ITERA framtidens cykel.

Jag skulle visserligen bar knalla förbi klubblokalen och kolla till kopiatorn samt köpa lite lokala jordgubbar att smaska på. Jaha å hur gick det då? Jovars dom två först nämnda ärendena ordnades i brådrasket men jag råkade förirra mig in på Erikshjälpen som jag brukar besöka när jag behöver utöka mittt bibliotek, och där mitt framför mina ögon uppenbarade sig denna.
En ITERA plastcykel som jag bara inte kunde motstå
 
 En cykel som med ett så udda utseende att till och med den inte heller så bildsköna Mick Jagger föll pladask för den efter dessa ord. ”That was the fuckin´ ugliest bike I´ve ever seen. Gotta have one!” ja vem av dom två som är fulast får stå för betraktaren. 
Jag har snokat reda på en massa historik kring det misslyckade cykelprojektet och hittat följande.

När tillverkningen startades i Vilhelmina i februari 1982 var förhoppningarna stora på en ny svensk designklassiker. Senare har den fått kultstatus som en av Sveriges största designfloppar.
Plastcykeln Itera var omdiskuterad redan vid starten 1982. Antingen hatade man den eller så tyckte man att den var spännande men det visar framför allt att plastcykeln från Vilhelmina berörde. 

Mediernas intresse var enormt och plastcykeln spåddes en lysande framtid på grund av sitt unika koncept. Plastcykeln marknadsfördes i broschyrer som en cykel utan könsrollshämmande ram.
Det mest utmärkande för cykeln var trots allt den svajiga känslan under färd. 

Går man ut på nätet och letar kommentarer från nutida ägare hittar man denna pärla till recension.
”Det är den bästa cykel jag har haft. Mjuk och fin, svänger man så svänger cykeln en stund senare vilket ger tid till eftertanke – skulle jag verkligen ditåt? Framgaffelns fackverkskonstruktion ger en bra känsla av säkerhet när jag ser hur den sväljer vägens ojämnheter på ett mycket visuellt sätt”En annan testkommentar från tiden det begav sig var att, ”Den ser ut som en krokodil och beter sig som en anakonda.”

 

Plastcykeln lanserades med buller och bång 1980 av företaget Itera AB.
De stod för design och produktutveckling medan Vilhelmina Plast och Heva AB tog hand om tillverkningen som startade några år senare.Den kom till Vilhelmina under en period då kommunen skrek efter lämpliga industriprojekt och plastmiraklet från Vilhelmina skulle sätta orten på världskartan. USA:s dåvarande president Jimmy Carter blev fotograferad under en provtur i Stockholm och en massiv försäljningskampanj skulle inrikta sig mot Kina.Den satsningen sprack redan i sin linda eftersom plastcykeln var för stor och tung för kortväxta kineser.

- Jag tror att folk i allmänhet ansåg att produkten skulle bli en sensation. Den var billig. Den skulle bli outslitlig och det mesta skulle kunna tillverkas i Sverige, men det blev en flopp. Hade det lyckats skulle det ha satt Vilhelmina på världskartan, säger före detta riksdagsledamoten, KG Abramsson, som då nyss inlett sin karriär inom det socialdemokratiska partiet i Vilhelmina.

Utgångspris var satt till 1500 kronor. En standardcykel av märket Monark kostade 1980 cirka 1 200 kronor.Drygt 15 000 cyklar hann tillverkas i Vilhelmina innan nedläggningen.- De flesta som tänker tillbaka på plastcykeln i dag gör det nog med ett leende på läpparna, säger K G Abramsson.

Trots en sällan skådad marknadsföringskampanj blev cykeln blev en flopp eftersom den hade vek ram, var tung (ca 16 kg), och för dyr. Företaget hade ursprungligen tänkt sig att sälja den för ca 300 kr (att jämföras med en vanlig cykel som 1980 kostade ca 1 200 kr), men istället lanserades den som en trendprodukt och kostade 1 600 kronor. Det påstods också i ett reportage i Aktuellt att trafikljusen inte slog om för den nya plastcykeln eftersom den inte var i metall

Som kuriosa kan nämnas att arrangören av den stora orienteringstävlingen O-ringen 1985 köpte 1 000 Itera-cyklar som man hyrde ut. Efter tävlingen såldes de billigt till utövarna. Alla såldes.

