albinracing

För snabb för fotografen


 Vi tar det från början. Alltså jag monterar ett tändsystem från Tjeckiska Ignitech, är noga och gör allt rätt. Hojen startar som ett skott söndagen den 6e juni. Vid lite närmare studier av manualen upptäcker jag att jag måste göra en omprogrammering av styrboxen för att anpassa den till den tändspole jag har. Ja ni läste rätt det är alltså ett tändsystem som ska justeras in med en dator, vilket känns lite knäppt på en 43a Albin men vad gör man. Det visar sig då att det program jag laddat ned saknar den funktionen så jag tankar om programmet och knappar in. Efter det så vägrar den gamle återigen men jag tar med honom till Våler eftersom jag vet att där finns den rätta kunskapen. Så efter diverse handpåläggning av Christer Watz och Claes Erikson så spinner återigen Albin som en rostig moraklocka, visserligen en missad fredagsträning men det känns ändå bra trots att regnet det bara öser ner.

 Lördag.
Regnet fortsätter och vi kör tidskval som går skapligt trots att jag får avbryta efter 4 varv när motorn börjar hacka. Det visar sig att batteriet är för dåligt laddat och spänningen för låg. Jag lyfter för säkerhets skull av topplocket för se om det finns några nyptendenser som jag tidigare dragits med men allt ser skitbra ut.

Dags för race och det enda jag känner mig nervis för är om det ska hålla hela racet. Å visst håller det. Våt bana är perfekt för min del så jag gör nog mitt bästa race någonsin och slutar femma med många klasskamrater efter mig och min bästa varvtid är bara knappa 4 sec sämre än segrarens. Jag är så lycklig så en liten tår smyger sig fram i ögonvrån, det här heatet räddade min säsong efter alla motgångar.

Söndag.
Jag promenadkör runt några varv på warm up i regnet bara för att känna att allt funkar och för att vakna. På eftermiddagen så rullar jag ut för race. Vi får vänta en bra stund på att bli utsläppta på banan och då spottar albin till och dör. Mina hovmekaniker kommer springande och vi försöker desperat knuffa igång men inget hjälper. Efteråt visar det sig att felet är så enkelt som ett nersurat stift så jag får vackert ta mig upp på läktaren istället, men det är ju en lärdom att ta med sig. På det hela så blev det den regnigaste tävlingen jag varit på och det bästa heatet både jag och herr Albin presterat. Måste tyvärr avstå Mo I Rana så nu dröjer det ca 2 månader till nästa race i  Linköping som jag ser fram emot.

Mina hjälpredor.
Ulfen.
 Klicka på bilden så blir han stor
Tillförordnad Teamchef.
En något förvirrad herre som gärna håller sig i bakgrunden. Sjunger gärna Neil Young och Dan Andersson låtar efter ett par glas. Gillar lådvin och obskyra spritsorter kör en Husqvarna enduro och BMW på vägen.

 

Ludde.
Klicka på bilden så blir han stor
Chassiexpert på bakfjädringen och konditionsstark påskjutare. Berättar gärna anekdoter på V-hyttemål. Tycker om kött öl och snaps och har nyss lärt sig skita på främmande toaletter. Burkar i backe och snart i TT kör isracing och ståped.

Benny.
Klicka på bilden så blir han stor
Intendenturchef. Som gärna pillar på motorn och är av Finsk/Småländsk börd skulle kunna passa som Finsk lerhandlare och beskylls för att gilla dansband. Gillar mat öl och ljummen drink på OP Andersson och CocaCola. Kör isracing och BMW på vägen.

Kunglig Enfald

Efter ett antal fruktlösa startförsök inför racet i Kemora med herr Albin så fick jag ta det smärtsamma beslutet att lämna honom hemma. Eftersom jag ändå betalt färjan och LG Zeels skulle samåka med mig så lastade vi på hans 350cc Royal Enfield (Kunglig Enfald) och drog till Finland. Banan i Kemora var lång 2700m och bred en riktig fortåkarbana. Det blev 4 st BSA? i topp med Börje Ivarsson 1a Roffe Granlund 2a Roger Nordmark 3a och Tapio Rautalami 4a bägge dagarna. Gurra på sin Enfield kämpade bra men hade inte mycket att sätta emot med sin 350a. På kvällen bjöds på riktigt Finsk underhållning med "Pop and Roll Band" en säregen upplevelse med gamla Rock covers på Finska, skillnaden var hårfin när dom sjöng på Engelska å jag som trodde MA Numminen bara var på skoj.

Efter att ha tagit mig ur en mekanisk depression så har jag åter slagit klorna i herr Albin. Lösningen kommer från Jawa landet Tjeckien och heter Ignitech. En transplantation har utförts i helgen och pacemakern är på plats och sickna gnistor det blev. Aldrig har väl den 67årige gamle herr Albin sprudlat på detta sätt. Nu väntar Våler och vi håller tummarna för att tjyvnypen hörde ihop med det gamla tändsystemet.  Vi packar Matjesillen Grillen och potatisen för ett Norskt äventyr.

Vi hörs