albinracing

Försök till dokumentering av DS-motorcykelns uppgång och fall.
Research: Greger Abrahamson och Hasse Johnsson. 
Text: Greger Abrahamson 

På väg ner till Gert Ekström och Tekniska Museet
Fr.v. Gustav Johansson (från Skogsbo köpte DS:en som ny), Ture Tjärnberg, Valter Persson, Nisse Åberg, Holger Eriksson, Axel Larsson och Vik Erik Andersson. Sittande på den nyrenoverade DS:en W746 David Senning.
Bilden var publicerad i Avesta Posten 21.5 1963, 
foto H. Nyberg.
Vem var David Senning?
David föddes i Småland 1889 den 4 december i Linderås församling nära Jönköping, släkten bestod mest av präster och lantbrukare. Davids farbror, som var kyrkoherde i Bredestad och Askersund, upptäckte tidigt att David innehade såväl intelligens som ett studieintresse långt över det vanliga. Farbrodern hjälpte David med de ämnen som behövdes för att kunna tentera in till Linköpings läroverk och 1908 kunde David stoltsera med en studentexamen. Vid 17 års ålder insjuknade han i en inflammerad blindtarm som opererades bort på Linköpings lasarett. Bredvid sjuksängen sattes en ung sjuksköterskeelev, Eleonora Säfström, att kontrollera att uppvakningen gick normalt. Hon hade dom vackraste ögon David sett, han träffades av Amors pilar och 9 år senare skulle hon stå hans brud. (Han lär ha tänkt redan då att ”den flickan skall bli min fru”).
Efter tillfrisknandet fortsatte David sin utbildning. Veterinärhögskolan i Stockholm blev nästa utbildningsort för honom. Här sågs han även understundom i glada vänners lag och Berns salonger blev ett favoritställe. Här inmundigade han gärna en flaska punsch á 25 öre flaskan.
Nåväl, eftersom han klarade utbildningen till veterinär på 3,5 år så lyste förmodligen flitens lampa rätt ofta också. 
Kungen kallade nu på David. Han gjorde sin militärtjänst hos Smålands Husarer och blev där bataljonsveterinär åren 1912-1914 
Under militärtiden utvecklades David till en mycket duktig ryttare och han vann många hopptävlingar. 
Efter militärtjänstgöringen flyttade David till Dalarna, först till Fors, därefter till Rättvik. Året var nu 1915, David hade inte glömt de vackra ögonen och den 13 mars stod Eleonora brud. Hon hade dessemellan hunnit med att tjänstgöra vid västfronten som sjuksköterska mitt under brinnande världskrig.
Nåväl, David och hans gemål vilade inte på hanen utan första sonen, Åke, föddes den 14 december 1915. Därefter föddes barnen Karin 1917, Claes 1918, Ulla 1921 och sladdbarnet Eva 1932.
David Sennings tid som veterinär i Rättvik kom att omfatta 5,5 år.
Första tiden använde han sig av hästar som tjänstefordon,men under 1915 inhandlades den första motorcykeln, en tysk Wanderer. Denna byttes snart mot en Indian, därefter en HD m.fl. Davids popularitet hos bönderna och framförallt hos bondhustrurna ökade. Otaliga bevis på detta kom i form av stickade alster och många historier gick om den alltid alerte och snabbåkande kodoktorn. 
Tillbaka till familjen, där David ansåg att pojkarna skulle bli läkare och döttrarna tandläkare. Åke lydde sin far, han blev en världsberömd hjärtkirurg i Schweiz med flera banbrytande idéer på sitt samvete. Claes föll här ur ramen, men blev en framstående jurist och departementschef. De tre flickorna höll inriktningen, dock blev Eva även operasångerska.
David och Eleonora krönte familjebasen med en mindre herrgård som inköptes 1928. Orten var nu, sedan början av 20-talet, Dala Husby. Denna gård finns fortfarande kvar i släktens ägo.
Varför har jag nu ägnat så mycket spaltutrymme åt Davids familjeförhållanden?
Det är närmast av högaktning för en man, som under tiden han har ett heltids dygnet runt-arbete och en familj med då fyra barn även hann med att tävla på motorcykel med framgång och dessutom konstruera och starta tillverkning av en av 20-talets bästa motorcyklar. 
Här går vi, 2000-talets människor, och kallar oss utbrända och utarbetande, måhända är tv/media/data det som gör att vi inte hinner förverkliga oss. 
Nåväl, vad gjorde nu David Senning efter 1927 när epoken för DS-motorcykeln var över ?
Förutom att han fortsatte sitt kall med att hjälpa Dalarnas bönder under dygnets många timmar, utvecklade han en trädgårdsodling i större format som bl.a. innefattade norra Europas största mahoniaodling. David kunde heller inte släppa tillverkningen helt utan tillverkade block och cykelstöd och han ägde även en bakelitfabrik i Hedemora. Som om inte det var nog hade man även en minkfarm och stuteri. Förutom anställda fick nu de fem barnen ta stor aktiv del i familjeföretagen.
I det stora hemmet var musik och konst prioriterade områden och gästfriheten var alltid stor. Det är lätt att förstå att David var en populär och aktad person i samhället med en kunnighet utöver det vanliga.
Hade det ekonomiska kunnandet varit ännu större hade det förmodligen begränsat en del av alla projekten och tillverkningarna.
Dottern Eva har beräknat att David under sin verksamma tid har tillryggalagt c:a 350. 000 mil på Dalavägarna med häst och vagn, motorcykel, cykel eller bil. Under krigsåren, då bensinen var ransonerad, kunde han cykla upp till 20 mil på en dag. 
Jag tar av mig hatten och bugar för denne dalkarl med småländskt ursprung. 
David slutade sina dagar i Husby 
där han mestadels verkade. 
Dödsdagen var den 13/8 1975 och han ligger begravd på Husby kyrkogård.