 

Ja hur knäppt det än verkar och med mitt skumma intresse för tekniska udda prylar så är jag nu ägare till en ITERA som jag knappast vågar cykla på eftersom jag av erfarenhet vet att även plast liksom jag åldras och blir skörare med åren.

Vi hörs / Tomas

 


Avesta art.

Det finns inte så mycket att skryta om från grannkommunen Avesta utöver att man i Brovallen med halva banan i Västmanland gör doughnuts på grus med spritmotorförsedda damcyklar iförda färgglada pyjamasar
Vackrare entré får man leta efter 
Gamla verket i koppardalen är en makalöst vacker konsthall som jag besökt två gånger tidigare men då i egenskap av hojutställare på MOONbikeshow och att jag enbart kollat andra hojar då.
Idag kom lilla duvan med förslaget att vi skulle åka och kolla årets upplaga av Avesta art.  Avesta art är ett årligen återkommande vernissage sommartid där en del konst finns där hela tiden och en del är nytt för varje säsong.
Jag blev helt hänförd av hur vackert det var i det gamla verket och hur smakfullt och effektfullt med ljussättning och allt det var. Man tagit tillvara på det vackra i det gamla verket.
Det kändes ibland lite kusligt med allt ljus, ljud och konst i dom dovt belysta lokalerna och det berörde starkt.
Magiskt
Imponerande skuggspel med metallbitar och ljusprojektor.
Skapat av Rashad Alakbarov 
 
 
 
 
Vacker glaskonst
 
Vrid på skallen så blir det rätt
 
Åså lite naket förståss
Vackert men obehagligt kan det kännas ibland men konst ska beröra
 
 
 
Tyvärr så hade jag ingen vettig kamera med mig men en del av stämningen tror jag att kom med.
Missa nu inte detta, det pågår till den 7e september och jag kan garantera att Ni inte går oberörda ut från verket
 
Vi hörs /Tomas
 
 

Önskar eder alla en trivsam midsommar

Ta det försiktigt i denna fruktbarhetens högtid
 
Det kan vara nåt magiskt över midsommaren läs vad som hände i Falun för 327 år sedan
Stora stöten kallas det jättelika hål som bildades när delar av Falu koppargruva rasade samman år 1687 Orsaken till raset var den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter. Hålet mäter 1,5 km i omkrets och är 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom det skedde på midsommardagen. Tillsammans med juldagen var detta nämligen den enda dagen på året då alla var lediga från gruvarbetet.
 
Vi hörs  /Tomas
 

En krokig resa till polcirkeln. del 2

 

Söndag 8 juni Det blev en fin dag på Botnia ring där jag hejade fram Granlund till sin 152a seger på sin BSA. I sanningens namn så var konkurrensen i klassen skral idag men eftersom man kör 3 klasser i samma heat så fick snart 75 årige Rolfen visa färg och bjöd på dagens bästa fight när han satte alla på plats.

En något udda hoj till salu i depån en Rysk Voshod

Min andra favoritklass sivagnarna innehöll endast 8 ekipage där 16årige Rasmus Dobernowsky med farsan Philip i burken vann, alltid kul att se förbrödringen i sivagnsklassen.

Förbrödring av sivagnsgänget efter avslutat race

 
 

Efter racet så gav jag mig av uppåt kusten och hade väl tänkt ta mig ca 20 mil närmare polcirkeln, det blev 40 mil innan jag hittade en trivsam camping i Uleåborg där jag slog ner mina bopålar i regnet efter lite wet race dom sista milen. 

Jag campar upp.

