albinracing -

Snart är det OS.

Eftersom jag är sportfantast brukar jag se fram emot att få kolla OS på TV

Tyvärr så är jag rädd för att OS i Rio till stor del kommer att handla om vilka som är dopade eller ej. Inte förvånande att Amerikanska Wada kräver att alla Ryssar ska portas, men frågan är om alla Ryssar är eller har varit dopade. Lite taskigt mot dem som varit rena att kollektivbestraffas. Kollar man de 13 friidrottare som tidigare dömts men fick komma tillbaks under 2015 så är ju de flesta Amerikaner och dom flesta har tränat i USA.

Dessa är tidigare dopingavstängda friidrottare 13st som gjorde comeback 2015 och några fler har tillkommit 2016

Justin Gatlin USA avstängd för doping 2 ggr, Tyson Gay USA avstängd för doping 1 ggr, Asafa Powell Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Mike Rodgers USA avstängd för doping 1 ggr, Femi Ogunode avstängd för doping 1 ggr, Sherone Simpson Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Amine Laloe Maroco avstängd för doping 1 ggr, LaShawn Merrit USA avstängd för doping 1 ggr, Karen May Melis Turkiet avstängd för doping 1 ggr, Sandar Perkovic Kroatien avstängd för doping 1 ggr, Jekaterina Koneva Ryssland avstängd för doping 1 ggr, Shelly-Anne Fraser-Pruce Jamaica avstängd för doping 1 ggr, Zoltan Kovago Ungern avstängd för doping 1 ggr.

Tycker nog att det mesta stinker men som vanligt så styrs det mesta av USA.

Det är väl ca 10 år sedan när lag VM Motocross (Motocross des nationes) skulle köras i Europa som storfavoriten USA vägrade ställa upp om internationella förbundets regler som gällde bullerkontroll på hojarna skulle göras och vad värre är så vägrade man att ställa upp på dopingkontroll.

USA fick sin vilja igenom och kom till Europa och vann.

Jag minns att USA bojkottade OS i Moskva 1980 för att dåvarande Sovjet förde krig i Afgahnistan, kolla vilka som krigar där nu.

Ja en soppa är det med sommar OS men jag kommer nog med all säkerhet att sitta klistrad framför min televisionsapparat trots allt.

Vi hörs /Tomas

2016-07-31 @ 20:09:07 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

Brödlös men inte rådlös.

Isgargetorsdag = öltorsdag. Inget undantag denna torsdag. Gemyt, diskussioner, manlig öppenhjärtlighet, politik, alltså ett grymt andningshål för oss gargemedborgare och tillfälliga gäster.

Hursom, efter att ha ledsagat " Lilla gubben" till hans port cyklade jag hem för att ta en nattmacka.

Det är då jag kommer på att jag glömt att köpa brööööd. Men så länge det finns mjöl finns det hopp.

Visst vetemjöl finns, salt finns, vatten finns, rapsolja finns,plus att jag har en del torrfoder i form av musli.

Sedär. Allt som ett välsorterat ungkarlskök behöver

I med vetemjöl, salt och vatten och älta ihop det hela. Kavla ut ett par klumpar á naturell och kasta i teflonpannan som fått en skvätt rapsolja i botten mest för smakens skull och stek på som om det vore pannkaka.

Sisådär nu har man ett par härligt nygräddade brödbitar.

För att ytterligare höja smaken dundrar jag på med lite sportmusli som jag knådar in i degen och kavlar ut ytterligare några klumpar.

Samma klet med sportmusli inknådat

Mums vicka goda nattmackor. Messmör på den vänstra och ädelost på den högra.

Rekommenderad dryck. Norrland kortburk

Enkelt skitgott och enda med jästkultur är pilsnern.

Vi hörs /Tomas

2016-07-29 @ 00:57:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det händer ju saker hela tiden den här tiden på året.

Javisst det ska ju jobbas både på nödvändiga för stålarnas skull och på icke nödvändiga men förbannat roliga och sämre betalda jobb. Jag har till och från under ett par veckors tid skrapat, tvättat och målat en massa bandtäckta takkupor fulla av alger och annat skit, hängandes i en sele med ett rep förankrat i en takbrygga på tredje våningen. Slitsamt men med fin utsikt frisk luft och sol och ett bra tillskott i min direktörspung.

I en annan del av Hedemora ur fågelsperpektiv.

