometerlånga rakor, järnvägsövergångar, chikaner och rondeller. Det är ju 30 år sedan det kördes Roadracing här förutom några tillfällen då man kört uppvisningar med äldre hojar.

Alltså man kör i vassaste klassen med Superbikes som är 1000cc hojar med fri trimning vilket gör att man plockar ut 250 hästar ur dom. Toppfarterna på banan låg lite över 300 kmh, en euforisk känsla att se dom vissla förbi på rakorna som var kantade av träd och trottoarkanter.

18000 biljetter var sålda i förköp men folk strömmade till hela helgen och publiksiffran stannade på ca 30 000 betalande.

Lite youtube filmer. klick      Klicka här också

En grymt upplevelserik helg fick vi uppleva med mycket högklassig racing och många trevliga människor. Det är var man än hamnar när man är ute med motorcykel en stor förbrödring och gemenskap mellan motorcykelmänniskor..

Precis som på alla stora motortävlingar så fanns det lite pinuppor på plats. Klicka på bilderna så växer dom.

       
 
Vi valde en annan hemväg och följde Ryska gränsen ner till Finska viken och drog vidare till Helsingfors för att ta en båt därifrån till Stockholm. Efter en vecka med mycket MC både körandes och tittandes så landade vi med ett leende i Hedemora. 
Finsk/Rysk gränshandel Fisk och Hotell
Pimpad Rysk Smartcar
 
Tyvärr var min bättre kamera trasig så mobilbilderna får duga. Det går självklart att skriva hur mycket som helst om en sån här resa men rätta inspirationen måste ju innfinna sig.
Nu drar jag till Karlskoga för att vara speaker på årets sista classic race i helgen.
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 

Imatranajo

I morgon bitti 17/7 06.00 bär det av på MC turne igen till vårt östliga grannland Finland. 
Jag och kompisen Stefan Wemmenlöv drar iväg med våra gamla motorcyklar packade med tält och sovattiraljer. Färja från Grisslehamn till Eckerö hoj i 50 km till Långnäs sedan färja med skärgårdstrafiken till ön Kökar för tältning. Sedan på torsdag eftermiddag blir det återigen färja med skärgårdstrafiken till Galtby. På torsdagskväll når vi Finska fastlandet efter diverse broar och landsvägsfärjor för att sedan hitta en camping i Åbotrakten.
Fredag morgon ställer vi in GPSen på Imatra i Finska Karelen nära Ryska gränsen
 ca 450 km körning väntar. 
På fredag eftermiddag bromsar vi in på en MC träff i Imatra. Lördag söndag kollar vi in Roadracing på den anrika tidigare GP banan. Det är en klassisk landsvägsbana där det inte körts med modärna hojar på  30 år men nu körs det en tävling med superbike 1000cc och 600 cc samt GP 250 hojar och även sidvagn. Förare från främst GB, Tyskland, Holland och en del andra länder samt två Svenskar deltar som vi ska heja fram.
 
 
Vi hörs om enn vecka men det går ju alltid att följa oss på facebook
 
/Tomas
 
 

Firmafest hos firma Fixar Lazon

Idag bjöd mitt företag FIXAR LAZON för den anställda (Jag), direktörn (Jag), fackrepresentanten (Jag) ekonomiansvarige (Jag) på ett uppskattat kalas.
Det bjöds på ett hejdundrande kalas, ja man skulle nästan kunna kalla det en hippa.
Dyrbara 365kr kilot kräftor från Vättern. Visserligen relativt smaklösa med dålig sälta och minimal dillsmak och ett smaklöst högt pris men det gäller ju att visa lite klass på firmafesten ty här knusslas icke..
Alla närvarande fick ju en pilsner vardera bara för att visa firmans klass.
Här slås det på stort minsann. Aftonbladets La gazetta de la rossa blir kräfthatt
Dyra men mjuka och smaklösa kräftor från klosterorten Vadstena.
 
