MC mässan Älvsjö 2013

Jahapp så har man då varit ute på tågresa till Stockholm. Bekvämt och självklart med tågförseningar både dit och hem men det är väl en naturlig del i tågåkat bara.
Mässan då? Ja det är ju mycket tröjor och dekaler samt en hög och fetlagd medelålder på besökarna men ungdomarna lär ju inte ha råd med försäkringarna och körkort till dagens hojar.
Det som jag tyckte var värt resan var den mycket spektakulära showen som Fred Johansson hade satt ihop.
Det var Streetfighter hoj med mycket hjulspinn och bakhjulsåka, trialhoj, BMX, 12 åringar på 65-85cc hojar som hoppade ramp och självklart stora hojar med hopp 13 m upp i luften med backflip och hela köret samt ett par Västeråsare på varsin Indian scout från 30 talet. Allt med   tung liveRock med Fred i spetsen som för övrigt la från sig gitarren en stund och gränslade en hoj med kusinen bakpå och gjorde ett par jättehopp med passagerare.
Den här snubben kunde åka på slangen hur länge som helst
Blixt och dunder så ungdomligt fräckt det var.
 
Fred med kusinen bakpå 10m upp i luften
 
Jovisst fanns det en massa nya snygga och modärna hojar, men det som intresserar mig är ju äldre hojar helst av racekaraktär samt snygga byggen.Och det var inget överflöd av såna precis men en del guldkorn gick att vaska fram.
Vacker Indian Boardtracker
 
Adam Nestors senast skapelse. Han kan han
 
Det kändes hursomhelst inspirerande att ha varit där och sett en del fina hojar och att ha träffat många gamla MC bekanta.
 
Vi hörs /Tomas
 
 
 
 

Filmtajm

I kväll startades något trevande vårt gamla torsdagsnöje i isgaraget nämligen kulturaftnarna med diverse obskyra filmer. Nu pratar jag inte om såna filmer som visar nakna tanter och sånt snusk, utan här snackar vi istället om obskyra motorfilmer av all de slag.
Kvällen till ära så hade Ludde skakat fram den kultförklarade norska produktionen "Flåklypa Grand Prix"
Äldste garagebesökaren " LillNisse" fördjupar sig i barnfilm. 
Ursäkta bildkvaluttan gammal seg Nokia mobil

 
I morgon tar jag semester från friherrelifvet och tar mig via tåg till staden där Kungen och Silvia bor för att kolla MC mässan.,
 
Vi hörs/Tomas

Skidåkning är skön tillvaro för en friherre.

Man har det ju förbannat bra som friherre. Opp på morgonen och ta ett bajsvarv med människans bästa vän Viggo. Käkar frukost och kastar in ett lass skittvätt i maskinen. Jahapp det får nog bli en vända till garaget före lunch, sen hem och käka, rasta Viggo och växla tvätten.
Lugnt, beskedligt och stressfritt. Solen skiner så  jag byter mekarbrallorna mot ett sportigare outfit och beger mig tillsammans med skidutrustning och långfärdsskridskor till Brunnsjön. Jag tänker att det är ju så här Charlotte Kalla och dom andra storfräsarna har det, dom får syssla med det dom verkligen gillar. Skillnaden är att dom äger nån slags talang och kan leva det livet från unga år medans jag varit i knegarlivet i 50 år föra att nå dit men bättre sent än aldrig.
Jag jagar min egen skugga på Brunnsjön, svettas och njuter.
 
Jag kommer att ha en sjukt biffig överkropp inför säsongen vilket kommer att krävas för att kunna greppa gubbräcket (styret) på sivagnen på ett säker och kraftfullt sätt.
 
Jodaå visst har jag varit produktiv och kreativ med projektet även i dag. Det har tillverkats en adapter så att jag kan få ut oljan till oljekylaren och tillbaka. Jag har via mitt bysmide hamrat till en kopia av en köpgrej som jag kollade på Spinnin Wheel men som är knepiga att få tag på. 
Nytillverkad adapter samt 2 st nytillverkde banjokopplingar
 
Om vädret är rätt och mina ljumskar känns smidiga så blir det nog nån mil på långfärdsskridskorna i morgon. Ja tänk vad skönt det är att vara friherre. Livskvalitet var ordet.
 
Vi hörs /Tomas
 
 

Durk i burken.

 Medans övriga lättjefulla garagemedlemmar varit i peking under dagen och roat sig med att kika på VM kval i isracing så har jag passat på att göra lite träarbeten till sivagnen.
Det verkar vara en gnutta av maritimt tema som drabbat 3 hjulingen. Jag har nämligen gjort ett flak av nån slags väderbeständig båtplyfa i nåt afrikanskt träslag. Eftersom det blev en hel del plyfa över efter min husbilsrenovering i somras så kom det väl till pass.
 
