Världens barn och mitt eget

Jag missde ytterst frivilligt alla motorevenemang i helgen som var. Det kördes 6 timmars Enduro på motorstadion, nåja jag jobbade en del före på tävlingen och pep iväg redan halvsju på lördagsmorgonen till motorstadion för att få klart mina åtaganden. Jag fick oxå avstå den mystiska uppstartardagen i lillebrorskommunen Säter.
Anledningen till min frånvaro var att min yngsta gosse håller på att formas till man, han gör nämligen lumpen och det var anhörigdag vid deras förläggning i Marma söder om Gävle
Rasmus i full stridsmundering
Det var mycket som var sig likt sedan en annan gjorde sin värnplikt, men en hel del som var annorlunda.
Det som skiljer mest är att det numera är frivilligt och man får söka in till skillnad från förr då det var en skyldighet, dessutom får ju numera även honorna göra lumpen vilket många har nappat på. Utrustningen skiljer inte så förtvivlat myckert, och det finns ingen dötid med så kort utbildning (3 månader) och fysträningen är fan så mycket tuffare än på den pluton jag tillhörde.
Här spelar Rasmus skottskadad.
 
En liten rulle från deras uppvisningar. Klicka  på raden under
 
Världens Barn!
Traditionsenligt den här helgen så hölls en manifestation för världens barn i Sveaparken Hedemora på lördagskvällen.
1500 marschaller tändes i parken. Mycket stämningsfullt och vackert.
Samma bild med konstnärlig skakningsoskärpa
Man kanske ska tänka lite extra på barnen i dessa främlingsfientliga tider när över 100 000 tusen människor därav många barn dödats i Syrien. Miljontals är på flykt och många föds i flyktingläger utan att nånsin få ta del av det överflöd och dom ilandsproblem vi har. Alla barn föds nakna och oskyldiga, det är vi som tror oss vara vuxna som måste tänka till och inte bara glo i vår plånbok. 
Jag känner mig stolt över att tillhöra den kommun som varje år pyntar av mest i Dalarna till världens barn. Självklart så har vi i Sverige råd med detta för det har aldrig funnits så mycket pengar i landet som nu, problemet är ju att det heller aldrig varit så stora löneskillnader som nu.
Det känns som det blev en meningsfull lördag utan motormusik.
Tack för ordet
Vi hörs /Tomas 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0