Sistlidna veckoslut tillbringades på Sviestabanan i Linköping där det gigantiska classiska 51 årsracet gick av stapeln där över 600  motorcyklar i Roadracing, Speedway, Motocross och Trial tävlade.
Jag hade det hedersvärda uppdraget att tillsammans Tomas Hilse få vara speaker för roadracing under två dagars skoj racing. Kul värre men man missar ju dom andra grenarna då man är låst i speakertornet men eftersom det är 17e året jag är med på ett eller annat vis på årsracen i Linköping så är det okay.
Depålivet på kvällarna går ju inte heller av för hackor. 
Lönen var soppaersättning, två mål mat och en tjusig T-shirt men är man idealist så.
På onsdag bär det av tillsammans med kompisen Stefan Wemmenlöv på motorcykel via Åländska skärgården till Finska karelen. Imatra är målet för att kolla modärn Roadracing på deras klassiska gamla landsvägsbana.
Ojojoj vad jag ser fram emot det.
 
Sporten på färgteven fick stå för underhållningen under firmafesten.
 
Nu hejar vi på Sverige i OS och för tillfället qvinnofotboll som tvålade till USA i kväll. Jag är helt omvänd nu vad det gäller SVENSKA quinnolaget i fotboll, tycker nästan om Pia Sundhage numera.
Jahapp där satt den
Yipiii. Där fick dom.
 
Trots att den korrupta domaren vägra blåsa för ett flertal USA  offsider och tillät den Amerikanske målisen utföra ett regelvidrigt handskbyte vid straffläggningen så höll sig vår quinnor kalla och vann. Tjoho.
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu skiter jag i OS några dagar.

Visst är jag TV sportfåne men det finns det som för mig kan vara ännu roligare att kolla, och gärna live.
Idag bär det av till Linköping och nordens största tävlingshelg för klassiska motorcyklar. Det här blir 17e året i rad som jag kommer att vara på plats. Jag har under åren sysslat med det mesta på Sviestabanan.
Kört classic roadracing 5 ggr, kört Enduro 2ggr, kört Classic Motocross 1 ggr, kört Classic Trial 1 ggr.
Varit mekaniker några gånger, varit funktionär några gånger och bara varit publik en massa gånger.
I år hoppar jag på en ny roll då jag ska agera speaker för classic Roadracing vilket jag ser som ett hedersuppdrag.
Häftigt att affischen pryds av Hedemoras gamla trialstjärna Sune Lundgren
Sune som syns på affischen byggde sin trial mc runt 1960 det sitter en 200cc Triumph Tigercub motor i den.
Sune brukar ibland när kroppen inte protesterar (82 år) vara med oss relativa ynglingar när vi leker trial.
Han kommer att vara på plats med hojen men kommer inte att tävla.
 
Årsracet i på Sviestabanan i Linköping är ju det i särklass häftigaste man kan kolla om man gillar klassiska racingmotorcyklar.
Det kommer att delta lite över 260 st klassiska TT hojar (roadracing) och en klass med  modärna hojar.
Mer än 300 motocross hojar, 80 st speedway hojar och till slut 65 st trial hojar. 
Missa inte detta jag lovar att det inte blir en lugn stund den här helgen.
 
Vi ses i Linköping /Tomas

Snart är det OS.

Eftersom jag är sportfantast brukar jag se fram emot att få kolla OS på TV

Tyvärr så är jag rädd för att OS i Rio till stor del kommer att handla om vilka som är dopade eller ej. Inte förvånande att Amerikanska Wada kräver att alla Ryssar ska portas, men frågan är om alla Ryssar är eller har varit dopade. Lite taskigt mot dem som varit rena att kollektivbestraffas. Kollar man de 13 friidrottare som tidigare dömts men fick komma tillbaks under 2015 så är ju de flesta Amerikaner och dom flesta har tränat i USA.

 

Dessa är tidigare dopingavstängda friidrottare 13st som gjorde comeback 2015 och några fler har tillkommit 2016

 

Justin Gatlin USA avstängd för doping 2 ggr, Tyson Gay USA avstängd för doping 1 ggr,  Asafa Powell Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Mike Rodgers USA  avstängd för doping 1 ggr, Femi Ogunode avstängd för doping 1 ggr, Sherone Simpson Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Amine Laloe Maroco avstängd för doping 1 ggr, LaShawn Merrit USA avstängd för doping 1 ggr, Karen May Melis Turkiet avstängd för doping 1 ggr, Sandar Perkovic Kroatien avstängd för doping 1 ggr, Jekaterina Koneva Ryssland avstängd för doping 1 ggr, Shelly-Anne Fraser-Pruce Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Zoltan Kovago Ungern avstängd för doping 1 ggr.