Här ska Sätermannen hasa omkring. ( Han får väl stå ut med stickor i röven)
 
Det återstår inte så satans mycket längre på bygget. Lerhandlarn ska göra en genomgång och uppdatering av förgasarna. Bromsarna ska knytas ihop och det kan nog vara mer pyssel än det ser ut. Jag håller på att tillverka en del adapters till oljekylet. 
Men karosseriet är plastat och målat och diverse grabbräcken ska diskuteras och krökas till sen får sommaren komma.
 
Vi hörs /Tomas
                                                                                                                                              
 
 
 

Vår nye garagemedborgare.

Efter att David flyttat ur garaget.. (David som förövrigt hade som huvuduppgift att vara en trevlig prick samt att hålla balans på medelåldern i garaget, fann att prioriteringsordningen inte låg i fas med hans öviga tillvaro.)
Vår nye medlem kallas "Bullman" men är döpt till det mera konstiga namnet Anders.
Bullman är en lagomt störd typ som är såld på moppedragracing och Volkswagen luftboxer.
 
Bullman bidrag till garagetrivseln.från vänster en cresent, en sundap. VW snurra och en Kreidler Florett
 
1 st Kreidler florett med en 50cc Zweirad union framför
 
Ojojoj sicken räser. Den går nog hur fort  som helst.
 
V W projekt vad månde bliva?
 
Den här rovan består av ett VW vevhus men sen börjar galenskaperna. Bullman har försett den med diverse kinatillverkade komponenter, eller vad sägs om en strokad vevaxel bigbore cyllar och dubbelportstoppar med jätteventiler och som grädde på moset 2 st dubbelWeber 45or men kinakopior allt detta från Kina. Detta ger 1970cc och i slutändan minst 150 hästar. Inte illa av en konstruktion som Ferdinand Porsche åstadkom i slutet av 40talet.
Lycka till Bullman och välkommen till Isgaraget.
 
Vi hörs/Tomas
 
 

 

När gav Du din fru ett skidspår sist?

En mycket berättigad fråga. Jag misstänker att många män förbiser kvinnors önskan om ett skidspår och resonerar  att ett skidspår får hon väl hitta själv.
Min fru tycker mycket om den enklare delen men icke desto mindre  fysiskt ansträngande delen av skidåkning. Hon tycker inte om backar, varken uppåt eller neråt ej heller att svänga i fart och att trixa med hokuspokus grejer som valla och sån skit.
Ja vad gör då en kärleksfull äkta man för att glädja sin kära hustru? Eftersom snötäcket är i tunnaste laget för att göra ett vettigt spår så tar han och karar ihop en ca 4 km lång snösträng på Brunnsjön som sen Vasalopps Uffe med sin fiffiga släde kan dra upp ett perfekt spår i, det gick åt totalt 16 km plogning för detta.
 
Här tillverkas skidspår till Gudrun. Det är kärlek det
 
Traktor!
Jag känner att varje riktig karl borde ha en egen traktor, det borde vara lika naturligt som att en Dalkarl nån gång under sin levnad ska ha kört Wasloppet så för att jag ska känna mig som en riktig karl så fattas mig en traktor.
 
Lyssna på den här sköna låten med Traste och Superstararna så förstår Ni
http://www.youtube.com/watch?v=z0DisGz0K_o
 
Manligt stolt vid en liten traktor och i mitt fall så har jag aldrig haft anledning att framhäva storleken .
 
Ja en heldag på sjön har det blitt när jag plogat en 4 km lång skridskobana till allmogens glädje.
Jag kunde inte hålla mig så det blev till att ploga en Isracingbana med dom rätta måtten när jag ändå var i farten
 
Isracingbana 21m radie och 95m rakor  12m bred det är bara att  åka
 
Det var faktiskt här på Brunnsjön som Martin Strömberg tävlingsdebuterade 1928 på en Ariel och vid stranden till höger föddes jag  och bodde mitt första levnadsår innan vi flyttade till Tallåkern intill TT banan.
 