Där emellan vill jag ju ut och lufta mig själv och nån motorcykel mellan varven.

Jag har annars haft några angenäma uppdrag åt Hedemora kommun där jag fått känna mig lite grann som en blygsam marknadsförare för motorstaden Hedemora.

Det första angenäma uppdraget blev att ta hand om Ducatifabrikens utsände förare på deras 90 aniversity tuor. Som jag tidigare berättat så firar Ducatifabriken 90 års födelsedagden 4e juli och det var på den dagen man skickade iväg sin Ducati Multistrada Enduro 1200 på sin jordenrunt turne. Det är ju en hoj som ska färdas runt stora delar av jorden för att besöka för Ducati historiskt betydelsefulla platser och det var där Hedemora kom in i bilden eftersom det var där Ducati vann sin första GP seger 15e juli 1956

Det är sju noga utvalda förare som skall bytas av på den över 3000 mil långa resan för att återvända till fabriken i Bologna någon gång i December..

Föraren på första delen från Bologna till Moskva med uppehåll i Hedemora var en snubbe från Indien som heter Vir Nakai. Jag hade ju en fördomsfull bild för ögonen att en Indier skall var kortväxt och mager men den fördomen fick jag snabbt överge. Det visade sig vara en ca 195 cm lång och ståtlig man som bor i Bombay men kommer från norra delarna i indien han var frilansjournalist, ordnade äventyrsturer på MC och hade även en MC verkstad.

Det blev tre givande dagar då första dagen tog en MC tur till tisdagsträffen i Säterdalen. Även om det i regnet var knappt halvfullt med fordon så imponeravide det mycket på Vir att det fanns så mycket motorkultur i våra små städer. (Bombay har ca 100 miljoner invånare).

Tatraplan tjeckoslovakisk bil med en luftkyld V8 där bak i Säterdalen

Nästa dag tillbringade vi till fots och lite bil då jag guidade runt TT banan och släpade med honom till isgaraget och MC museum.

Tre riktiga knuttar vi Kalles MCmuseum

Pressvisning och lunch med Hedemoras kommunalråd följde därefter.

Klicka här så får Ni läsa och lyssna på reportaget från Dalarnas tidning.

Följande dag så drog vi iväg på en MC tur på små och roliga vägar till Rättvik och siljanstrakterna

Vi stannade till vid Lugnet och jag hade turen att träffa på en snäll vaktis som släppte upp oss i tornet

Efter Vidablick i Rättvik lagning av punka på Ducatin drog resan via Tällberg till Leksand occh lunch i Moskogen.

Mätta och belåtna for vi via Rexbo och andra småvägar till Torsång för en fika som är ett måste för alla knuttar.

Kvällen avslutades i Isgaraget för att fira Ducatis första GP seger som exakt på dagen 15e juli vanns i Hedemora för 60 år sedan.

Tre mycket givande dagar tillsammans med en mycket intressant man som när detta skrivs befinner sig i Ryssland på väg mot Moskva där nästa förare tar över för en jättetripp genom Ryssland till Japan.

Klicka här och följ Ducati 90 årsresan

Jag hann lagomt hämta mig så blev det ett till kommunalt uppdrag somo bestod i att jag skulle rigga upp kommunens ljudanläggning och försöka vara speaker på Hamrebanan där Hedemora kommun bjöd på stuntshow.

Klicka på bilden och läs vad jag skrev i hedemorastidning.se

I fredags 22 juli var jag återigen speaker den här gången i lillebrorskommunen Säter när Nostalgic club drog igång sina nostalgidagar. Det är en fantastisk rolig helg man fixar och mitt jobb bestod av att vara speaker på Moppe-MC-Traktorcruisingen när alla ger sig av. Kul värre med ca 300 moppar 75 motorcyklar och ett 100 tal traktorer.

Härlig deieselrök

Kvällens vackraste MC Husqvarna 1917

Vi hörs /Tomas

2016-07-24 @ 22:10:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ducati Globetrotter 90.

Ducatifabrikens utsände kommer till Hedemora för att fira 90 årsjubileum.

Det var i Hedemora man tog sin första GP seger för 60 år sedan.

Ducati Globetrotter 90.

En cykel. Sju förare. 145 dagar en 29450 kilometer lång resa att köra.

90 år av historia och passion för att firas med en världsomspännande resa.