Tänder gasolköket i tältet och torkar upp en del kläder. Funkar bra det också 

 
Måndag 9 juni
Ytterligare ett morgonmål för mästare på camping i Uleåborg. Bara 22 mil kvar till cirkeln innan jag vänder neråt. Idag blir det gummistället på. Det jävliga var att batteriet på min tegelsten börjar tröttna så jag fick ta springstart med hjälp av min campinggranne som för övrigt var en cyklande tysk som hade Rovaniemi som vändpunkt. Han hade mycket att berätta eftersom han cyklat i såväl Australien Afrika som Sydamerika och nu fick han en ny erfarenhet genom att knuffa igång en Svensk Goretex knutte på en tysk MC.
Väl igång så gick resan vidare efter kusten mot Torniå för att sen följa Torne älv på Finska sidan till polcirkeln.
Ja roligare än så här blir det inte. Men det var mitt mål där jag skulle  vända
Så har jag då nått vändpunkten på min resa. Jag hade i min enfald trott att polcirkeln skulle vara en silverglänsande ring runt klotet men jag får hålla tillgodo med en skylt och.en suovernirbutik. Nu var det bara lite över 100 mil hem. Och jag vände neråt igen till bron över Torne älv vid ÖverTorneå så nu blev det Sverige resten av resan 

 

Tisdag 10 juni Efter att ha tältat en natt på Pite havsbads camping där jag fick ta starthjälp av campingpersonalen så söker jag mig från E4 vid Skellefteå snett inåt landet med sikte på jämtland i dag. Ser ut att vara torrare och mindre trafik där.

Fuktigt halva dan men efter att träffat på högsommarvärmen här i Strömsund så har det mesta i textil och läderväg torkat upp. Det mest dramatiska i dag var att jag fick ett tjyvsläpp i en kurva där det låg ett lass renskit (cleanshit) det skedde vid Bäsksjön mellan Lycksele och Vilhelmina så ta det försiktigt om ni åker där.

Det är såna här kreatur som lämnar sin rullande avföring i högerkurvorna.                                                    

 Ja högerkurvor om man åker i samma riktning som mig förståss

Här lyckades jag hala fram kameran ur tankväskan och få en bild på ett gäng renar (cleans) medans jag körde. Det är ju bara mobilförbud vid körning och inte kameraförbud. 

Det blev övernattning på camping i Strömsund

Konstaterar att Hörnet finns även i Strömsund.

Satt där och hade surfövningar över en Gränges.

 
Onsdag 11 Juni Idag har det varit höghöjdsträning med fjälltema. Jag har färdats på Sveriges högst belägna allmänna väg som hamnar på 975 meter över havet och passerat en by som skyltade med att man var Sveriges högst belägna by. Jag hade en lite dålig geografisk uppfatting om var Flatruet låg men en utomordentligt trevlig raggare i Svenstavik visade mig rätt väg in i Ljungdalen och vidare upp till fjällvägen.
Hittade denna helt orörda BP mack med butik och allt i en by som heter Skålan.
Den såg ut som att man bara stängt dörren och gått hem för kvällen.
 
Det var en euforisk känsla att befinna sig med MC på kalfjället.
 
Käkade en kostsam dagens i Funäsdalen innan jag tog fjällvägen från Tännes till Särna där jag campade min sista natt. En PolskTysk knutte som heter Marek som har varit på resande fot i 3 veckor är mäkta impad av mitt tält som jag smäller upp på 3 min medans hans tar ca 30 min samt att det läcker in. Han gjorde intryck på husbilsfolket när han dundrade in på campingen med bandera på skallen och en nassehjälm hängade på armen, samt en väst fullklottrad med märken hojen var belamrad med diverse persedelsäckar kastruller och kastspö och allt hölls ihop av en sladdrig bläckfisk. Det visade sig att det var en Honda Shadow och polacken var en ytterst trevlig herre som mest gillade sluskmodet. Ännu roligare var hans matvanor, han mumsade lätt i sig en rå gullök som spetsades med vilöksklyftor salami och pressad burkskinka, det fanns inte en mygga i närheten av honom. Marek var trots allt erfaren han hade hojat på Sicilen i Bosnien och en del andra sydliga länder 
Marek med kniv och jag med ett kastrullhandtag
 
 Torsdag 12 juni Drar hemåt på morgonen via Sälen, Malung så jag kan besöka Erik Jernberg och få en slurk av han suspekta pulverkaffe. Erik var sig lik och stretar idogt på med sitt företag Jernbergs som tillverkar allehanda MC och snöskoterkläder.
Erik Jernberg Malung
Jag landar i mitt kära Hedemora vid 12,30 snåret.
Sammanfattningvis. Nära 300 mil i sadeln nästan aldrig tråkigt, öm röv avhjälpes med en "Airhawk" som är en slags luftkudde man har på sadeln och ibland någon Alvedon. Tälta är inga problem jag har sovit som en gris. Och haft många kul möten med många intressanta och roliga människor vilket bara händer när man reser själv och dessutom så slipper man kompromisser eftersom valen sker inne sitt eget huvud.
 