 

Tycker nog att det mesta stinker men som vanligt så styrs det mesta av USA.

 

Det är väl ca 10 år sedan när lag VM Motocross (Motocross des nationes) skulle köras i Europa som storfavoriten USA vägrade ställa upp  om internationella förbundets regler som gällde bullerkontroll på hojarna skulle göras och vad värre är så vägrade man att ställa upp på dopingkontroll.

USA fick sin vilja igenom och kom till Europa och vann.

 

 

Jag minns att USA bojkottade OS i Moskva 1980 för att dåvarande Sovjet förde krig i Afgahnistan, kolla vilka som krigar där nu.

 

Ja en soppa är det med sommar OS men jag kommer nog med all säkerhet att sitta klistrad framför min televisionsapparat trots allt.

Vi hörs /Tomas


Brödlös men inte rådlös.

Isgargetorsdag = öltorsdag. Inget undantag denna torsdag. Gemyt, diskussioner, manlig öppenhjärtlighet, politik, alltså ett grymt andningshål för oss gargemedborgare och tillfälliga gäster.
Hursom, efter att ha ledsagat " Lilla gubben" till hans port cyklade jag hem för att ta en nattmacka.
Det är då jag kommer på att jag glömt att köpa brööööd. Men så länge det finns mjöl finns det hopp. 
Visst vetemjöl finns, salt finns, vatten finns, rapsolja finns,plus att jag har en del torrfoder i form av musli.
Sedär. Allt som ett välsorterat ungkarlskök behöver
 
I med vetemjöl, salt och vatten och älta ihop det hela. Kavla ut ett par klumpar á naturell och kasta i teflonpannan som fått en skvätt rapsolja i botten mest för smakens skull och stek på som om det vore pannkaka.
 
Sisådär nu har man ett par härligt nygräddade brödbitar.
 
För att ytterligare höja smaken dundrar jag på med lite sportmusli som jag knådar in i degen och kavlar ut ytterligare några klumpar.
Samma klet med sportmusli inknådat
Mums vicka goda nattmackor. Messmör på den vänstra och ädelost på den högra.
Rekommenderad dryck. Norrland kortburk
 
Enkelt skitgott och enda med jästkultur är pilsnern.
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 

Det händer ju saker hela tiden den här tiden på året.

