44-årsracet Linköping
44-årsracet Linköping 2009.
Så blev det då äntligen dags för årets höjdpunkt inom Classic Racing. Efter en nervös och sömlös väntan på ett framdrev som varit på villovägar så dök det upp i brevlådan på onsdag middag och jag kunde äntligen återställa herr Albin till ursprunglig kondition. Torsdag morgon drar jag och min hovmekaniker Ludde mot Linköping.
Hovmeken Ludde
Under resan ansluter Wemmen som ska debutera på sin RD och Picken som kör speedway. Väl framme riggar vi mitt provisoriska förtält i blåsvädret och den usla ställningen av gamla skrotade partytält viker sig i samma takt som vi monterar, det blir en hel del spjälning med bräder och silvertejp. Nåväl skiten står på plats så vi tar en promenad upp till speedwaybanan, men när jag står där på vallen och blickar ner över min depå ser jag att en stormby fullständigt har demolerat hela ställningen och skiten fladdrar i vinden. Luddes kommentar "Vicken tur att vi inte satt därinne". Lyckan är att SuperMono piloten Kalevi dyker upp med ett 6x3 m nytt " dra ut och hissa upp" depåtält. Skönt att ha tak över huvet för nu drar ett kolossalt regnväder in över området vilket medför att vi får ett ca 10cm tjockt vattengolv i vår depå det är blankt och fint men ibland lite opraktiskt. Skit samma gemenskapen finns där och grillarna tänds, inga sura miner trots sura fötter. I Finska tältet bredvid kör man vemodig "musta musikka" som väl stämmer in med vädret, tur att vi har en sprudlande glad och positiv Finne hos oss som motvikt 
Palles och Börjes desperata ljuddämpning
Fredag.
Morgonträning i regn vilket jag gillar eftersom avståndet till dom snabbaste är betydligt mindre i regn. Herr Albin tuffar på hyfsat men blir som vanligt efter alla på rakorna och dör dessutom en gång i ändan på rakan som jag inte blir klok på.
Tidskval 1 på eftermiddagen på fuktig bana går skapligt och ligger väl med för att kvala in till tävlingen men jag vet att många inte åker ut och kör eftersom dom räknar kallt med att det skall vara torr bana på 2a kvalet på lördag morgon. Herr Albin trilskas återigen ett par gånger i slutet på rakan.
Brorsan dyker upp på sin BMW flygande tegelsten och ansluter till teamet på eftermiddagen och sent på kvällen kommer Hellman i sin Toyotabuss.
Kvällen avnjuts med matjessill och färskpotatis till toner av glad Irländsk musik av Pork from Cork som lirar denna kväll. Vi fick oss också till livs mycket underhållning av Kalle från Möklinta som var både djup, filosofisk, rolig och ibland försökte sjunga. Ja det är stort..
Kalle är djup
Lördag.
Kval 2 torr bana. Ja nu är alla ute för kval även dom som fegade ur när det regnade och detta gynnar ju inte mig. Jag rullar på några varav för att komma igång och på varv 4 tar jag i lite. Det är då eländet börjar! I böjen ut på målrakan så dör fanstyget helt så jag rullar över mållinjen med död motor och jag parkerar på sidan. Jag gör några fruktlösa startförsök men herr Albin verkar ha pensionerat sig. Väl inne i depån får vi börja leta fel, river förgasaren utan framgång, börjar med tändningen och byter pickupen och se då smäller min ögonsten igång men kvalet är över sedan länge och jag har 33e tid som jag satt på mitt 4e varv när jag rullade med död Albin över mållinjen.
Race1. Nu är det så illa att bara tillåts 32 förare under banan på tävling. Jag kastar varken Albin eller yxan i sjön utan rullar ut till start för uppvärmningsvarvet, ifall inte startfältet blir uppfyllt så går jag in som förste reserv. På utvarvet ser jag en olycklig Lena Jönsson står bredvid sin AJS och gör tummen upp åt mig och jag vet då att jag får starta. Jag får självklart stå allra längst bak och det är väl där jag hör hemma. Startar ok och plockar en del förare i första böjarna mest på skoj eftersom jag vet att dom kör ifrån mig så fort det blir en raka. Jag får lite häng på L-G på Royal Enfielden och Uffe J på BSA, kommer ikapp dom i böjarna men avståndet blir allt längre på rakorna och efter en utflykt på gräset i Torparn när jag blivit helt utan frambroms är jag hopplöst efter. Jag fick i alla fall köra och herr Albin gick hur fint som helst hela rakorna så jag är trots allt nöjd med min 16e plats i klassen.
47or till start Klar för start
Lördagen var vädermässigt en kanondag och solen gassade hela tiden och en jättepublik mest bestående av knuttar ramade in det hela fullständigt, att dessutom min mek Ludde fick chansen att provburka ett par sidvagnar under lunchen resulterade i ett fånigt flin resten av dan.
Söndag.
Körde några varv på warm up passet på morgonen för att skaka igång fläsket och herr Albin
Race 2. Idag visste jag att det var grönt för körning eftersom en del hojar packade ihop på lördagen. Jag hoppade iväg bra i starten och lyckades vara före min ärkerival Lars Gunnar Zels Royal Enfield genom startböjarna och det var nog den tändvätska som behövdes.
Min ärkerival Kunglig Enfald
Jag tog i så mycket jag vågade för jag visste att L-G skulle göra allt för att klå mig och han var förbi mig ett par gånger men jag pressade herr Albin på 3an betydligt längre på rakan och lyckades ta mig förbi på sista varvet. Tänk så lite det behövs för att man ska känna sig salig en 14e plats blev det till slut.
Resumé. Ja årsracen är höjdpunkten på året. Alla är där, gamla förarlegender, trimgurus och hur mycket gamla MC polare som helst från när och fjärran. Depålivet är minst lika läckert som rejsandet tänk att på kvällskröken över en bärs få lyssna på Christer Watz fantastiska historiebeskrivningar av gamla Husqvarnor eller att få ta del av Sundsvallsgängets eviga optimistiska mekande. En kul grej var när Uffe Jönsson fått nog av att meka med sin och Lenas hojar och hans oljetank spruckit sa, nu orkar jag inte längre jag ställer in för resten av helgen. Ja då smyger Albin ligan till hans tält och kidnappar hojen för att svetsa ihop tanken och säger det är väl klart Du ska köra, snacka om kamratskap utöver det vanliga.
Watz i berättartagen Fragglarna mekar
För min del är tävlingssäsongen över eftersom familjen har andra planer för mig under Karlskogahelgen. Men vi ses längre fram. Till dess keep on racing