Vi hörs /Tomas
 

En krokig resa till polcirkeln. del 1

Start Torsdag 5 juni. MC, Hedemora-Kapellskär båt MC, Nådendal-Heinola. Fredag 6 Juni ca 10km till fots. Lördag 7 juni  MC, Heinola-Jurva. Söndag 8 Juni MC,  Jurva- Uleåborg. Måndag 10 juni MC, Uleåborg-Juokosenki(Polcirkeln)-Övertorneå- Överkalix-Piteå. Tisdag 11juni MC Piteå-Strömsund. Onsdag 12 juni MC, Strömsund-Särna. Torsdag 13 jun. Särna-Hedemora hemma igen efter en resa på ca 2950 km plus 200 km med färjan.
 
Kanske kan tyckas mycket eller lite under den tidsrymden, jag har hur som haver haft en angenäm semestertripp på min BMW tegelsten som startade kl 05,30 från Borganäsvägen i Hedemora.
Äventyraren Tomas Larsson klar för avfärd 5e juni 2014
 
Färden gick vidare mot Kapellskär där jag bokat in mig på lastbilsfärjan till Nådendal. En nätt seglats utan disco och annat trams som tog 9 timmar i anspråk men en bra bok och en vacker skärgård fixade det hela. Hojen gratis och jag kostade 390 bagis så bättre kan det knappast bli
Det ingår såväl Brunch som middag och maten håller bra standard
 
Väl iland på Finska sidan trilskades en dörr ner till våningen där min MC stod samt att jag som tänkt mig att handla en 6 pack pilsner på färjan fann att minsta förpackningen var en 24 burkars platta så det blev till att stuva om. När jag äntligen var startklar så visade sig att alla utom jag lämnat skutan. Eftersom det är 270 km till Heinola och strulet gjorde att jag bara hade 2,5 timmar innan campingen stängde så blev det att lägga på ett kol extra och det fotogrferades vilt i fartkamerorna på väg dit men som MC åkare har man ju förmånen att åka bötesfritt på kamerakontrollerna. Jag hann nästan fram i tid, felade 2 min men tack vare min osvikliga charm så släppte dom Finska damerna in mig på campen..
6e juni Det blev lite långpromenader på fredagen för att räta ut kroppen så jag tog mig först till Race center och träffade en del Sverigebekanta. 
Thomas och Tomas              
Juniorerna Lars Lövgren och Albin Elosson flankerar teamchefen
På kvällen var det raceprolog på crossbanan i Heinola så det blev en rejäl promenad dit också. Man startar 2 åt gången på skilda banor och växlar spår efter 1 varv. Spektakulärt och kul. Allt för publiken.
Lördag 7 juni
Jag hade packat ihop allt och åkte runt på dom olika sträckorna och kollade. Det går kopiöst fort bland träd och stenar men det är fantastiskt konditionstarka och skickliga idrottsmän det här. Man sitter ca 5 timmar på hojen och får meka, äta, dricka i ett rasande tempo för att hålla alla tider som krävs samt dessutom fokusera på specialproven som är enormt tuffa.
Lövgren hoppar i skogen         
 
 En Fransos hoppade så bakhjulet och svingen small av
Efter att ha sett alla förarna och alla specialproven drog jag på eftermiddagen vidare mot Jurva och Botnia Ring för att kolla Classic Roadracing. Det blev en 35 milatripp i emellanåt kraftigt regnväder så det blev till att kränga på sig gummiuniformen. Väl framme så lättade regnet och jag slog upp tältet bredvid Roffe Granlund och meken Tommy. Det känns ju alltid tryggt att höra Dalmål i närheten.
Ett gäng rumpmasar har full koll
Pust och stön. känns som jag får dela upp berättandet på ett par inlägg ytterligare så jag rundar av här just nu.
Vi hörs /Tomas

Nu är det nära.