Javisst det ska ju jobbas både på nödvändiga för stålarnas skull och på icke nödvändiga men förbannat roliga och sämre betalda jobb. Jag har till och från under ett par veckors tid skrapat, tvättat och målat en massa bandtäckta takkupor fulla av alger och annat skit, hängandes i en sele med ett rep förankrat i en takbrygga på tredje våningen. Slitsamt men med fin utsikt frisk luft och sol och ett bra tillskott i min direktörspung.
I en annan del av Hedemora ur fågelsperpektiv.
Där emellan vill jag ju ut och lufta mig själv och nån motorcykel mellan varven.
Jag har annars haft några angenäma uppdrag åt Hedemora kommun där jag fått känna mig lite grann som en blygsam marknadsförare för motorstaden Hedemora.
Det första angenäma uppdraget blev att ta hand om Ducatifabrikens utsände förare på deras 90 aniversity tuor. Som jag tidigare berättat så firar Ducatifabriken 90 års födelsedagden 4e juli och det var på den dagen man skickade iväg sin Ducati Multistrada Enduro 1200  på sin jordenrunt turne. Det är ju en hoj som ska färdas runt stora delar av jorden för att besöka för Ducati historiskt betydelsefulla platser och det var där Hedemora  kom in i bilden eftersom det var där Ducati vann sin första GP seger 15e juli 1956
Det är sju noga utvalda förare som skall bytas av på den över 3000 mil långa resan för att återvända till fabriken i Bologna någon gång i December.. 
Föraren på första delen från Bologna till Moskva med uppehåll i Hedemora var en snubbe från Indien som heter Vir Nakai. Jag hade ju en fördomsfull bild för ögonen att en Indier skall var kortväxt och mager men den fördomen fick jag snabbt överge. Det visade sig vara en ca 195 cm lång och ståtlig man som bor i Bombay men kommer från norra delarna i indien han var frilansjournalist, ordnade äventyrsturer på MC och hade även en MC verkstad.
Det blev tre givande dagar då  första dagen tog en MC tur till tisdagsträffen i Säterdalen. Även om det i regnet var knappt halvfullt med fordon så imponeravide det mycket på Vir att det fanns så mycket motorkultur i våra små städer. (Bombay har ca 100 miljoner invånare).
Tatraplan tjeckoslovakisk bil med en luftkyld V8 där bak i Säterdalen
Nästa dag tillbringade vi till fots och lite bil då jag guidade runt TT banan och släpade med honom till isgaraget och MC museum.
Tre riktiga knuttar vi Kalles MCmuseum
Pressvisning och lunch med Hedemoras kommunalråd följde därefter.
Följande dag så drog vi iväg på en MC tur på  små och roliga vägar till Rättvik och siljanstrakterna
Vi stannade till vid Lugnet och jag hade turen att träffa på en snäll vaktis som släppte upp oss i tornet
Efter Vidablick i Rättvik lagning av punka på Ducatin drog resan via Tällberg till Leksand occh lunch i Moskogen.
Mätta och belåtna for vi via Rexbo och andra småvägar till Torsång för en fika som är ett måste för alla knuttar.
Kvällen avslutades i Isgaraget för att fira Ducatis första GP seger som exakt på dagen 15e juli vanns i Hedemora för 60 år sedan.
Tre mycket givande dagar tillsammans med en mycket intressant man som när detta skrivs befinner sig i Ryssland på väg mot Moskva där nästa förare tar över för en jättetripp genom Ryssland till Japan.
 
Jag hann lagomt hämta mig så blev det ett till kommunalt uppdrag somo bestod i att jag skulle rigga upp kommunens ljudanläggning och försöka vara speaker på Hamrebanan där Hedemora kommun bjöd på stuntshow.
Klicka på bilden och läs vad jag skrev i hedemorastidning.se
 
 
I fredags 22 juli var jag återigen speaker den här gången i lillebrorskommunen Säter när Nostalgic club drog igång sina nostalgidagar. Det är en fantastisk rolig helg man fixar och mitt jobb bestod av att vara speaker på Moppe-MC-Traktorcruisingen när alla ger sig av. Kul värre med ca 300 moppar 75 motorcyklar  och ett 100 tal traktorer. 
Härlig deieselrök 
Kvällens vackraste MC Husqvarna 1917
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 
 

Ducati Globetrotter 90.

Ducatifabrikens utsände kommer till Hedemora för att fira 90 årsjubileum.

Det var i Hedemora man tog sin första GP seger för 60 år sedan. 

Ducati Globetrotter 90.

En cykel. Sju förare. 145 dagar en 29450 kilometer lång resa att köra.

90 år av historia och passion för att firas med en världsomspännande resa. 

Resan börjar 4 juli,  datumet för Ducatis grundande, från Borgo Panigale I Bologna , och sedan drar rutten vidare över hela Europa. Den kommer sedan att följa den legendariska transsibiriska järnvägen, från Ryssland, Mongoliet, Kina och sedan Japan innan man reser över havet till USA på väg tillbaka hem i Västeuropa.

Innan man återvänder till Borgo Panigale, kommer många km från denna världsomspännande resa inkludera spännande kurvor av Futa Pass nära Bologna (där många Ducati cyklar har utvecklats och testats under åren). Den förväntade målgången skall vara 15 December 2016.  

Starten av denna tuffa 30.000 km 120 dagars odyssé med en ny Ducatimodell Multi 1200 Enduro. Den nya Borgo Panigale byggda multimotorcykel kommer bokstavligt talat, vara en "fackelbärare", som bär en speciell låga designad av Ducati Style Center: en passande symbol för denna passion som brinner så starkt i Ducati. 

Resan kommer att delas in i sju etapper, som ska fyllas i av sju olika förare. Ducati som valt att försöka ligga online inleddes i april 2016. Kraven var tuffa: sökande som behövdes skulle vara duktiga  motorcyklister med reslust och måste också kunna tala bra engelska. En annan viktig kvalitet kommer att vara en naturlig gåva för berättande i både skriftlig och fotografisk form. 