Vi hörs /Tomas
 

Historien om DS motorcykelns skapare. David Senning

DS-motorcykeln Det svart-vita undret från Dalarna

Försök till dokumentering av DS-motorcykelns uppgång och fall.
Research: Greger Abrahamson och Hasse Johnsson. 
Text: Greger Abrahamson 

På väg ner till Gert Ekström och Tekniska Museet
Fr.v. Gustav Johansson (från Skogsbo köpte DS:en som ny), Ture Tjärnberg, Valter Persson, Nisse Åberg, Holger Eriksson, Axel Larsson och Vik Erik Andersson. Sittande på den nyrenoverade DS:en W746 David Senning.
Bilden var publicerad i Avesta Posten 21.5 1963, 
foto H. Nyberg.
Vem var David Senning?
David föddes i Småland 1889 den 4 december i Linderås församling nära Jönköping, släkten bestod mest av präster och lantbrukare. Davids farbror, som var kyrkoherde i Bredestad och Askersund, upptäckte tidigt att David innehade såväl intelligens som ett studieintresse långt över det vanliga. Farbrodern hjälpte David med de ämnen som behövdes för att kunna tentera in till Linköpings läroverk och 1908 kunde David stoltsera med en studentexamen. Vid 17 års ålder insjuknade han i en inflammerad blindtarm som opererades bort på Linköpings lasarett. Bredvid sjuksängen sattes en ung sjuksköterskeelev, Eleonora Säfström, att kontrollera att uppvakningen gick normalt. Hon hade dom vackraste ögon David sett, han träffades av Amors pilar och 9 år senare skulle hon stå hans brud. (Han lär ha tänkt redan då att ”den flickan skall bli min fru”).
Efter tillfrisknandet fortsatte David sin utbildning. Veterinärhögskolan i Stockholm blev nästa utbildningsort för honom. Här sågs han även understundom i glada vänners lag och Berns salonger blev ett favoritställe. Här inmundigade han gärna en flaska punsch á 25 öre flaskan.
Nåväl, eftersom han klarade utbildningen till veterinär på 3,5 år så lyste förmodligen flitens lampa rätt ofta också. 
Kungen kallade nu på David. Han gjorde sin militärtjänst hos Smålands Husarer och blev där bataljonsveterinär åren 1912-1914 
Under militärtiden utvecklades David till en mycket duktig ryttare och han vann många hopptävlingar. 
Efter militärtjänstgöringen flyttade David till Dalarna, först till Fors, därefter till Rättvik. Året var nu 1915, David hade inte glömt de vackra ögonen och den 13 mars stod Eleonora brud. Hon hade dessemellan hunnit med att tjänstgöra vid västfronten som sjuksköterska mitt under brinnande världskrig.
Nåväl, David och hans gemål vilade inte på hanen utan första sonen, Åke, föddes den 14 december 1915. Därefter föddes barnen Karin 1917, Claes 1918, Ulla 1921 och sladdbarnet Eva 1932.
David Sennings tid som veterinär i Rättvik kom att omfatta 5,5 år.
Första tiden använde han sig av hästar som tjänstefordon,men under 1915 inhandlades den första motorcykeln, en tysk Wanderer. Denna byttes snart mot en Indian, därefter en HD m.fl. Davids popularitet hos bönderna och framförallt hos bondhustrurna ökade. Otaliga bevis på detta kom i form av stickade alster och många historier gick om den alltid alerte och snabbåkande kodoktorn. 
Tillbaka till familjen, där David ansåg att pojkarna skulle bli läkare och döttrarna tandläkare. Åke lydde sin far, han blev en världsberömd hjärtkirurg i Schweiz med flera banbrytande idéer på sitt samvete. Claes föll här ur ramen, men blev en framstående jurist och departementschef. De tre flickorna höll inriktningen, dock blev Eva även operasångerska.
David och Eleonora krönte familjebasen med en mindre herrgård som inköptes 1928. Orten var nu, sedan början av 20-talet, Dala Husby. Denna gård finns fortfarande kvar i släktens ägo.
Varför har jag nu ägnat så mycket spaltutrymme åt Davids familjeförhållanden?
Det är närmast av högaktning för en man, som under tiden han har ett heltids dygnet runt-arbete och en familj med då fyra barn även hann med att tävla på motorcykel med framgång och dessutom konstruera och starta tillverkning av en av 20-talets bästa motorcyklar. 
Här går vi, 2000-talets människor, och kallar oss utbrända och utarbetande, måhända är tv/media/data det som gör att vi inte hinner förverkliga oss. 
Nåväl, vad gjorde nu David Senning efter 1927 när epoken för DS-motorcykeln var över ?
Förutom att han fortsatte sitt kall med att hjälpa Dalarnas bönder under dygnets många timmar, utvecklade han en trädgårdsodling i större format som bl.a. innefattade norra Europas största mahoniaodling. David kunde heller inte släppa tillverkningen helt utan tillverkade block och cykelstöd och han ägde även en bakelitfabrik i Hedemora. Som om inte det var nog hade man även en minkfarm och stuteri. Förutom anställda fick nu de fem barnen ta stor aktiv del i familjeföretagen.
I det stora hemmet var musik och konst prioriterade områden och gästfriheten var alltid stor. Det är lätt att förstå att David var en populär och aktad person i samhället med en kunnighet utöver det vanliga.
Hade det ekonomiska kunnandet varit ännu större hade det förmodligen begränsat en del av alla projekten och tillverkningarna.
Dottern Eva har beräknat att David under sin verksamma tid har tillryggalagt c:a 350. 000 mil på Dalavägarna med häst och vagn, motorcykel, cykel eller bil. Under krigsåren, då bensinen var ransonerad, kunde han cykla upp till 20 mil på en dag. 
Jag tar av mig hatten och bugar för denne dalkarl med småländskt ursprung. 
David slutade sina dagar i Husby 
där han mestadels verkade. 
Dödsdagen var den 13/8 1975 och han ligger begravd på Husby kyrkogård. 