Det drar ihop sig. I morgon bitti kl 05,30 lämnar jag Hedemora med GPS mackapären inrattad mot Kapellskär sen får vi se vad som händer.
Rasmus fixade till en lämplig hjälmfrilla med vår gamla hundtrimmer. Känns trivsamt.
 
Det verkar lättare att ladda upp saker mot Facebook när man är på resande fot. Om någon till äventyrs skulle var nyfiken på mitt resande så är det enklast att följa på ansiktsboken.
https://www.facebook.com/groups/1507126612840341/
Eller sök via facebook efter Lazon mot polcirkeln.
Vi hörs /Tomas
 

Veckoslut.

Varför heter det så? Tiden rullar ju på oavsett vad man kallar dagarna, visserligen så är ju arbetslivet numera så anordnat att man ska jobba 5 dar och kunna vila och samla krafter i 2 dar.
Eftersom lönearbetet tär på den arbetande människan och man kanske inte orkar med att göra så mycket mer på vardagarna så försöker man göra det i veckoslutet. Det ska ätas gott, supas, idrottas, påtas i trägårn, eventuell sexutbyte, gås på allehanda evenemang och idkas all möjlig fritids och hobbyverksamhet vilket för med sig att man stressas och utmattas mer i veckosluten än på vardagen.
Maj och Juni månad är dom mest spirande på alla plan, det gröna gror och utbudet på allehanda evenemang är oändligt.
Jag sa för många år sedan till mig själv att jag inte ska ta åt mig några göromål från maj till midsommar längre eftersom jag i största delen av mitt vuxna liv stått som arrangör och tävlingsledare för att hela tiden glädja andra.
Det gick på skit!  Den här veckan har jag i mitt stillsamma pensionärsliv hunnit med att att lönearbeta ett par dar,köpt ett framtida 2 hjulsprojekt.
Mitt senaste projekt en kinesisk 50cc påhängare i en Cruisercykel.   
Jag har en svag bild i skallen om hur den ska bli.
 
Vidare har jag sedan en tid och under fredag lördag intensivjobbat med en racerbilutställning som jag egentligen inte skulle göra. Det var en minnesutställning från Hedemoraloppet 1954 och jag har även själv svaga minnen från det loppet. Jag har ju lovat mig själv att inte befatta mig med 4 hjulingar men rätt som det är så sitter jag där mitt i smeten och fattar inte hur det gick till.
RallyHarry Bengtsson en legendar som körde Porsche i Hedemora 1954 fanns på plats
Frank Högmans Nordic special var också med 1954 och vann sin klass
Den rattades då av John Kvarnström
 
Igår kväll kom det nerhaltande på kryckor till Isgaraget en trots brutet ben glad gosse som heter Robin Jansson och han har byggt sin alldeles egna motordrom. Han trillade ner med sin Indian Scout och bröt benet nyligen men det bekymrade inte honom, han såg bara framåt. I sällskap hade han en annan dödsryttare från Sala Tomas Ekström som köpte en svartqvarna 1948 av mig för ett år sedan som han har kört i motordromen från Sala med . Robin köpte Sunes Lifanutrustade REX telspeed ca 1952 för att köra i sin tunna med. Kul värre att isgaraget levererat 2 hojar till dödsryttarna.  Kolla hojens vidare äventyr på länken nedan.
Det finns nu 2 motordromer i Sala och 2 i Västerås. En kul trend.
 
Jag har nu på kvällningen påtat i jorden på kolonilotten 
 
Nästa vecka tar jag hand om mig själv och ger mig ut på en längre MC tripp med campingutrustning.
Torsdag morgon äntrar jag lastbilsfärjan i Kapellskär mot Nådendal föra att sen ösa på upp till Heinola där jag på lördag kollar Enduro VM. På lördag eftermidag åker jag vidare till Botnia Ring i Jurva för att kolla Classic Road racing på söndagen och naturligtvis träffa en del gamla vänner från classic racingen. Söndag eftermiddag rullar jag norrut efter Finska kusten och målet är att efter ett par dar ha nått polcirkeln innan jag vänder söderut på Svenska sidan av bottenviken. Jag borde vara hemma runt den 12 juni igen.
Kanske men bara kanske kan jag lämna nån rapport om min MC tur under resans gång.
 
Vi hörs /Tomas
   

RSS 2.0