Mer än 3000 kandidater fyllde i formuläret. Bedömningen Initialt kandidaten har gett 14 finalister som utmanades på en speciell Bootcamp, 14 juni i Nipozzano på Toscana Hills. Denna andra urvalsprocess involverade utvärdering av körvana och psykolämplighets testning under överinseende av ett professionellt team som innehåller tidigare Paris-Dakar-racer Beppe Gualini. 

De var 3000, och endast 7 gjorde det.

En av dessa 7 är Indiern Vir Nakai som startade sin resa den 5e juli och har nu färdats via alperna och vidare genom Tyskland och Danmark

Vir Nakai  med sin Ducati han kommer att ha som reskamrat

 

Han anländer till Sverige den 10e  Juli med första destination Mantorp för att på måndag, tisdag 11-12  juli delta i Svenska Ducatiklubbens bankörning på Mantorp Park

Tisdag kväll dyker han upp i Hedemora och stannar i Hedemora onsdag, torsdag 13-14 juli. I Hedemora kommer han att besöka MC museet samt få en guidning runt TT banan för att kunna få en bild av banan där Ducati vann sin första GP seger 1956 i 125cc klassen. Vir Nakai vill också hedra Hedemora TT genom att köra några varv runt banan

Mannen som tog segern heter Gianni Degli Antoni.

 

Efter Hedemorabesöket drar resan vidare till Moskva och ett förarbyte för att följa den Transibiriska järnvägen till Peking i Kina.

Ska bli spännande att träffa globetrottern Vir Nakai och att få ta honom runt TT banan.

Följ deras äventyr på den här länken http://www.globetrotter90.ducati.com/the-project/ Jorå jag har norpat och översatt en hel  del av den sidans text med Ducatis tillåtelse

Jag får väl återkomma. Vi hörs /Tomas

 

 

Gamängernas resa del 4.

16 juni

Dags äntra moder Svea eller Svea livmoder.Inte så tokigt i den Svenska fjällvärlden heller. Vi passerar raskt såna ställen man bara hört namnen på tidigare Riksgränsen, Björkliden, Abisko, Björkliden som  följer Torneträsk ner mot Kiruna.  Ja det blev ett kort stopp för att få kliva upp på banvallen på den anrika malmbanan och för att fota lapporten.

 Lapporten sedd från malmbanan

 
Efter proviantering av bergsklättrarmat i Kiruna bar det av mot Nikkaluokta för att slå upp tältet inför den väntande vandringen mot Kebnekaise. Det blev förstås lite krubb på Sarris sylta före sänggåendet. Det är ju så här att Nikkaluokta och trakterna därikring är som nåt slags egen nation där familjen Sarri äger och driver det mesta och de flesta i personalen bär samma efternamn, dom är inte blyga att ta betalt av oss turister men förbannat trevliga människor är det, och dess anfader Enok Sarri hade ju namn om sig att kunna spå väder i slaktade renmagar.

 Här campar vi i Nikkaluokta. Mysigt

 17 juni
Fredag morgon intas en för oss Gamänger sedvanlig frukost bestående av pulverkaffe, mörkt bröd dekorerad med tubost innan vi startar vår 19 km långa vandring mot Kebnekaise fjällstation.

 Här startar själva promenaden

 Hyfsad vandring de första sex kilometrarna med bara en km av stenblocksvandring. Framme vid sjön Ladtjojaure och nedre  bryggan beslutar vi oss för att ta båten ca 5 km uppströms allt för att bespara mina alltmer svällande knän ytterligare smärta.

 Lap Dånalds hade tyvärr inte hunnit att öppna för säsongen

Båten som körde oss upp över Ladtjojaure och ytterligare en bit upp i Älven.
Det var en av Enok Sarris söner som var kapten.
 
Allt stenigare och jobbigare promenad ju närmare Kebnekaise fjällstation vi kommer, ingen hälsokur för mina knän direkt och jag bestämde mig för att inte göra någon topp bestigning följande dag då jag behövde en dags rehab. Framåt kvällen kom min son Rasmus till fjällstationen, han bor i Boden och hade åkt tåg och buss därifrån.
Kebnekaise fjällstation. Ett häftigt ställe i väglöst land. 
 