Resan börjar 4 juli, datumet för Ducatis grundande, från Borgo Panigale I Bologna , och sedan drar rutten vidare över hela Europa. Den kommer sedan att följa den legendariska transsibiriska järnvägen, från Ryssland, Mongoliet, Kina och sedan Japan innan man reser över havet till USA på väg tillbaka hem i Västeuropa.

Innan man återvänder till Borgo Panigale, kommer många km från denna världsomspännande resa inkludera spännande kurvor av Futa Pass nära Bologna (där många Ducati cyklar har utvecklats och testats under åren). Den förväntade målgången skall vara 15 December 2016.

Starten av denna tuffa 30.000 km 120 dagars odyssé med en ny Ducatimodell Multi 1200 Enduro. Den nya Borgo Panigale byggda multimotorcykel kommer bokstavligt talat, vara en "fackelbärare", som bär en speciell låga designad av Ducati Style Center: en passande symbol för denna passion som brinner så starkt i Ducati.

Resan kommer att delas in i sju etapper, som ska fyllas i av sju olika förare. Ducati som valt att försöka ligga online inleddes i april 2016. Kraven var tuffa: sökande som behövdes skulle vara duktiga motorcyklister med reslust och måste också kunna tala bra engelska. En annan viktig kvalitet kommer att vara en naturlig gåva för berättande i både skriftlig och fotografisk form.

Mer än 3000 kandidater fyllde i formuläret. Bedömningen Initialt kandidaten har gett 14 finalister som utmanades på en speciell Bootcamp, 14 juni i Nipozzano på Toscana Hills. Denna andra urvalsprocess involverade utvärdering av körvana och psykolämplighets testning under överinseende av ett professionellt team som innehåller tidigare Paris-Dakar-racer Beppe Gualini.

De var 3000, och endast 7 gjorde det.

En av dessa 7 är Indiern Vir Nakai som startade sin resa den 5e juli och har nu färdats via alperna och vidare genom Tyskland och Danmark

Vir Nakai med sin Ducati han kommer att ha som reskamrat

Han anländer till Sverige den 10e Juli med första destination Mantorp för att på måndag, tisdag 11-12 juli delta i Svenska Ducatiklubbens bankörning på Mantorp Park

Tisdag kväll dyker han upp i Hedemora och stannar i Hedemora onsdag, torsdag 13-14 juli. I Hedemora kommer han att besöka MC museet samt få en guidning runt TT banan för att kunna få en bild av banan där Ducati vann sin första GP seger 1956 i 125cc klassen. Vir Nakai vill också hedra Hedemora TT genom att köra några varv runt banan

Mannen som tog segern heter Gianni Degli Antoni.

Efter Hedemorabesöket drar resan vidare till Moskva och ett förarbyte för att följa den Transibiriska järnvägen till Peking i Kina.

Ska bli spännande att träffa globetrottern Vir Nakai och att få ta honom runt TT banan.

Följ deras äventyr på den här länken http://www.globetrotter90.ducati.com/the-project/ Jorå jag har norpat och översatt en hel del av den sidans text med Ducatis tillåtelse

Jag får väl återkomma. Vi hörs /Tomas

2016-07-10 @ 11:01:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gamängernas resa del 4.

16 juni

Dags äntra moder Svea eller Svea livmoder.Inte så tokigt i den Svenska fjällvärlden heller. Vi passerar raskt såna ställen man bara hört namnen på tidigare Riksgränsen, Björkliden, Abisko, Björkliden som följer Torneträsk ner mot Kiruna. Ja det blev ett kort stopp för att få kliva upp på banvallen på den anrika malmbanan och för att fota lapporten.

Lapporten sedd från malmbanan

Efter proviantering av bergsklättrarmat i Kiruna bar det av mot Nikkaluokta för att slå upp tältet inför den väntande vandringen mot Kebnekaise. Det blev förstås lite krubb på Sarris sylta före sänggåendet. Det är ju så här att Nikkaluokta och trakterna därikring är som nåt slags egen nation där familjen Sarri äger och driver det mesta och de flesta i personalen bär samma efternamn, dom är inte blyga att ta betalt av oss turister men förbannat trevliga människor är det, och dess anfader Enok Sarri hade ju namn om sig att kunna spå väder i slaktade renmagar.

Här campar vi i Nikkaluokta. Mysigt

17 juni

Fredag morgon intas en för oss Gamänger sedvanlig frukost bestående av pulverkaffe, mörkt bröd dekorerad med tubost innan vi startar vår 19 km långa vandring mot Kebnekaise fjällstation.

