Mot Anderstorp.

 Nu kan jag inte hålla mig längre!
I morgon fredag packas tält och sovprylar tillsammans med matjesill, färskpot något i grillväg samt några pilsner för att grensla tegelstenen mot torvmossen i småland.
Trots min bitterhet över att å det gruvligaste blivit blåst och förnedrad på chansen att få tävla med sivagnen så vill jag gärna kolla in alla andra som får skatta sig lyckliga över att anses ha tillräckligt dugliga åkdon.
 
Jag har nu trots mitt friherreämbete lönearbetat i 7 veckor vilket skulle utgöra den ekonomiska plattformen för fortsatt tävlande. Det känns skönt att återgå till en mer behaglig tillvaro samt att veta att tävlingsbudgeten i stället kan satsas på en Afrikaresa till hösten
 
Sista rycket idag blev att montera stegen som till himelen bär 
 
En liten saknad blir det att slippa åka i Drutten med negerkungen bakom ratten.
 
Vi hörs /Tomas
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0