18 juni
Jörgen och Rasmus ger sig iväg på morgonen för att göra ett toppförsök. Jag följer med en liten bit och vinkar av dem sen ägnar dagen med att kyla mina knän och lata mig.

Dom gjorde ett tappert försök på den västra leden. Först måste dom över en 1600 m hög topp och sen ner igen till kaffedalen och det är då ca 2 km tuff klättring kvar till toppen.

Efter att dom trampat igen snön åtskilliga gånger och sjunkit ner så högt dom är kluvna så tog dom det kloka beslutet att vända men berget står ju kvar till en annan gång.

Två trötta bergsbestigare som nyss återvänt

19 juni
Vandring och båt tillbaka till Nikkaluokta 19 km där vi packar ihop tält och allt annat för att grensla våra väntande motorcyklar och påbörja färden hemåt.

Käkar burgare på Frasses i Kiruna, tankar och drar till Gällivare där vi hyr in oss på vandrarhem vi hann med 170 km på motorcyklarna den dagen.

 20  Juni

När vi käkar frukost kommer det in en genomblöt cykelklädd herre. Han hade cyklat från Vetlanda till Nikkaluokta och gjort samma promenader som oss och dessutom lyckats nå toppen på Kebnekaise.

Sen hade han cyklat tillbaka 7 mil till Kiruna, vilat sig till kl 03,00 på morgonen för att sen cykla ytterligare 100 km till Gällivare. Vilken karl va.

Vi passerade Polcirkeln ytterligare en gång och samma fenomen inträffade igen på våra Garmin GPS. Dom slocknade åter när vi närmade oss cirkeln och startade åter en bit senare.

Svenska polcirkeln i Regn

 Det blev en blöt MC tur den dagen på 330 km genom Lappland för att komma fram till Sorsele. Vi hyrde en stuga för att kunna torka kläderna efter en dag i regn men solen tittade fram på kvällenn
I Sorsele håller Jörgen hus. 

21 Juli
Det blev en tripp på 460 km den här dagen. Halva dagen i regn men på eftermiddagen så tittade lilla solen fram igen.

Ett trevligt avbrott i åkandet blev det när Jörgen kom på att han har en brorson på Frösön så han kontaktades och vi for dit och blev bjudna på en trevlig middag med renskavstuvning.

Gott och vi for vidare med fullproppade magar.

Blev att hyra en stuga i Åsarna i hopp om att kunna spana in danskungen/skidkungen Thomas Wassberg men han höll sig borta från oss..

 22 juli

Tankning i Åsarna och nu började hemlängtan göra sig påmind. Vi vek av in mot Hälsingland efter Ytterhogdal på trevliga hojvägar. Eftersom Jörgen bara har en 15 liters tank på sin Honda och vi lyckades missa att tanka blev det lite spännande innan vi efter 275 km hittade en Gulfmack i Enviken. En skön bensträckare och sen hägrade med bara 80 km kvar vår hemort så  det blev att sträcka ut den sista biten hem i hyfsat tempo.

Ja det var väl allt. Vi har haft en härlig resa med lättsamma äventyr vidunderlig natur och rolig MC åkning. Nu börjar det dra i resetarmen och jag hinner nog med minst en långtur ytterligare i sommar men det får jag återkomma till..

 

Vi hörs /Tomas


Gamängernas resa del 3.

14 juni eftermiddag och hela15 juni

Alltså när man närmar sig Lofoten med båten från Bodö och får se dom spetsiga bergen som reser sig ur havet blir det lite ståpäls på  mina underarmar. Och väl iland möter man en bedårande natur.

Spännande vy.  Vad väntar oss? 

 Väl iland på Lofoten skildes vi från våra nyfunna globetrottervänner som raskt drog iväg.

Vi hittade en helskön camping på västsidan mot Atlantsidan inte allt för långt från norra Ishavet. Soligt vackert och magiskt då midnattssolen gjorde att man inte ville gå och lägga sig. Jag gick upp mitt i natten för att lätta på trycket och det ljuset jag upplevde kl 03 på natten överträffar det mesta

På väg till Atlantcamping

Nästan i kanten av den blåa Atlanten campade vi.
 