Här startar själva promenaden

Hyfsad vandring de första sex kilometrarna med bara en km av stenblocksvandring. Framme vid sjön Ladtjojaure och nedre bryggan beslutar vi oss för att ta båten ca 5 km uppströms allt för att bespara mina alltmer svällande knän ytterligare smärta.

Lap Dånalds hade tyvärr inte hunnit att öppna för säsongen

Båten som körde oss upp över Ladtjojaure och ytterligare en bit upp i Älven.

Det var en av Enok Sarris söner som var kapten.

Allt stenigare och jobbigare promenad ju närmare Kebnekaise fjällstation vi kommer, ingen hälsokur för mina knän direkt och jag bestämde mig för att inte göra någon topp bestigning följande dag då jag behövde en dags rehab. Framåt kvällen kom min son Rasmus till fjällstationen, han bor i Boden och hade åkt tåg och buss därifrån.

Kebnekaise fjällstation. Ett häftigt ställe i väglöst land.

18 juni

Jörgen och Rasmus ger sig iväg på morgonen för att göra ett toppförsök. Jag följer med en liten bit och vinkar av dem sen ägnar dagen med att kyla mina knän och lata mig.

Dom gjorde ett tappert försök på den västra leden. Först måste dom över en 1600 m hög topp och sen ner igen till kaffedalen och det är då ca 2 km tuff klättring kvar till toppen.

Efter att dom trampat igen snön åtskilliga gånger och sjunkit ner så högt dom är kluvna så tog dom det kloka beslutet att vända men berget står ju kvar till en annan gång.

Två trötta bergsbestigare som nyss återvänt

19 juni

Vandring och båt tillbaka till Nikkaluokta 19 km där vi packar ihop tält och allt annat för att grensla våra väntande motorcyklar och påbörja färden hemåt.

Käkar burgare på Frasses i Kiruna, tankar och drar till Gällivare där vi hyr in oss på vandrarhem vi hann med 170 km på motorcyklarna den dagen.

20 Juni

När vi käkar frukost kommer det in en genomblöt cykelklädd herre. Han hade cyklat från Vetlanda till Nikkaluokta och gjort samma promenader som oss och dessutom lyckats nå toppen på Kebnekaise.

Sen hade han cyklat tillbaka 7 mil till Kiruna, vilat sig till kl 03,00 på morgonen för att sen cykla ytterligare 100 km till Gällivare. Vilken karl va.

Vi passerade Polcirkeln ytterligare en gång och samma fenomen inträffade igen på våra Garmin GPS. Dom slocknade åter när vi närmade oss cirkeln och startade åter en bit senare.

Svenska polcirkeln i Regn

Det blev en blöt MC tur den dagen på 330 km genom Lappland för att komma fram till Sorsele. Vi hyrde en stuga för att kunna torka kläderna efter en dag i regn men solen tittade fram på kvällenn

I Sorsele håller Jörgen hus.

21 Juli

Det blev en tripp på 460 km den här dagen. Halva dagen i regn men på eftermiddagen så tittade lilla solen fram igen.

Ett trevligt avbrott i åkandet blev det när Jörgen kom på att han har en brorson på Frösön så han kontaktades och vi for dit och blev bjudna på en trevlig middag med renskavstuvning.

Gott och vi for vidare med fullproppade magar.

Blev att hyra en stuga i Åsarna i hopp om att kunna spana in danskungen/skidkungen Thomas Wassberg men han höll sig borta från oss..

22 juli

Tankning i Åsarna och nu började hemlängtan göra sig påmind. Vi vek av in mot Hälsingland efter Ytterhogdal på trevliga hojvägar. Eftersom Jörgen bara har en 15 liters tank på sin Honda och vi lyckades missa att tanka blev det lite spännande innan vi efter 275 km hittade en Gulfmack i Enviken. En skön bensträckare och sen hägrade med bara 80 km kvar vår hemort så det blev att sträcka ut den sista biten hem i hyfsat tempo.

Ja det var väl allt. Vi har haft en härlig resa med lättsamma äventyr vidunderlig natur och rolig MC åkning. Nu börjar det dra i resetarmen och jag hinner nog med minst en långtur ytterligare i sommar men det får jag återkomma till..

Vi hörs /Tomas

2016-07-07 @ 00:25:57 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()