Ytterligare en bild som visar Husqvarnas lag inför Six-Days 1922. Registreringsnummer T717 och F817 syns tidligt. Med på bilden ses även David Senning som deltog i Six-Days på egen cykel och bekostnad. Bilden har varit publicerad i Autohistorica 4/71..

Där fick Ni allt lite att bita i! Det kanske inte var bättre förr men det var annorlunda mot nu.

Vi hörs /Tomas

 


Historien bakom DS den enda Hedemora tillverkade MCn

Veterinär David Senning i Dala-Husby körde tillförlitlighetstävlingar på motorcykel. Han provade flera märken men ville förbättra dem och tillverka egna.

1922 kom Senning i kontakt med ingenjör Gustaf Dahlin och de båda började bygga en provserie på tio motorcyklar med Husqvarna-ramar och schweiziska M.A.G.-motorer.

1924 började serietillverkningen av DSmaskinerna med en 750 cc-modell och en på 500 cc. Den senare tillverkades mot beställning.

David Senning bredvid sin konstruktion en stilig karl med en stilig MC

AVANCERAD KONSTRUKTION

Ramen är helgjuten i aducergods -seghärdat gjutjärn- från Hälleforsnäs Bruk. Ramarna blev förhållandevis billiga att framställa, och vid ett eventuellt rambrott rekommenderades kunden att köpa en ny. De treväxlade växellådorna tillverkades av Bröderna Hammars Mekaniska Verkstad i Bjursås. Många konstruktionsdetaljer lånades från andra märken, bland annat bultar och bromstrumman bak som hämtades från T Forden.

MOTORER KÖPTES IN

Motosacoche, MAG i Schweiz tillverkade motorer och motorcyklar från 1899 till 1957. Motorerna som var erkänt bra såldes till många mc-tillverkare i Europa. Till DS valdes en tvåcylindrig motor på 742 cc och 15 hk. med cylindrarna i V-form. 1924 flyttade tillverkningen till Hedemora. Från 1927 började försäljningen minska och den upphörde efter att mellan 500 och 600 exemplar tillverkats 1925 kostade en maskin med standardmotor 1.500 kronor. Med sportmotor och lättmetallkolvar var priset ca 1.600 kronor. DS-motorcykeln, med flera egna konstruktionsdetaljer, är ett bra exempel på den framåtanda som fanns inom svensk motorcykelindustri under 1920-talet – motorcykelns stora årtionde.

 

Fortsättning följer.

Vi hörs /Tomas


Garageskoj.

En hyfsat normal kväll i isgaraget. Det händer alltid nåt skoj när så många projekt är på gång,.
 
Här ett collage över dom sex olika sivagnsprojekten i isgaraget som ska vara klara till sommaren
 
Sen kan ju naturligtvis inte Bultarn och Krossarn ( Ludde och Örjan) inte få nog av röken och oväsendet i gruvan. Naturligtvis måste ju deras sivagnsmotor startas. Kolla länken nedan och föreställ Er värkande trumhinnor och rökfyllda lungor så förstår ni att det varit en njutningsfylld kväll
 
https://www.youtube.com/watch?v=wmwZY9qsMT0&edit=vd
 
Vi hörs /Tomas
 

Slut på jullovet.

I min egenskap som innehavare av  friherretiteln så har jag naturligtvis rätt till lite semester från pensionärstillvaron så därför har jag med rätta varit lat i garaget och på bloggen..
Jag har faktiskt inte varit in i garaget på 6 dagar så i dag kändes det rätt att sparka igång slutförandet av sivagnsracern.
Ett collage av skrotet  i chockrosa jag släpade hem från Karlskoga i början av september 2011
 
Jag vågar säga att färdigställandet är inom räckhåll  och kommer att kasta in ytterligare collage om bygget framgent.
En härlig bild som C.W har skickat på en FN 1934 med såväl framkåpa som rekordlångt insug
 
Vi hörs /Tomas

RSS 2.0