15 Juni                                                                                                                                                                       Vi rullade vidare genom Lofoten och det krävdes mycket skärpt och aktiv MC åkning. Vi åkte runt fjordar, under fjordar i tunnlar och över fjordar på broar. Vi åkte runt berg, över berg och igenom berg i tunnlar som sagt otroligt rolig MC åkning genom en bedårande natur.

Så småningom hamnade vi längst in i Narviksfjorden där vi hyrde en  högt belägen hytte med utsikt över fjorden att det var +20  grader på kvällningen förgyllde dagen.

Ett par lätt svullna sexiga knän pekar mot Narviksfjorden

 Ett gigantiskt brobygge på gång över Lofotsfjorden. Öppnas om ca ett år.
Pylonerna över 200m höga 
 
Det var allt för nu som dom säger på TV.
 
Vi hörs /Tomas

 

 


Gamängernas resa del 2.

13 juni.

Nästa etapp hade Mosjön som mål. Det blev en 400 km etapp på fortsatt roliga och krokiga vägar och över höga och snöiga fjäll, vi fick åka en omväg över en fjälltopp då tunneln genom berget var under reparation.

Halkvarning häruppe

 Vi passerade porten som visade att här börjar NordNorge
 Kallt som fan i det snöblandade regnet uppe på det snöbelagda fjället mellan dom isiga sjöarna. Tanken var från början att vi skulle slå upp tältet den kvällen men något frusna och fuktiga hyrde vi en hytte för att komma till liv.

 Mosjöns camping och en skön vila

 Mosjön låg som de flesta städerna vi passerade längst inne i en fjord. Mosjön verkar vara känd för sina gamla trähusbyggnader och för den Norske skalden Petter Dass.
Men jag tyckte den här nostalgi Shellmacken var  roligare
 

14 juni 

Nu bar det av ännu längre norrut och vi passerade efter en massa tunnlar och fjordar Mo i rana. Sen bar det uppåt igen. Det är ju ganska häftigt att köra från havsnivån upp till kalfjället på bara nån timme.

Vägen drog upp mot Svartisen och Saltfjället och en lätt frusen paus togs vid polcirkeln Arctic circle center där vi käkade renskavstuvning. Medans vi satt och käkade drog en snöby förbi men inte värre än att det hade töat bort innan vi grenslade våra järnhästar. Under dagens körningar har vi fått hålla koll på eventuella isfläckar.

Gamängerna framför polcirkelmonumentet

Häftig restaurang vid polcirkeln på saltfjället. Här käkade vi ren med potatismos
 
 Lite mysko var att bägge våra Garmin GPS slocknade när vi närmade  oss cirkeln och startade igen några mil efter cirkeln. Samma sak hände oss när vi kom till cirkeln på hemvägen, mysko eller hur. Jag har googlat på det och tydligen har fler råkat ut för samma sak. Kanske beror det på att jag är pacifist och Natomotståndare

Efter pausen bar det utför ner till Bodö där vi äntrade en färja som förpassade oss till Lofoten efter en 4 timmar lång båtresa.

Vi träffade vid färjan två riktiga knuttar.  Charlie Garret från Sydafrika som för 3 månader sedan startade från Kap horn och har kört på sin BMW GS ensam genom Afrika upp genom Europa och nu reste på samma färja som oss över till Lofoten. Han skulle sen ta sig upp till Nordkap innan han vände neråt igen och han har tältat för det mesta. Jag har haft kontakt med honom och han har nu tagit sig genom Finland, Estland, Lettland, Litauen och borde nu befinna sig i Polen. Han tänker sen frakta över hojen till Amerika och ta sig igenom den kontinenten, sicken snubbe va.

Den andre knutten kom från Amerika och heter Mundo i efternamn han körde en BMW enstånka. Han har en lägenhet på Hawai och en på fastlandet. Han har tidigare kört MC genom alla länder i Sydamerika och nu genom Nordamerika för att flyga över sig själv och sin MC till Frankfurt för att sen ta sig till Nordkap och vidare neråt igen via Finland och baltländerna. Han befinner sig just nu i Tallin.

