albinracing

Så kommer då sent omsider min reserapport. Jag ska inte skylla på att jag inte haft tid eftersom jag bestämt mig för att det är något man säger för att verka intressant och viktig.  Konstigt det där att vissa säger att dom aldrig har tid. Det är väl för fan 24 timmar på deras dygn också, att man sen är värdelös på att planera sin tillvaro understryker bara att man inte shimsen staplade på rätt sätt i skallen

Måndag 8 augusti

Klicka på småbilderna

 
Grisslehamn               
Drog jag och min brorsa Svante iväg på ett MC äventyr till vemodets och lerhandlarnas förlovade hemland Finland.  Vi besitter varsin BMW K 100 -85 respektive -88 årsmodell. Ett par touringlok som passar utmärkt för långfärder och MC camping. Till Grisslehamn gick första etappen för vidare transport via Ålandsfärja till Eckerö, en vacker tur som till skillnad mot gamla Ålandsresor gick i nykterhetens tecken. Vi drog vidare via huvudöarna och Lemland (undrar just hur det namnet kom till?)  och mot Lumparland Långnäs. Vid Långnäs brygga fick vi surra hojarna på en färja som tog oss till en ö som heter Kökar som vi nådde i 23 tiden i mörker,
 
Tält i mörker               Brorsan i dagsljus
det blev till att hitta en camping och rigga upp tältet i kolmörker och jag måste säga att det gick över förväntan.

Eftersom man åker väldigt billigt på Ålandstrafikens skärgårdsfärjor om man övernattar på väg till Finland så var allt i sin ordning med en campingnatt.

Tisdag 9 augusti

Vad vi inte räknat med var att man gjort om tidtabellen till denna vecka vi reste så vår räddning från ön blev en färja vid 20.30 men det gjorde inte så mycket, vi fick istället en hel dag på oss att utforska ön och alla dess sevärdheter.

Loken fast förankrade
När vi så småningom på nattkröken efter ytterligare 2 små landsvägsfärjor nådde det Finska fastlandet framåt ettiden på natten kändes dom resterande ca 40 milen till Hamna oändliga. Vi resonerade oss fram till att köra en timme i taget och känna efter hur trötta vi var.

Onsdag 10 augusti

Sagt och gjort en 60+ gubbe och en – 70 gubbe besitter mycket tjurskallighet så vid halvsextiden på morgonen hade vi trotsat ösregn, trötthet och ömma rövar och nådde campingen i Hamina där vi visste att det fanns ett gäng Svenskar, så det blev att återigen slå upp tältet och få några timmars sömn på morgonkulan.

Vår frukostmatsal och klädtork i Hamina
När vi sovit några timmar med tak över huvet så kröp vi fram och konstaterade att det för tillfället var uppehåll. Vi morsade på Svenskgänget och fick i oss lite kaffe och ett par fullkornsmackor för att sedan dra iväg till skogs med våra touringlok och möttes ganska snabbt av ett regnväder som skulle hålla i sig resten av dan. Den sträcka som vi skulle kolla fanns i en slalombacke ca 5 km utanför stan, eftersom det var stora publikmassor så fick vi lämna hojarna och gå ca 3 km t.o.r till backen i ösregn. Det är grymt att skåda världens bästa enduroförare, jag fattar inte att det bara går att köra så fort på sand, lera och sten. I dom värsta sandböjarna där det blivit fina vallar så ligger dom med innerfoten rakt fram och styret skrapar i backen värre än isracingnedlägg.
  
Nära ögat                   Exclusiv badtunna      Regn   
Efter vårt promenerande och klättrande så var min gore-tex kostym nästan lika lerig som dom tävlande. Det blev till att skölja upp dressen i Finska viken och som tur var så tittade solen fram och hjälpte till med torkprocessen. På kvällen efter att ha intagit en finare måltid med Svenskgänget (i tvåspråkiga Finland så var matsedeln på 3 språk Finska, Engelska och Ryska!?) så träffade vi ett häftigt gäng från Isle of man som kallade sig ”Purple Helmets”. Det är ett gäng män som åker runt på Honda 70cc moppar iförda militärrockar från 1a världskriget. Dom har åkt runt på sixdays sedan 1995 och verkar ha hur kul som helst gubbarna som är nån sorts medelklassare poliser, lärare, läkare, advokater mm åker runt och lever av sig varje år på sixdays.

                 
 Purple helmets mannar    Purple helmets moppar             Uppsittning

Torsdag  11 augusti

Idag tog vi en tur närmare Ryssland in i Finska karelen det var många lämningar efterkriget med skyttegravar, stridvagnshinder och en massa minnesplatser med tanks och hela köret. Banan gick i sandterräng och delvis up och ner genom skyttegravarna historiskt så det förslår. Eftersom det var uppehållsväder så blev farten i skogen än djävligare och man fick nästan syrebrist av att stå bredvid. Idag fick våra touringlok smaka på både smetiga grusvägar och skogsstigar.
    
3 grånade gentlemän    Heja Sverige
Vi följde förarna till kvällsservicen i Kotka. Det är lika imponerande att se servicen som körningen i skogen. I Enduro så är det föraren som ska göra allt jobb på sin MC. När han/hon kommer in till kvällens service så har man ca 10-20 minuter på sig. Dom snabbaste hinner då kränga om både fram och bakdäck med mousse i vilket funkar som att kränga däck med 8 hg tryck i, inte nog med det dom byter bromspads fram och bak samt luftfilter och ev. motorolja finns det sen tid över så hinner man sträcka upp ekrarna också.
  
Förberett                       Den tunga biten

Enduroförare måste vara världens bästa, tåligaste och mest kompletta MC förare. Dom kör extremt fort och tar hand om sitt eget material och gnäller inte och i sixdays så gör man det sex dar i rad i regn. Det här är inga bortskämda rundbanefjollor som gnäller så fort det duggar eller är en grop i banan och måste ha 3 mekar på en mopperacer.

Fredag 12 augusti

Nu vänder vi hemåt igen. Vi drar tillbaka mot Åbo för att ta den norra linjen av skärgårdstrafiken hemåt. Självklart så regnar det även på hemvägen men det skiter vi i, det är bara att gilla läget. Vi får en underbar skärgårdsresa via broar, öar, småfärjor och lite större färjor som sicksackar sig skickligt fram genom den Åländska skärgårn.
    
Bedårande vackert       Ja så här skulle man ha det när det är som sämst
På natten når vi Eckerö och slår upp tältet på en berghäll för att få några timmars sömn.

Lördag 13 augusti

Efter några timmars sömn tar vi färjan till Grisslehamn och moderjorden. Vi dånar hemåt och anländer till Hedemora vid lunchtid lätt ömma i baken men lyckliga med många härliga minnen.

 
I väntan på hemfärd
Slutligen vill jag bara säga. Tveka aldrig till ett äventyr smått som stort för då ångrar man sig bara. När jag kom hem och berättade en del av det jag upplevt för frugan så blev hon så sugen så det blev ytterligare en 3 dagars campingtur med frun bakpå till Åland helgen efter men det är en helt annan historia

Vi ses i Karlskoga.

/Tomas