En friherres vedermödor.
Livet som friherre kan te sig som en ytterst nöjsam tillvaro, men som allt nöjsamt i tillvaron så har den den ett pris.
Eftersom pensionen bara är anpassad till ett liv som boulespelare, bridgespelare och pensionärsdans i folkparken och möjligen provsmakning i stadens livsmedelsaffärer.
Och ingen av dessa sysslor ligger mig särskilt varmt om hjärtat, utan jag har som motorman och rese entusiast tärt lite väl djupt på min lekkassa.
Jag kände att jag om det bjöds en möjlighet att förbättra ekonomin kunde tänka mig att åta mig lite hederligt avlönat arbete för att fortsättningsvis kunna ha en lika lattjo pensionärstillvaro som hitintills.
Då jag i måndags fick en förfrågan om att hoppa på ett projekt som ska vara ca 4-5 veckor så tackade jag utan att blinka ja till det.
Som det anstår en friherre så var det ett riktigt slitsamt och skitigt kneg som väntatde. Jag och min nye arbetskamrat Lill Anders ska riva filteranläggningen på ett fjärrvärmeverk för att montera in ett nytt och mycket effektivare så vi körde igång i tisdags morse.
Undertecknad och kollegan framför tjänstebilen. Nybesiktad Duett med 72 000 mil på mätarn
Slit och släp. Tigersåg, vinkelslip, mutterdragare, svets rockwoll vassa plåkanter och en härligt utmattad kropp gör att jag somnar gott på kvällarna.
En glad skit.Jag smygfotade Anders för att avslöja hans svettblanka panna.
Geniet tänker. Lägg märke till sotet på kinden effektfullt ditsmetat.
Gnistan. Var en gammal fin tidskrift
Som proletär har jag svårt att fatta varför knegarna väljer att stå för alliansavgiften
På söndag bär det av till Torsby med herr Albin för deltagande i backtävlingen Stellan Strands memorial.
Vi hör /Tomas
Kommentarer
Trackback