Globetrotters. Mundo till vänster och Charlie Garret till höger på färjan mot Lofoten

 Skärmdump på Mundos tracker som uppdateras var 100 km.  https://mundoxmoto.com/
 
Pust det vart allt en hel del skrivet den här gången men det får väl bli en del 3 för att göra klart resan
 
Vi hörs /Tomas
 

Gamängernas resa del 1.

Ska försöka beskriva de 2 gamängerna/äventyrarna/Pensionärerna Jörgen Brugge och Tomas Larssons äventyrliga MC resa till Kebnekaise för att försöka bestiga Sveriges högsta berg.

Tanken på att ta sig till Kebnekaise väcktes av en kompis som tidigare efter sitt andra försök lyckades bestiga berget och talade om vilken häftig upplevelse det var. I julas nämnde min son Rasmus som bor i Boden att han hade tankar om att bestiga Kebnekaise. Då slog mig tanken att jag skulle ta mig dit med motorcykel och göra ett försök tillsammans med Rasmus. När jag berättade om mina planer för min kompis Jörgen så högg han till på en gång och undrade om vi inte kunde resa tillsammans och så blev det.

Jag ska försöka dra resan dag för dag.

10 Juni.                                 Startplatsen vid sjön Hönsan i Hedemora

 Vi startar från Hedemora och har som första paus tänkt oss Malung där diverse livsmedel inhandlades, och vi hamnade mitt i 9,e klassernas skandalomsusade examenståg.
Malung är sig likt när 9e klassarna firar
 
Framme vid banan i Våler träffar vi det alltid lika muntra vännerna från Möklinta som ju är Isgaragets vänort i Västmanland och ett par gamla Hedemoraprofiler
Depåliv
 
 Jag söker upp team Halvorsen. för att kolla läget med mitt sidvagnsbygge ” Miss Piggy”
 
Det var deppig stämning där då en schimsbricka i Suzukimotorn på ” Miss Piggy” spruckit och slagit sönder ventilkåpan samtidigt som Tors Jawa som han kör i 47 klassen hade skurit. Slutåkt för den här tävlingen sa man. Jag gick tillbaka till Möklintagänget och förklarade läget. Hans Westelius som numera mekar och har sin buss full av allehanda mc mekar hokuspokusgrejser sprattlade till och kastade sig på sin minicykel, han drog genast iväg till team Halvorsen och kom tillbaka med den trasiga ventilkåpan. Samtidigt som en förhoppningsfull Tor drog iväg med bil till en bekant för att få tag på en schimsbricka.

Och se Hasse plockade fram sin Dillonsvets och med en magisk svetstråd lyckades han steka ihop kåpan. Lite fila och meka från Tor sen funkade ” Miss Piggy”. Det säger en del om kamratskapet i Classic racing.

Hasse steker ihop ventilkåpan med säker hand.

 Efter att få se min gamla ” Miss Piggy” rullat fint under såväl kval som tävling under lördagen så blev det ytterligare en tältnatt innan vi under söndagen drog vidare norrut.
11 Juni
Tor med dottern Ariel Halvorsen gör Miss Piggy rättvisa
Byggherren och racerstjärnorna.        Och på pallen kom Dom.
    
 
12juni
Det blev fantastisk 486 km tur upp genom Gudbrandsdalen över kalfjället vid Dovre på mer än tusen meters höjd för att sen på hela tiden krokiga roliga vägar komma till Trondheim där vi hittade en fin hytte vid kanten av Trondheimsfjorden
Två trotjänare vid Trondheimsfjorden
Jag hittade en gammal Norsktillverkad MC vid en mack efter vägen.
 
Med lite skrivkramp så nöjer jag mig så länge men lovar att fylla på med ett par blogginlägg ytterligare medans det finns kvar i det organiska minnet.
 
Vi hörs /Tomas
 

 


Om

Min profilbild

Tomas Larsson

Bloggen skall handla om min Classic Racing MC Albin anno 1943. Och mina tävlingar

RSS 2.0
http://www.time55.com/countdown/?y=2012&m=aug&d=31&h=0&mi=0&t=Pension&yn=Lazon&c=bu&mc=no